weheartit.com

Jag har inte kunnat sova på tre dagar och jag går runt med en stor klump i bröstet. Jag är ledsen och oroar mig för allt just nu. Även om jag vet vad felet är så kan jag inte sluta tänka på det, vilket gör att jag varken kan sova eller sluta gråta. Så när alla andra lever i sina drömmar om nätterna så ligger jag i sängen, lyssnar på musik och tänker på alla problem som snurrar runt i huvudet.
Jag vill inte tycka synd om mig själv eftersom jag vet att mer än hälften av världens befolkning har det värre än mig - fast just nu är det lite värre än vanligt. Det gör lite extra ont i hjärtat. Lite fler tårar. Många fler jobbiga tankar. Många "om". Saknad. Hjärtesorg. Ensamhet. Helt ensam.

ThatHipsterPorn

Något som jag aldrig har förstått mig på är varför vi är så pryda i Sverige. Samhället har skapat en norm som gör att det inte är helt okej att prata om saker som borde hållas bakom stängda dörrar, så som nakenhet och sex. Personligen så tycker jag att den nakna kroppen är något av det vackraste som finns - det är den mest naturliga konst vi människor har. Tyvärr är det många som inte håller med mig.
Fast jag skäms inte över att prata om sex, ett samtalsämne som jag och mina vänner älskar. Det är något naturligt och i bästa fall något vackert och riktigt passionerat. Jag förstår inte varför många tycker det är obekvämt att prata om just sex. Jag menar inte att alla ska sitta och berätta om sina mest privata delar av sitt sexliv - men att prata om det i allmän ton är något jag tycker är helt normalt.

Ovan ser ni foto från en sida som jag följer, det är lite som en tumblr där fotona oftast involverar nakenhet. Jag följer och tittar inte på dessa foto för att jag är en sexgalning eller något liknande, jag tycker helt enkelt att de är väldigt vackra. Jag uppskattar skönheten och ser dessa foto som konst - inget annat. För om ni ska vara helt ärliga mot er själva: kan ni inte ens hitta en liten glimt av skönhet i bilderna ovan?

Crystal Castles - Baptism
Att hitta en låt som jag inte gillar var riktigt svårt. Jag brukar faktiskt inte lyssna på sånt som jag inte gillar och om jag någon gång hör något jag inte tycker om så lyssnar jag aldrig på det igen. Därför har jag egentligen inte någon låt som jag inte tycker om, ingen jag minns i alla fall.
Fast denna låt är verkligen ingen favorit, tycker rösten påminner om en påtänd Barbie - något som enbart ger mig huvudvärk. Nu säger jag inte att Crystal Castles inte är bra, jag älskar faktiskt vissa av deras låtar. Tyvärr kan jag inte säga det om denna, tycker inte alls om den.
Så för tillfället är detta den låt jag tycker minst om, av de jag minns. Kan dock påpeka att jag har ett minne som en dement 80-åring.

weheartit.com

Jag vaknade när klockan ringde 05.35, 05.30 för alla andra eftersom jag har ställt fram min klockan fem minuter så att jag aldrig ska komma sent(fast det gör jag ändå), och fick för mig att jag skulle ta tåget 06.02 till skolan. Så jag stressad med frukosten, att fixa håret och plocka fram det jag ska ha på mig idag. Sedan tittar jag på klockan en gång till precis innan jag ska börja klä på mig, då inser jag att jag nog har tänkt lite fel - varför ska jag ta tåget sex när jag börjar kvart över åtta?

Ibland förstår jag mig inte på mig själv. Det är nog för att jag inte somnade förrän vid ett/halv två inatt, tröttheten och stressen håller på att ta över och det kommer bara bli värre tills på måndag. Men som vanligt så får jag hantera det och även om jag verkar förvirrad väldigt ofta, så är det sällan som jag verkligen inte har koll på läget.
Nu ska jag fortsätta att lyssna på Håkan, packa skolväskan och börja göra mig klar. Kan lika gärna gå tidigt till tåget så jag får en bra plats.

Håkan Hellström - Hurricane Gilbert
Detta har varit min favortlåt enda sedan Emmylie lät mig lyssna på den för första gången på hennes mp3. Vi satt i skolan i åttan, väntade på att svenskan skulle börja och jag tyckte att just den dagen var riktigt grå.
Det var den dagen Håkan började bygga ett bo i mitt hjärta.
Enda sedan dess så har jag älskat denna låt och än idag kan jag sätta på den när jag känner att dagen är lite extra grå och tråkig - då lyfter denna låt upp alla stenar från mina axlar och gör så att jag kan andas igen. Det är precis därför jag älskar den så mycket.

