Jag har nog aldrig riktigt vetat vad ordet rädsla har betytt. Även om jag har varit rädd så har jag aldrig känt den skräckinjagande oro som omringar rädslan. Inte förrän idag. Även om jag har varit rädd flera gånger innan i mitt liv så går det inte ens att jämföra med allt jag kände idag. När man inser att den älskar mest på denna jord kanske inte mår bra och man inte kan göra någonting för att hjälpa denna människa - det är då man känner äkta rädsla. När den människa som håller en kvar på marken inte riktigt kan stå själv och blir helt blek i hela huvudet - det är då man känner hur oron börjar ta över. Då är man rädd på riktigt.

Innan idag fick jag hålla ihop mig själv när jag var tvungen att vara den starka, vara den som skulle ta hand om allt och göra allt bra igen. Fast nu sitter jag här som den rädda 20:åringen jag är och gråter floder. Gråter rädslans tårar för att jag är rädd att den jag inte kan klara mig utan faktiskt inte mår så bra som han borde. Hjärtat slår oroligt eftersom detta kanske inte är något enkelt utan något riktigt komplicerat.

Jag kan inte blunda. Varje gång jag stänger ögonen så ser jag samma händelse om och om igen. Samma oro kommer tillbaka och rädslan dyker upp igen.
Jag har aldrig riktigt förstått mig på ordet rädsla - men idag så fick jag en chockerande verklighetsuppfattning som nästan har slagit omkull mig. Det känns förjävligt om jag ska vara ärlig - det känns som om jag håller på att mista dyrbar tid. Som om jag håller på att mista min bästa vän.

Igår var jag på H&M's VIP-kväll där de skulle förlansera Elin Klings samarbete med dem. Stephanie var bjuden och hon frågade om jag ville följa med, även om jag inte är så mycket för mode så följde jag med ändå - som en kul grej. Det var faktiskt riktigt roligt och Kling's kollektion är helt fantastisk. Om jag hade passat i kläder som dem så hade jag köpt alla - så sjukt vackra, moderiktiga och annorlunda. Min favorit var helt klart den som Kling själv hade på sig igår under kvällen - den är så underbart vackert och man kan ha den till mycket. Sedan måste jag även påpeka att Elin Kling är en av de vackrasta människor jag någonsin träffat. Jag blev helt stum när jag såg henne, hon ser fantastiskt bra ut och hon verkar vara riktigt trevlig också. Sinnes.

Ja, kvällen var underbar och jag hade riktigt roligt med Steffi. Gick hem med lite nya saker också; en kavaj, en kofta, ett skärp och ett par örhänge. Det var helt enkelt en ganska awesome kväll.

"När man får ögonkontakt,
ler stort och kysser varandra
och man känner att den andra fortfarande ler.
Det är fint."

Jag tänker inte lika ofta på honom längre, den första mannen som någonsin har ägt en del av mitt hjärta. Fast när någon skriver såhär till mig, när vi pratar om helt andra saker, så börjar jag automatiskt att tänka på honom. På alla fina stunder vi haft - bara han och jag. Då börjar det göra ont i bröstkorgen och det känns som om jag ska sluta andas. Minnen som en gång gjorde mig så lycklig krossar mig i tusen bitar kvällar som denna. Det behöver bara vara en mening, en låt, en gest eller något annat - sedan är såren upprivna igen. Det går som i en cirkel  - det känns som om det aldrig ska ta slut. Det gör bara ont.

Jag trodde aldrig att jag skulle kunna sakna en stad så mycket som jag brukar sakna Ystad när jag är bortrest. Fast när jag gick på stan i Malmö igår så insåg jag hur mycket jag faktiskt har saknat den staden. Det kändes tryggt och hemtrevligt - lite som mitt andra hem.
Jag trodde aldrig att jag skulle börja älska Malmö så mycket som jag faktiskt gör. Det är en stor stad men tillräckligt liten för att jag ska känna igen mig på många av gatorna. Nu börjar jag förstå varför många jag känner vill bo i Malmö - även jag börjar fundera på det.
Igår tog jag några foto på Gustav Adolfs-torg. Det var riktigt vackert när det var mörkt ute och en massa lampor i träden. Ja, Malmö är en riktigt vacker stad.

Denna kväll känns bara jobbig. För jobbig.
Jag känner mig ensam och jag återlever minnen i huvudet,
minnen som får tårarna att rinna.
Just nu känner jag mig ganska värdelös.

