När jag vaknade imorse och tittade ut så trodde jag först att synen försökte lura mig, fast efter att ha vaknat upp ur min morgondvala så förstod jag att den första snön är här. Egentligen gillar jag inte snö, inte alls, men idag gör jag det eftersom den får mig att känna en lättnad. För första gången på fem dagar så får mörkret inom mig inte chansen att besegra min vilja innan klockan är tio på morgonen.

Med snön kommer hoppet om att det faktiskt kan bli lite bättre en dag, att det inte alltid kommer kännas som om jag håller på att drunkna. Jag har aldrig varit med om detta innan, att snön har varit så avslappnande. Jag har aldrig gillat snö, köld och blött kombinerat har aldrig varit en stor favorit. Fast nu när jag ligger i sängen och tittar ut så vill jag bara ta på mig varma kläder och gå ut på en promenad till världens ände innan jag går ännu lite längre ut mot universum.

Det är svårt att förklara.
Men denna morgon gillar jag, den känns bra.
Allt känns helt okej nu.
Tack.