När jag går därifrån
Och du håller kvar
Så vet vi båda att det är såhär man mår när man hemligheter har

När jag går därifrån
Utan ett ord
Så vet vi båda två.
♥

Just nu skulle jag verkligen vilja ha en skrivmaskin. Jag minns när jag var hemma hos mormor och Tore som liten, då brukade jag stå och titta på Tore när han satt och skrev på sin skrivmaskin - det såg magiskt ut. Som om den skapade magi. Egentligen skulle jag vilja ha den han hade, men jag vet inte vart den är. Därför ska jag nu köpa en egen, måste bara hitta en bra för ett bra pris.

Tänk att få sitta och skriva på en skrivmaskin, vilken känsla. Sen tycker jag att de är extremt vackra också vilket gör att den kan stå framme när jag inte känner för att skriva. Men en skrivmaskin, det är något som jag verkligen vill ha just nu.

Idag har jag inte gjort så mycket mer förutom att sova.
Fast det blev ändå en fika med Angelica på Espresso house.
Det var riktigt mysigt och trevligt att träffa henne, var ett litet tag sen sist.
Blir nog även lite shopping med henne i Malmö imorgon,
får se vad som händer - man vet aldrig när det gäller oss två.

Jag måste erkänna att jag tycker att detta har varit riktigt roligt, att svara på frågor såhär varje dag. På något sätt så har det hållt min blogg vid liv, även om jag tog en minipaus där i mitten. Därför har jag bestämt mig för att fortsätta på denna dagsgrej, genom att ta en lista som jag har hittat på en av mina vänners bloggar. Denna gång fokuserar listan bara på musik - fast det är bara roligt då jag älskar musik.

Listan ser ut såhär:

& jag frågar mig själv varför jag inte har pojkvän...
Haha, you got to love life sometimes!

När jag är trött och inte har något att göra, då tar jag random foto på mig själv.
Nu ska jag somna om, det är min enda lediga dag denna veckan.
Behöver sova ut.

Vart är vi påväg?
Varför går vissa åt ett håll och andra åt ett annat?
Har vi alla en unik väg att vandra?
Eller går vi egentligen alla på samma?
Kommer jag alltid vara den Mika jag är idag?
Eller kommer jag en dag att bli någon helt annan?
Kommer jag någonsin bli lycklig?
Finns det ett fint slut för mig?
Är jag den som får stå över?
Som har hamnat fel i ekvationen?
Glömdes jag när själsfränder skapades?
Är jag uddatalet?
Eller är jag bara udda?

Kommer det någonsin bli min tur att få känna?
Eller planerar passionen och kärleken att aldrig korsa min väg?
När ska magin träffa mig?
Imorgon?
Aldrig?
Kommer mitt huvud någonsin sluta snurra?
Kanske samtidigt som tårarna uppehör att falla varje natt?
När är det min tur att få leva?

Jag vet inte vart jag har mig själv just nu.
Är väldigt trött, återkommer imorgon.

Eftersom jag var för mycket på hugget när man skulle ändra till sommartid så har det nu slutat med att jag är en hel timme före alla andra. Jag var inte säker på om klockan på mobilen ställde om automatiskt så jag ställde fram den själv. Fast nu när jag vaknade imorse och skulle gå till tåget så insåg jag att jag inte riktigt hade koll på tiden. Efter att ha kollat på tv:n och datorn så inser jag nu att min mobil har ställt fram sig själv en timme, efter det att jag ställt fram den, vilket betyder att jag har levt en timme före alla andra.

Snacka om bra start på dagen - hade behövt den sömnen.
FUCK!

Det gör så ont, i hela mig.
Jag är tom - det finns inget kvar.
Mitt hjärta håller på att gå itu,
om och om och om igen.
Jag klarar snart inte av mer,
jag är inte såhär stark.
Jag faller, rakt ner.
Mitt hjärta har varit allas att förstöra,
de som ville lyckades.

Även om jag har varit helt förstörd inombords,
så har solen fått mig att må lite bättre.
Trots att det inte är vår än så låtsas jag,
för snart är den faktiskt här.
Då kommer jag välkomna den tillbaka,
för gud vad jag har saknat den.
Våren och hösten är trots allt mina favoritårstider.

Idag har det bara varit sport på schemat.
Först IFK Ystad - Ystads IF i fotboll, sen IFK Ystad - H43 i handboll.
IFK förlorade båda matcherna, fast de gjorde ändå riktigt bra ifrån sig.
Skulle dock kunna slå en av YIF's tränare - en rak höger förtjänar han.