It's a good thing tears never show in the pouring rain
As if a good thing ever could make up for all the pain
There'll be no last chance to promise to never mess it up again
Just the sweet pain of watching your back as you walk
As I'm watching you walk away

It's a cruel thing you'll never know all the ways I tried
It's a hard thing faking a smile when I feel like I'm falling apart inside
And now you're gone, there's like an echo in my head
And I remember every word you said

And I am helpless sometimes
Wishing's just no good
'Cause you don't see me like I wish you would
There's a moment to seize everytime that we meet
But you always keep passing me by
No, you never were, and you never will be mine

när jag känner mig nere och inte riktigt finner mening med allting,
då tittar jag bara på detta collage som jag har som bakgrund på datorn.
Då minns jag varje skratt som har lämnat min mun,
alla samtal och lyckliga stunder som gjort mig till den jag är.
Min familj & mina vänner håller mig vid liv,
jag älskar er.
♥

Årets P3Guld är nu över för denna gång och jag vet inte riktigt hur jag känner inför kvällen som ska hylla svensk musik. Början var bra när Håkan Hellström startade galan med en fantastisk version av "river en vacker dröm". Han var lika bra som alltid och jag föll för honom ännu en gång. Även om han inte vann något pris denna kväll så är han en vinnare enligt mig - 2010 har varit Håkans bästa år hitintills.
Förutom Håkan så framträdde bl.a. Säkert!, Oskar Linnros, Lykke Li, Albin Gromer, Those dancing days och Familjen - fast Familjen gjorde något konstigt samarbete på scen med Tove Styrke, som för övrigt såg ut som en drogad och lite mentalsjuk Natalie Portman, som gjorde att det inte riktigt blev så bra som jag hade trott. Men i helhet så var det bra band och artister som framträdde på scenen och skapade en bra känsla i luften, till och med genom rutan för oss som inte var och såg det live. Min favorit var helt klart, utöver Håkan, Oskar Linnros - gud vad jag älskar den mannen, har tyckt om honom enda sedan han och hans förra kompanjon Daniel Adams-Ray skapade skön musik som duon Snook.

Ja det var mycket som var bra denna kväll, men det finns alltid två sidor av samma mynt. Även om priserna kanske gick till rätt personer och själva helheten var bra då man sken ljus på svenska musiker som kanske inte riktigt har fått all publicitet som de förtjänat, så fanns det vissa inslag som jag verkligen tyckte kunde varit så mycket bättre. För det första så gillade jag verkligen inte Kitty Jutbring som var kvällens programledare. Jag har aldrig riktigt tyckt om henne och denna kväll var hon en katastrof. Tyvärr så gick hon inte hem, inte i mitt vardagsrum i alla fall.
Förutom Kitty så var det inslag som gjorde ont båda på fysiska och psykiska plan hos mig. Det var när Orup med hjälp av Spiderdog skulle framföra de låtar som var nominerade till "årets låt". Jag bryr mig inte om varför de gjorde det eller i hur gott ändamål det än var för, de borde aldrig ha gjort det. De skänade låtar av Swedish House Maffia, Johnossi, Oskar Linnros, Daniel Adams-Ray, Salem al Fakir och Robyn. Det gjorde ont i själen att höra det - hur de till viss del förstörde dessa fantastiska låtar som jag verkligen älskar. Nej, det var något av det sämsta jag någonsin hört, och då överdriver jag inte. 

Om man bortser från allt annat förutom musiken så fanns det en klar drottning bland alla andra; Robyn. Den kvinnan har åstadkommit så mycket under 2010 och hon förtjänade alla pris hon fick. Hon har verkligen skapat en egen historia i musiken genom tiderna - hon har skapat något som hon kan vara riktigt stolt över. Förutom att vinna priser som "guldmicken" och "årets artist" så fick hon även avsluta galan för denna gång. Det gjorde hon med ett makalöst och fantastiskt framträdande. Hon tog låtarna ”We dance to the beat”, ”Don't fucking tell me what to do” och ”Call your girlfriend” till nya höjder och avslutade denna kväll som den drottning hon är – hon gjorde sig själv och galan rättvisa. Jag har alltid älskat Håkan Hellström och jag tycker att 2010 var hans bästa år, men detta var Robyns kväll fullt ut - hennes kväll och hennes år. En bra kväll, en lyckad kväll och en kväll som visade att Sverige har väldigt mycket att tillföra till musikens värld. Detta är bara början på ännu ett guldår inom musiken.

Priser som delades ut:
Årets Bästa Liveartist(Guldmicken): Robyn
Årets Pop: This Is Head
Årets Rock/metal: Khoma
Årets Hiphop/Soul: Carlito
Årets nykomling: Tove Styrke
Årets Artist: Robyn
Årets Dans: Skudce
Årets Låt: Dancing on my own – Robyn
Årets Grupp: Johnossi
 

mina två favoriter från kvällen.
pics; sverigesradio.se

I fell head first into the fire,
what a foolish thing to do.
Gambled every bit of sense I had,
and I losted it all to you.

