25


"Och du har någon ny att somna bredvid nu,
det är inte lätt att va så ung.
Skönt att jag slipper bli 25,
för ögonen svider och hjärtat bränns
."

Livet kommer aldrig vara lätt, hur hårt man än försöker jobba sig igenom det jobbiga i hopp om någon lättnad. Det kommer aldrig bli en dans på rosor, inget lyckligt slut. Även om man hittar sin själsfrände, får 2,5 vackra barn och flyttar till sin drömstad så är det oftast då ens pappa eller närmsta vän dör och man måste åka tillbaka för att plocka upp alla bitar. Man blir aldrig fri, jag blir aldrig fri.
När jag var en dum 16-åring som inte såg någon mening med livet alls så lovade jag mig själv att jag inte tänkte fastna. Jag tänkte inte bli som alla andra som nöjde sig med första bästa. Jag skulle inte få någonting som alla andra fick men jag skulle ta allt som ingen annan vågade ta.
Jag håller fortfarande fast vid det.
Jag önskar att jag kunde skriva att jag har planer för mitt liv, planer som jag inte ens har berättat för min pappa. Planer som finns där. Något som är det första jag tänker på när jag vaknar och det sista jag tänker på innan jag somnar - att det finns där dygnet runt. Att de en dag kommer uppfyllas, en dag kommer jag vara precis där jag vill vara. Jag önskar även att jag kunde skriva att jag inte tänker fastna här med en människa som hatar mig, med en del vänner som bara låtsas uppskatta min vänskap i hopp om att hitta något bättre och dagar som bara flyter ihop.
Jag önskar väldigt mycket.
Sanningen är att jag fortfarande är samma dumma 16-åring som inte ser någon mening med livet. Enda skillnaden är att tiden har gått och nu, fyra år senare, och allt är så mycket mer patetiskt. Och ja, jag vet att jag verkar bitter - det är jag också. Jag är trött på att vara den som man hör av sig till när ingen annan kan. Jag är även trött på att en del tar mig för givet, även om någon sårar mig så förväntas jag finnas där när jag behövs ändå. Mest av allt så är jag trött på att sitta fast på samma plats som för fyra år sedan. Samma gamla stad, samma gamla skitsnack, samma gamla sound som sakta tar död på mig. I detta fall så får jag skylla mig själv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0