Fast nu ska jag försöka lugna ner mig och sluta tänka på det,
sitter just nu och ser på film. Får se vad kvällen har att erbjuda.
Tror dock att jag kommer lägga mig tidigt,
imorgon måste jag verkligen plugga hela dagen.

Borde plugga, måste plugga, orkar verkligen inte plugga.
Har en salstenta om två dagar som jag inte har börjat förbereda mig inför. Har knappt öppnat mina böcker. Fast jag har mig själv att skylla, för istället för att plugga idag och försöka få in lite i huvudet så ska jag först på fotboll och sen på handboll med pappa.
Jaja, det löser sig. Peace out.

Om detta inte är första gången ni är inne på min blogg så vet ni om att jag har en bästa vän och att denna vän är min pappa. Vi har en speciell relation som inte enbart innebär att vi är far och dotter, vi är även vänner. Vi pratar om allt som händer, allt vi känner och alla tankar som finns. Det finns knappt någonting som jag inte berättar för pappa, han är den som vet mest om mig.
Han har alltid stöttat mig, om det så handlat om något enkelt eller något mer komplicerat - han har alltid funnits där. Han har aldrig svikit mig och jag vet att han aldrig kommer göra det heller, precis därför är han min bästa vän. Utan honom hade jag verkligen inte orkat leva, han är den som får mig att se ljuset när allt känns så mörkt och kallt. Han är den som förstår sig på mig, som förstår vem jag verkligen är. Det är det få som vet.
Jag har aldrig känt mig så lyckligt lottad som när jag tänker på allt pappa och jag gör tillsammans. Jag känner ingen som har en sådan relation till sin förälder eller till sitt barn, inte som vi har. Att vi går på fotboll, handboll, fikar, kör små turer med bilen och liknande - för mig är det guld värt.
Ett av de starkaste minnena jag har av pappa, det är när vi sitter och fika på Espresso house en dag. Vi pratar om att visa känslor och jag har precis berättat för pappa om en vän jag har som alltid säger "jag älskar dig" till någon i hennes familjen innan hon går hemifrån eller lägger på när de pratat i telefon. Jag sa inte det för att jag vill ha det så, jag är inte så som person. Men vi kom in på detta av någon anledningen. Då säger pappa med en självklarhet i rösten som jag aldrig hört förut; "Vi är alla olika, men du och jag vet att vi älskar varandra utan att behöva säga det, det är den tysta kärleken som är starkast, den man känner inom sig." Detta kommer jag aldrig glömma, den dagen jag tittade på pappa och insåg att det inte bara var jag som tyckte så, han förstod och höll med.
Min älskade lilla pappa, min bästa vän. Jag älskar dig. ♥

Idag har jag varit på Orkanen och pluggat, fönstershoppat och varit på IKEA med Emmylie, åkt med Therese när hon och Frida var ute och körde med valianten och nu sitter jag här och väntar på att big brother ska börja.
Det har varit en riktigt fin dag och jag har börjat inse hur mysigt det är att sitta på skolan och plugga, funderar till och med på att åka in imorgon. Helt underbart.

weheartit.com

Idag kommer det bli just en sådan dag, jag känner mig egentligen ganska deppig men nu ska jag dra på den mentala masken och bege mig till skolan. Jag måste verkligen plugga idag och sen ska jag kanske fika med Emmylie, får se vad som händer. Just nu vill jag bara dra täcket över huvudet och inte röra mig en centimeter - men jag måste.
Wish me luck, peace out.

Jag hörde din röst på en ödslig kyrkogård
Jag måste ha träffat, din frekvens
Diskanten var svagare, diktionen mindre hård
Det var som att tonen, var en väns
Det är lätt att se hur sjuk man en gång var
När såren läker, och regnet känns
Gör din tolkning, häll mig full med svar
Rita figurer, och dra en gräns

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv
Det kan va så förfärligt, det kan va så bra
Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd
Det kanske var pundigt, det kanske var bra
♥

I fredags så sa en människa något till mig som jag har gått och tänkt på nu i några dagar. Vi satt på tåget, påväg hem från en väldigt trevlig kväll i Malmö, när hon säger: "Mika, jag tycker att du är den mest fashionabla i klassen. Jag blir alltid inspirerad och glad när du kommer till skolan eftersom du alltid är så snyggt klädd. Du har alltid coola kläder som du är skitsnyggg i."
Den kommentaren gjorde min kväll och nu några dagar senare så blir jag lika glad varje gång jag tänker på det. Även om jag inte alltid klär mig på ett snyggt sätt, då jag älskar mjukisbyxor, så gör det mig ändå glad att höra något sådant. Hon som sa det är någon som jag har börjat komma ganska nära, en människa som är genuint underbar och jag är väldigt glad att jag kan kalla henne min vän.
Mitt nya smeknamn som hon har kommit på är Mika "Fashion" Lundblad, kanske roligt om jag själv får säga det. Jag blev varm inombords, en känsla jag inte har känt på länge - den var varmt välkomnad.

