Har ni någon gång fått höra en speciell sak tillräckligt många gånger för att ha trott det var rätt?
Jag kanske borde förklara vad jag menar lite bättre, därför tänkte jag använda mig av ett exempel - ett personligt exempel som är ganska sårande. Enda sedan jag var sex år så har jag fått höra att jag varit större än alla andra. Det har sagts bakom min rygg, till mig och även skrikits över skolgårdar. Jag har alltid fått leva med ord som "tjockis", "fetto" och "gris" hela mitt liv, ord som har krossat stora delar av mitt självförtroende. Efter att ha fått höra de orden ett tag så började jag tro på dem, att de faktiskt hade rätt. För varför skulle flera personer som tycker samma sak ha fel?
                      Det är precis det jag menar med mig första fråga, har ni varit med om samma sak som mig fast på andra villkor? Har ni också fått höra saker som delvis har varit fel men som har låtit rätt eftersom många personer har sagt det?

På sista tiden så har mitt liv vänts upp och ner. Självklara saker och kontakter är inte längre så självsäkra medan vissa lösa trådar äntligen har knyts samman. Jag har förstört mycket på sista tiden, tryckt bort vänner som egentligen inte har gjort något mer än att älska mig. De har alltid funnits där men inte längre eftersom jag själv har valt att ta några steg tillbaka. Även om jag dels tycker att man måste vara två för att dansa en vals, så måste jag tro på alla andra om de säger samma sak. Jag har varit upptagen väldigt mycket på sista tiden, det har hänt mycket i mitt liv som jag inte kan prata om eftersom det sårar för mycket. Jag är inte längre den jag var för tre månader sedan, jag har krossats och nu återstår bara ett fåtal bitar som aldrig kommer bilda en hela människa igen - så känns det just nu. I hela mitt liv så har jag bara väntat på att människor ska lämna mig, därför trycker jag bort alla - jag vill inte bli sårad. Nu har det kommit tillbaka till mig och gett mig en smäll på käften. Fast jag får stå mitt kast, det finns inte så mycket jag kan göra åt det. Jag är bara ledsen för hur det har blivit.

Nu vill jag åka till Thailand och stanna där i tre månader hos min kusin. Hade jag haft råd så hade jag åkt imorgon. Fast livet är som det är och det är något man får ta, just nu lever jag från dag till dag - mer klarar jag inte av. Förlåt för mina löjliga ord och för att ni har behövt läsa min skit, men jag måste få det ur mig. Ni får helt enkelt stå ut med ett konstigt inlägg, I'll make it up to you!