förvånad.

På sista tiden så har kärlek skapat ett oroligt hjärta och frambringat många tårar. Sist jag kände något som liknar detta så lovade jag mig själv att det aldrig skulle bli såhär igen. Jag vet att jag lurar mig själv om och om igen men ändå så blir det såhär tillslut.

Idag blev det ett slutgiltigt slut på det som har gjort mig otroligt lycklig de sista tre månaderna och ledsen de sista två veckorna. Även om det gjorde ont de första två timmarna så sitter jag nu och ler för mig själv. Imorgon kommer det kanske göra ont igen men just nu känns det konstigt att må såhär - konstigt på ett väldigt bra sätt. Det känns i hjärtat, tomheten som kanske aldrig kommer fyllas, men just nu så krossas jag inte av den - något som är väldigt ovanligt för mig.

Imorgon kommer jag säkert känna mig värdelös och helt jäkla ensam men ikväll lever jag på den lycka som faktiskt infinner sig i min kropp. Bra musik med mycket tempo och lite dans på rummet - bättre blir det nog inte.

Jag saknar honom redan, mer än jag någonsin gjort innan. Men jag börjar inse att trots denna saknad och tomhet, till viss del känslan av att känna mig oälskad, så kommer jag faktiskt överleva. Jag har växt och blivit starkare sen sist, byggt upp en större och tjockare mur runt hjärtat.

Jag kommer nog över detta, hur ont det än gör i hjärtat.
Jag måste lura mig själv även denna gång.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0