weheartit.com

Det värsta jag vet är när människor tar andra för givet, att någon förutsätter att man ska finnas där vad som än händer. Jag vet hur det är, när någon tar en för givet - man känner sig inte viktig eller speciell för fem öre. Jag har själv tagit någon för givet, en nära vän jag hade när jag var yngre. Jag förutsatte att han alltid var där för mig, hur lite jag än valde att höra av mig till honom eller lyssna på vad han hade att säga. Fast en dag så var han inte där, en dag då jag verkligen behövde honom. Fast jag förstår honom och efter den gången så har jag aldrig tagit någon för givet.
Jag har själv blivit tagen för givet och det känns hemskt. Det är inte alls roligt, man känner sig så jäkla överflödig. Som om den andra förutsätter att man känner att det är en ära att denna människa vill umgås med en. Därför har jag medvetet slutat vara den som alltid höra av mig till mina vänner, jag vill se vem som vill umgås med mig - som faktiskt tar sig tid att skicka iväg ett sms för att fråga om jag har tid att träffas.
Jag hade en vän som alltid förväntade sig att jag skulle finnas där. Hon var så van att jag lyssnade på hennes problem hela tidan utan att hon behövde lyssna på mig. I början lät jag henne trampa på mig, men efterhand så började jag ta ett steg tillbaka. Jag vet att jag inte är den som gillar att prata om mina problem, jag tycker inte om att lägga mina bördor på andra, men att andra förutsätter att jag aldrig vill prata om mig utan bara lyssna på andra - det tycker jag är fel.
Därför är jag glad att jag har en del vänner som är helt fantastiska, som litar på mig och berättar om sitt liv men samtidigt lyssnar när jag vill pratar. Det är de vänner som jag aldrig kommer släppa, de jag alltid kommer höra av mig först till om något händer. De är få med det är de som alltid kommer ha en plats i mitt hjärta.

Det gör så sjukt jävla ont, vet inte vart jag ska ta vägen.
Jag har antagligen fått en vaxpropp i örat, kan knappt hantera smärtan.
Orkar verkligen inte med det just nu.
Måste antagligen ringa läkaren imorgon så får de suga ut den.
Den smärtan är olidlig.

Jag tror att vi alla kan beundra vackra människor, jag vet själv att jag är lite småkär i killar som Robert Pattinson, Alex Pettyfer och Adam Brody - mycket enbart på grund av deras utseende. Jag tror att vår hjärna är uppbyggd på ett sätt som gör att vi uppskattar skönhet. Fast bara för att man är snygg så innebär det inte att man har en snygg personlighet.
Jag skulle aldrig kunna dejta eller vara med en kille som inte har en fantastisk personlighet som tilltalar mig, hur snygg killen än är. För mig så handlar det inte om utsidan, även om där måste finnas någon form av attraktion för att där ska finnas en gnista som man ska kunna bygga något på. Jag tror alla letar efter en kombination av en attraktiv utsida och en fenomenal insida - och jag tror många mer eller mindre hittar det.
Jag vill bara hitta en kille som behandlar mig respektabelt, finns där för mig och tycker om mig för just den jag är. Om han sedan ser ut som Robert Pattinson eller en helt alldaglig kille - det har inte så stor betydelse.

Nu ikväll var jag och pappa ute och körde en liten runda, och gud vad vackert Ystad var. Vi körde ner till havet och beundrade färgerna och skönheten som fanns. Det är svalkande kvällar som börjar kännas som vår som får mig att må lite bättre för varje dag som går. 

