Att sitta på ett mysigt fik i några timmar med trevligt folk är inte helt fel.
Först var det bara jag, Angelica och Fredrik där - fast senare kom det några till.
Det är svårt att förklara lugnet som jag känner när jag sitter där,
jag kan andas utan att behöva låtsas. Låter konstigt men så är det.
Jag älskar Koppen.