Ikväll har denna man räddat mitt förstånd. Han är så fin, så jäkla fin. Jag har försökt om och om igen att beskriva vad hans musik betyder för mig, de som varit med från början vet hur många gånger jag har försökt. Det går inte, när jag tänker på honom så exploderar jag inombords och det är inte något jag kan få ner i ord. Han är en explosion - något riktigt magiskt.

Håkan har varit med mig de sista sex åren. Han höll min hand när jag förälskade mig i fel pojke, sen när jag förälskade mig i rätt pojke men det blev fel ändå. Han viskade fina saker i mitt öra när människor jag älskade lämnade mig, när jag inte längre så slutet på en tunnel som var full av mörker. Han dansade bredvid mig när jag kysste någon för första gången, sen när jag blev full på en träbänk i Malmö med nära vänner en höstkväll i augusti. Han har torkat alla mina tårar med kärlek varje gång någon har fått mig att hata livet, då fick han mig att älska det igen. Han är min följeslagare, någon som jag vet aldrig kommer lämna mig.

Hur gärna jag än vill så kommer ni aldrig att förstå vad Håkans musik gör med mig, vad den får mig att känna. Han har fått mig att gråta, skratta, dansa, stanna upp, göra dumma grejer, göra helt rätt grejer - på ett sätt har han fått mig att leva.

Denna kväll är enbart hans.
Min fina, fantastiska, underbara och helt magiska Håkan - denna kväll är din.
♥