Framtiden - Jag vet knappt själv vart jag är påväg och det skrämmer mig. Även om jag vet hur jag vill att min framtid ska vara utformad så kan vad som helst hända som gör att det inte blir som jag har tänkt mig. Det är något som skrämmer mig, att jag kommer vara på en plats i mitt liv om tio år som jag inte trivs med.
Mormor - Alla tänker nog på sin mormor lite då och då men det går nog inte en dag utan att jag ser hennes ansikte i mitt huvud, hennes gulliga lilla leende som alltid har fått mig att känna mig trygg. Det värsta är att varje gång jag tänker på mormor, som var något av det finaste på denna jord, så känner jag bara ilska och sorg över saker som är bundna till mormor och hennes död. Fast ibland kan jag minnas henne, som den genuint underbara människa hon var.
Meningen med mitt liv - Vad gör jag på denna jord? Vem är jag egentligen? Vem vill jag vara? Är jag den jag vill vara? Ja, det finns många frågor som jag ännu inte har funnit några svar på.
Vikten - Jag har alltid haft problem med min vikt och jag tänker väldigt ofta på den. Jag kommer antagligen aldrig bli nöjd med min vikt eller kropp, men jag har lärt mig att ta en dag i taget vilket är en bra bit på vägen.
Kärlek - För tillfället är jag kär och det tänker jag på väldigt ofta, både på det positiva och negativa. För vare sig jag vill det eller inte så tror jag i slutändan att alla behöver kärlek för att kunna må bra. Jag tänker ofta på om jag någonsin kommer hitta någon som jag älskar, som älskar mig tillbaka.
Mina nära och kära - Något av det viktigaste för mig är att jag vet att de jag bryr mig om mår bra. Därför tänker jag mycket på de jag älskar och oroar mig för att de inte har det bra. När de mår bra, då mår jag bra.
Allt - Jag vet att det låter konstigt, men ibland kan jag bara ligga på rummet och tänka på allt möjligt som har hänt, händer och håller på att hända i mitt liv. Jag kan bara flyga iväg i mina tankar utan att vara uppmärksam på det som händer runtomkring mig, man skulle kunna säga att jag ibland lever i mitt huvud. Det är då jag känner som mest, är som mest glad, ledsen, arg eller ensam. På ett sätt känns det skönt att jag bara kan åka iväg i mina tankar, men på ett sätt känns det väldigt jobbigt då känslorna blir så starka att jag inte alltid kan hantera dem på rätt sätt.

Vet om att jag borde gjort denna för några dagar sedan, men jag har haft en liten paus i några dagar nu, dels för att jag inte har haft en aning om vem jag skulle skriva till och dels för att jag har haft mycket annat för mig.

Kära Du.
Jag tänker inte skriva ett långt brev om allt som har hänt och varför jag skriver detta. Jag vill bara säga tack för att du finns där för mig när jag behöver dig. Varje gång jag behöver prata så vet jag att du bara finns ett telefonsamtal borta - och att du alltid svarar när jag försöker nå dig. När jag är arg på världen och känner att allt är meningslöst, då står du bredvid mig och får mig att se alla fina saker med vardagen. Du är en av stödpelarna i mitt liv, som håller mig uppe när jag bara vill falla ihop.
Så tack för att du finns, tack för att du gör min vardag så färgglad och tack för att just du är min vän.
Jag älskar dig.

Detta korta brev är till varje vän jag har som alltid har funnits där för mig, jag vet att jag inte alltid förtjänar det men ändå stannar de kvar. Så ta åt er av varje ord, för utan er hade jag inte kunnat leva. Ni gör mitt liv meningsfullt. Mina vackra, smarta och underbara vänner. ♥

Toppar och dalar, jag gav dig mitt hjärta
bara rakt ut, hmm det är min dåliga vana
För det blir så ibland, jag vet
det tar tid och jag tror jag vet
Vad vi gjorde för fel, passionerat
men okontrollerat, ha, idioter
Och jag vill bara känna hur det känns
tänka tillbaka bara minnas nån sekvens
Våra stunder vi hade, tankar idéer
din lukt i din nacke, pussar och skrattar
åt sista gången vi delade en spliff på balkongen
satt uppe på natten

Det kommer funka, måste funka
nånstans där så finns vår plats
Den enda personen som tagit upp min tankekraft
24/7.. Baby Sau daji, som en brasse sagt!

Jag nästan jag nästan skäms över att säga det högt
ibland så, skippar vi snacket vi bara vet vad vi vill
Det kändes nästan överflödigt och använda rösten, okej

Fyfan vad sjukt att man kan känna sån passion
vi åt och drack & grät och vi skrattade och vi kom ihop
Som bästa vänner som har tagit det till nästa level
där vi bara hoppades men fick se vad som hände!
♥

Jag har precis sett filmen Iron jawed angels, en film som handlar om suffragetter under början av 1900-talet i USA. Det är en väldigt bra och känslosam film som reflekterar viktiga saker som faktiskt har skett.