I watched the faces as they pass me by,
I'm hoping that I see you.

Guess the devil came and took you back,
and my life is in his hands.

All to you,
you take my breath.
My last request,
is that you will always love me the best,
so all your pretty babies can have the last laugh I get.
Still I'm hanging on a string, honey.

• jag klarade min muntliga tenta som jag hade i tisdags, vilket innebär att jag fick godkänt i kursen 'lek, kultur och kommunikation'.
• jag har påbörjat en ny kurs som gör att jag knappt kommer ha någon fritid eftersom jag har lovat mig själv att verkligen plugga stenhårt denna gång till salstentan i slutet av mars.
• idag fick jag reda på att jag förmodligen har en del dagar i sommar som kommer bestå av jobb, ett jobb som jag verkligen älskar.
• jag har faktiskt inte druckit en droppe alkohol även om jag vet att många inte trodde att jag skulle kunna hålla mitt löfte om att inte dricka på en månad.
• jag har en ny besatthet som involverar kameror och just nu är jag ute efter en analogkamera och en polaroidkamera.
• mitt stora slösande har jag verkligen fått kontroll över och jag har inte alls köpt lika mycket denna månaden vilket man märker både i rummet och på kontot, har endast unnat mig två väskor på rean som jag visade på bloggen igår.
• att släppa någon som man verkligen är kär i är inte lätt, men jag har sakta men säkert börjat släppa taget om han som får mitt hjärta att slå dubbelt så snabbt eftersom jag vet att det aldrig kommer bli vi två.
• utöver en ångestattack för tre dagar sedan som gjorde att jag föll ihop på soffan och låg där i två timmar och grät konstant, så har jag faktiskt mått väldigt bra på sista tiden.
• jag har börjat umgås med människor som jag inte har träffat på väldigt länge, människor som jag börjar knyta nya och starka band med.
• annars så rullar livet på bra och det känns som om jag verkligen börjar hitta en plats i tillvaron där jag trivs och kan utvecklas på det sätt jag vill, det känns väldigt bra!

unknown.

Jag har i genomsnitt 20 unika läsare per dag. 20 läsare som jag verkligen uppskattar eftersom jag inte riktigt förstår varför ni vill läsa om mitt ack så tråkiga liv. Vet att en del av dessa 20 är vänner, som till viss del känner sig skyldiga att läsa min blogg, medan en del är totala främlingar som jag faktiskt inte vet någonting om.
Hur som helst så har jag beslutat mig för att ha ännu en liten frågestund där vem som helst får fråga precis vad som helst. Det finns ungefär två frågor i hela världen som jag inte skulle svara på(om ni kommer på vilka de är och ställer dem så får ni ett plus i kanten).

Nu har ni er chans att fråga precis vad ni vill, hur jobbiga frågorna än må vara så tänker jag svara på alla. Vänskap, familj, kärlek, sex, hälsa - ja vad vill ni veta?
För något måste ni ju vilja veta. Ni läser min blogg nästan dagligen och jag vet själv att jag kan vara jäkligt kryptisk - ibland förstår inte ens jag vad jag menar.
Sedan hade det varit kul att veta om ni saknar något i min blogg. Jag kanske ska börjar med videoinlägg? Eller lägga ner bloggandet helt? Vad säger ni?

Jag vet att ungefär 10 av de som läser min blogg kommer bara bläddra förbi detta inlägg utan att läsa det, av de resterande 10 så tror jag att ungefär 2 personer kommer ställa vars en fråga. Ni får gärna missbevisa mig.

"De säger att ensam är stark.

Ett liv.
En vilja.
En inkomst.
En musiksmak.
En middagsportion.
En ensam kropp i en säng.
En kopp te på kvällen.
Ett namn på dörren.
Ett hjärta som slår.
En tankegång.
Ett beslut.

En önskan om två."

En bloggare skrev detta och gud vad det stämmer.
Därför var jag tvungen att lägga in det här.
Varje ord är som en pil rakt genom hjärtat just nu.
Jag borde sova, men jag tänker bara på fel saker.
På mannen som inte vill ha mig.
På mamman som vill ha en annan dotter.
På en framtid som känns så långt borta.
På lån som aldrig kommer försvinna.
En massa problem.

Nu ska jag försöka sluta tänka på det och sova,
klockan är ju ändå ganska mycket.
Men kolla in hans blogg, han som skrivit det ovan.
Han skriver verkligen på det sättet som jag gillar,
kanske även den faller er i smaken - vem vet.
Den hittar ni HÄR!

god natt.