i hennes små skor.

Oh vad han är fin, hans ögon lyser - de ser rakt genom mig
Hans blick vill ha mer - jag ger, sen får jag tusen tillbaks

Vi hjälper varandra våga leva,
säger "du kan vara stor! jag rymmer dig!"
Bekänner att jag är rädd för mörkret,
vill du gråta med mig?

I hennes små skor fick vi båda leva, min älskling och jag!
Det var i väntan på - att vår kärlek skulle gro!

Och håller vi ut tills solen går upp igen, älskling jag -
lovar dig en vacker dag! En dag då allting blir bra!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0