En av skådespelerskorna i filmen är Hilary Swank. När jag såg filmen så insåg jag att Hilary, enligt mig, kan vara en av världens snyggaste kvinnor. Jag hade kunnat döda för hennes kropp, så vacker!


pic: weheartit.com

Jag vet att fotot är riktigt dåligt, men här har ni Ystad at 03.25 inatt. Jag har nog aldrig sett något så vackert, månen var som en stor vit boll på himlen och det verkade som om det kom allt närmare jorden för varje minut som gick. Det var så fantastiskt och magiskt att se, samtidigt som gatljusen visade upp Ystad i ett sken som jag aldrig har tänkt på innan.
Det var ren magi, denna natt då jag skulle cykla hemifrån Therese lite innan halv fyra. Det var då jag insåg att livet kanske går ut på något mer än det jag förutsatt innan. Som om meningen med livet inte finns från början utan man skapar den själv på vägen mot slutet. Som en dröm man själv bygger upp.

Gårdagens planer var att ha myskväll med Therese hemma hos henne, men det slutade som en minifest hemma hos Emma innan vi gick ut en runda. Jag hade inte alls tänkt att dricka eller något liknande men det blev några groggar som påbörjade en riktigt trevlig kväll.
Det blev många skratt och jag hade faktiskt riktigt, riktigt roligt.
Jag tackar Therese och Emma för en trevlig kväll, var hemma halv fyra imorse.

Under denna vecka som gått så har jag funderat mycket på livet och allt som följer med. Jag har insett att jag har blivit en väldigt bitter människa som, hur intensivt jag än försöker, inte kan se det positiva med livet längre. Jag har funderat på allt som gör mig glad och den listan verkar bli kortare för varje vecka som går. Hur mycket jag än försöker så blir inget bättre, därav all bitterhet.

Min kropp mår inte bra, det känner jag på mig. Jag är trött hela tiden, har ont i magen, tappar hår, mår illa och känner mig allmänt värdelös. Även om jag har bokat tid hos en lärare så vet jag, med min otur, att de inte kommer hitta något fel på mig, och då kommer jag inse att det är mitt huvud som lurar mig - som alltid.
Jag har inte börjat plugga till min salstenta som jag ska skriva om ungefär åtta dagar. Jag kan helt enkelt inte förmå mig själv att sätta mig ner och börja lära mig allt som jag måste kunna. Jag hittar andra saker att göra hela tiden samtidigt som jag inte kan koncentrera mig på det jag läser. Vilket gör att jag inte kommer klara tentan som kommer.
Jag känner mig sjukt smutsig och mitt hår har nog aldrig varit såhär fettigt, fast jag kan inte duscha eftersom där är stopp i avloppet. Badkaret är vattenfyllt, mamma jobbar och jag har ingen aning om hur jag ska fixa det. Vilket gör att jag inte kan duscha utan måste gå och känna mig som världens smutsigaste människa, även om jag duschade igår.
På tal om hemmet, även om jag söker lägenhet så hittar jag ingen. Det är få som förstår vikten av att jag vill hitta en egen lägenhet, jag vet själv att jag håller på att bli galen av att bo hemma - till och med mer än vanligt. Hur många jag än söker och hur flitig jag än är att hitta lediga lägenheter så har jag ännu en gång inte turen på min sida vilket gör att jag antagligen kommer få bo hemma tills jag är 35.
Utöver detta så känns livet sjukt grått just nu. Jag vet att jag klagar och alla får bli hur arga de vill, jag bryr mig inte just nu. Jag är sjukt bitter och jag är trött på att anpassa mig efter alla andra. Jag kommer alltid i andra hand, jag är trött på det. Just nu vill jag bara gräva ner mig, jag vill inte ens gå ut utanför ytterdörren. Allt känns så meningslös, jag känner mig meningslös.

Nu vet jag att alla mina vänner, bekanta och de få främlingar som läser detta vill att jag ska rycka upp mig själv och ta tag i mitt liv, sluta tycka synd om mig själv och göra något åt allt detta. Fast jag orkar inte, jag gör verkligen inte det. Innerst inne är jag så pass trött att jag knappt orkar gå upp på morgonen. Fast som vanligt så skriver jag om det här, sen stoppar jag undan det i ett litet fack i mitt hjärta och låter det ligga där och gro tills det har blivit som en virus. För detta är mina problem och de ska jag inte lägga på någon annan. Det är mitt liv det handlar om, ingen annans. Jag får helt enkelt lära mig att ta hand om mina egna problem, precis som jag har lärt mig att göra innan jag ens lärt mig tala.

Jag har hittat en ny illustratör, Rebecca Green, som jag verkligen tycker om.
Hon har inte gjort så mycket men denna ovan är en av hennes.

