the music makes me think of you, when every word is gone and the feeling of my broken heart takes over - I listen to music and think of you.
Varje tanke som en gång fanns har nu försvunnit, även om doften av lycka fortfarande finns kvar i luften. Jag vill inte längre känna mig otillräcklig och därför sätter jag punkt för den delen i mitt liv som har fått mig att verkligen känna. Inga fler mail, inga fler tårar och inga fler drömmar om att allt skulle kunna vara annorlunda. Nu är det som det är, även om det krossar mitt hjärta flera gånger om när jag försöker glömma.
Det var så perfekt, för första gången någonsin så kändes det verkligen som om någon förstod sig på mig. Som förstod att jag trycker bort människor för att testa dem. För om de lämnar mig så har jag haft rätt hela tiden, att man inte kan lita på någon, men om de ser förbi fasaden som jag byggt upp så ser de att jag bara är rädd för att bli sårad. Han gjorde det, han såg förbi allt och han gav mig en känsla av välbefinnande. Jag inbillade mig kärlek i varje ord han skrev, ett påhitt som jag levde på. Fantasin tog över och jag skapade en egen värld till mig själv - en värld där allt var på ett helt annat sätt.
Fast jag är trött på att gråta över spilld mjölk som aldrig har varit min. Jag kan inte leva i drömmarnas värld när alla andra försöker klara sig i verkligheten. Jag måste gå vidare och hur ont det än gör nu så måste jag släppa taget om något som har fått mig att må riktigt bra stundtals, men som i slutändan har skapat fler tårar än leenden. Dock så finns minnena alltid där, varje gång jag lyssnar på en speciellt låt eller läser ett speciellt stycke i en bok. Varje gång jag lyssnar på något med Damien Rice så dyker meningar upp i huvudet. Det var han som tipsade om honom och nu älskar jag Rice eftersom hans musik är så fantastik.
Vad som än händer så kommer jag aldrig glömma orden som skrevs och känslorna som fanns, ungefär 10 månader av glädje. För även om jag ska glömma och förtränga så tänker jag ändå alltid behålla mina minnen av tiden då jag verkligen var lycklig på ett plan i mitt liv. För det finns där bakom sorgen, för varje ord har satt små fotavtryck i mitt hjärta. De finns där, fast nu måste jag kasta min fantasibild och börja om på nytt - med något mycket mindre.
Damien Rice - The Blower's Daughter
Damien Rice - Cannonball
Det var så perfekt, för första gången någonsin så kändes det verkligen som om någon förstod sig på mig. Som förstod att jag trycker bort människor för att testa dem. För om de lämnar mig så har jag haft rätt hela tiden, att man inte kan lita på någon, men om de ser förbi fasaden som jag byggt upp så ser de att jag bara är rädd för att bli sårad. Han gjorde det, han såg förbi allt och han gav mig en känsla av välbefinnande. Jag inbillade mig kärlek i varje ord han skrev, ett påhitt som jag levde på. Fantasin tog över och jag skapade en egen värld till mig själv - en värld där allt var på ett helt annat sätt.
Fast jag är trött på att gråta över spilld mjölk som aldrig har varit min. Jag kan inte leva i drömmarnas värld när alla andra försöker klara sig i verkligheten. Jag måste gå vidare och hur ont det än gör nu så måste jag släppa taget om något som har fått mig att må riktigt bra stundtals, men som i slutändan har skapat fler tårar än leenden. Dock så finns minnena alltid där, varje gång jag lyssnar på en speciellt låt eller läser ett speciellt stycke i en bok. Varje gång jag lyssnar på något med Damien Rice så dyker meningar upp i huvudet. Det var han som tipsade om honom och nu älskar jag Rice eftersom hans musik är så fantastik.
Vad som än händer så kommer jag aldrig glömma orden som skrevs och känslorna som fanns, ungefär 10 månader av glädje. För även om jag ska glömma och förtränga så tänker jag ändå alltid behålla mina minnen av tiden då jag verkligen var lycklig på ett plan i mitt liv. För det finns där bakom sorgen, för varje ord har satt små fotavtryck i mitt hjärta. De finns där, fast nu måste jag kasta min fantasibild och börja om på nytt - med något mycket mindre.
Damien Rice - The Blower's Daughter
Damien Rice - Cannonball
Kommentarer
Trackback
