En film som satt ett stort spår i mitt hjärta för några år sen var Life as a house.
           Filmen handlar om en man som får reda på att han har obotlig cancer och precis samtidigt så blir han sparkad från sitt jobb eftersom han inte vill uppdatera sitt sätt att arbeta. Istället för att bara falla ihop så bestämmer han sig för att riva sitt gamla hus och bygga sitt drömhus. George (mannen, huvudkaraktären och arkitekt) tar sin tonårsson Sam till hjälp. En kille som har tagit fel väg i livet och nu lever på att skita i allt som har med allt att göra.
De påbörjar inte bara en väg mot att bygga ett nytt hus utan även mot en utveckling i bådas liv. De lär sig att uppskatta saker på helt andra sätt och i slutändan så är detta en riktigt vacker film som får fram det viktigaste budskapet av alla - ta hand om de du bryr dig om medan du kan.

Jag såg lite på denna filmen igår och den fick mig att tänka. Jag har alltid fantiserat om vart jag ska bo om trettio år. Om jag fortfarande bor kvar i Ystad eller om jag har flyttat härifrån för att hitta lyckan någon annanstans. Jag har en bild i huvudet hur mitt drömhus hade sett ut, en dröm som antagligen aldrig kommer bli verklighet. Fast drömma kan jag och varje kväll innan jag somnar så finns huset i mina tankar - ett hus fyllt av kärlek, vänskap och lycka.

Ungefär såhär ser mitt drömhus ut:
(färger och liknande stämmer kanske inte riktigt,
men grunden finns där.)







detta är ett gulligt hus, lite litet kanske.

pics; weheartit