Gårdagen var riktigt rolig, har inte skrattat så mycket på länge.
Här kommer kvällen i bilder.









Sist har vi det vinnande laget, lag 4, minus mig då jag tog fotot.
Fan vad vi var grymma ;)

Ikväll insåg jag vilken tur jag har haft, att hamna i en klass med så många fantastiska människor. Det var under bowlingen som jag förstod hur tacksam jag borde vara. Där var jag med största delen av min klass och hade en helt underbar kväll med bowling och mat.
Ja, jag är extremt glad för att jag har kommit i den klass jag går i.
Just nu känns det bra, riktigt bra.
Foto från kvällen kommer imorgon, nu ska jag sova.

weheartit.com

Ed Westwick, på bilden ovan, har mycket av det som jag är svag för hos killars utseende. Håret, längden och läpparna är de tre saker som jag faller för när det gäller utseendet. Det ska vara långt ruffsigt hår som man kan dra fingrarna genom, läpparna ska vara fylliga och kyssvänliga och killen ska vara längre än mig.
Fast egentligen så är utsidan inte en lika stor turn on som insidan. Om en kille har humor och är lättsam, öppen men ändå lite hemlighetsfull, låter mig vara självständig men ändå visar att han finns där när jag behöver honom och om han förstår vilka relationer jag har till nära och kära - då hade jag fallit för honom direkt.
Sedan handlar det faktiskt även om klädstilen också, jag gillar när killar vet hur de ska klä sig. Ljusa chinos, röda converse och en simpel skjorta - eller mörka jeans, svarta converse, en vit skjorta och en svart smal slips. Åh gud, det är sjukt snyggt på killar. Kläderna gör mannen, till viss del är det faktiskt så.

Något som jag verkligen inte klarar av hos killar, som verkligen är stora turn off's, det är när killen är för dominant och vill styra mig. Även om han vill veta vad jag gör precis hela tiden, och vill träffa mig dygnet runt. Sedan är det inte kul om killen är för svartsjuk, visst är det lite charmigt om man märker att killen är lite svartsjuk men ibland kan det bli för mycket. Något av det värsta jag vet är när killar inte har en bra hygien, det är nog den största turn off för mig - om en kille inte är fräsch, i brist på andra ord. Sedan handlar det mycket om en balansgång - man ska vara unik men ändå inte för annorlunda, ibland är lagom riktigt bra.

weheartit.com

Hur mycket jag än försöker så går det inte. Jag kan inte glömma.
Varje minne attackerar mig, som tusen vassa knivar.
Jag minns varje ord, varje kyss, varje omfamning.
Hans doft, känslan när jag drog mina fingrar genom hans hår, hans röst.
Varje minne smärtar, fast de får mig att känna mig levande.
Jag kan inte släppa honom, släppa det bästa jag någonsin haft. Men jag måste.
Idag var sista gången jag pratade om honom, sista gången jag sa hans namn.
Detta är början på ett slut som jag har vägrat att acceptera.
Nu säger jag farväl.

Om man slår upp "Ystadtös" i ett lexikon så hade jag inte blivit förvånad om där var en bild på mig bredvid ordet. För det är precis vad jag är. Jag har aldrig bott utanför Ystads gränser och detta beror inte enbart på att jag inte har haft möjlighet att flytta härifrån - jag har inte velat. Jag älskar Ystad, det är min lilla favoritstad. Även om mitt motto om Ystad alltid har varit; "det du inte vet om dig själv, det vet andra", så har det enbart att göra med en del människor som bor här - inte om själva staden.
Det är klart att jag har drömt om att bo i en annan stad som Malmö, Göteborg eller till och med någon öde stad mitt uppe i fjällen eller på andra sidan jordklotet till och med. Men Ystad har alltid haft en plats i mitt hjärta och även om jag uppskattar att komma härifrån lite då och då så känns det ändå fantastiskt underbart att få komma hem igen. Jag vet att vart jag än bor, i vilken stad jag än befinner mig i och utan betydelse för hur länge, så kommer Ystad alltid att vara "hemma".
Även om jag en dag väljer att lämna Ystad för att bosätta mig och skapa något helt annat på en annan plats. Då vet jag med säkerhet att jag en dag kommer hitta hit igen, hitta hem.

denna har fastnat i mitt huvud,
jag älskar den!

Jag tycker verkligen om mitt rum och jag älskar min väldigt sköna säng.
Fast det är inte så kul att behöva låsa in sig på rummet bara för att man inte orkar med verkligheten utanför.
Jag har aldrig önskat mig en egen lägenhet så mycket som jag gör nu.
Att leva på bröd och vatten för att betala en dyr hyra, det hade jag kunnat leva med just nu.
Allt är bättre än detta.

Jag älskade det från början, men sedan slutade jag se på det av en anledning som jag inte minns. Jag hade andra grejer som jag var tvungen att göra när det gick på tv, så jag missade ganska många avsnitt och då ville jag inte fortsätta se det eftersom jag hade missat för mycket. Fast för ett tag sedan så sa min bror att han hade alla tre säsonger på datorn och jag är evigt tacksam för att jag fick dem av honom.

True Blood handlar om vampyrer, intriger, lust, passion och sex - fem saker som jag älskar i serier som jag ser. Jag såg tre säsonger på en vecka och nu är jag helt fast. Jag längtar tills den fjärde säsongen kommer ut, har dock hört på ryktesväg att den kanske inte kommer förrän 2012! Denna serie är inte alls i samma genre som alla andra serier jag gillar, men denna är så fantastiskt bra att jag inte kan göra annat än se den. Jag tycker att alla borde ge den en chans, tänk - ni blir kanske lika beroende av den som jag blev.

Agens, koherens, relationskompetens, asymmetriska- och symmetriska relationer - det är bara några få av de ord som som jag lära mig inför tentan. Fast idag har jag börjat och jag måste erkänna att det faktiskt går helt okej. Det blev grupparbete på Koppen idag, vilket var väldigt lyckat. Annika, Kathe och Cornelia gick vid halv tolv medan jag och Marie stannade kvar en liten stund till. Fast en liten stund blev till fyra timmar - tänk som tiden går. Kan bero på att Fredrik kom vid ett och sedan kom David och Tobbe vid två.

Fast det har varit en riktigt bra dag och jag tackar alla som gjort den så rolig. Kan också påpeka att Marie, på fotot ovan, har världens härligaste skratt. Det smittar av sig och det slutade med att vi skrattade som aldrig förr medan en flicka med en korg på huvudet gick förbi fönstret. Ja, ibland är livet riktigt underbart.

pic: weheartit.com

Jag tror att jag precis hade fyllt tio när jag bestämde mig för att jag ville bli lärare när jag blev stor. Enda sedan dess så är det varit den drömmen jag har siktat mot, och nu sitter jag här som en högskolestudent på lärarhögskolan i Malmö. Det blev precis som jag hade tänkt mig, även om vägen hit har känts riktigt lång ibland - men jag kom hit. Jag älskar min utbildning, mina klasskamrater och speciellt min praktik - ingenting har någonsin känts så rätt som det gör nu.
Fast även om lärare alltid har varit min dröm så har jag haft några förgrening mot min väg till det. Ett tag ville jag bli journalist, jag funderade till och med på att söka in till en journalistutbildning i Stockholm. Jag ville även bli fotograf ett tag eftersom jag älskar att fotografera, fast den drömmen dog ganska snabbt när jag insåg att jag inte hade tillräckligt med talang för att lyckas. Den dröm som växt längst, och som fortfarande växer, är att bli författare. Ett av mina mål i livet är att skriva en bok, antingen om mitt liv eller helt skönlitterärt. Fast en bok ska det bli.

Mina drömmar om framtiden har varit ganska enkla, men de har varit mina. Och att veta att jag bara är tre år ifrån att uppfylla min dröm om att bli lärare, det känns bättre än ord kan beskriva. Så man kan säga att jag alltid har vetat vad jag velat bli, och jag har jobbat stenhårt för det.

När pappa och jag var ute och gick idag så hittade vi detta. Och med detta så menar jag min morfars namn på en planka. I Ystad så finns det en brygga som har börjats bygga för att vinterbadare ska kunna bada när de vill. Bryggan är inte riktigt klar, men de har kommit en bra bit på den. Meningen med denna är även att folk ska kunna donera ett tusen kronor, så får de deras namn inbränt i en planka + att de stödjer arbetet för att bygga vidare i förmån för vinterbadare.

Min morfar har gjort detta, något som ingen av oss i familjen hade någon aning om. Jag blev chockad och väldigt berörd när pappa och jag gick och tittade på alla 625 namn och helt plötsligt ser vi morfars. Detta var nog hans sista sak som han ville göra för att aldrig bli glömd. Einar Lundblad. Nummer 203. Min morfar♥

vågar man hoppas på att våren är på ingång?
enligt dagens väder så är svaret "ja".

god natt.

weheartit.com

Just nu vill jag ha dessa tre klänningar. De är så sjukt söta.
Finns på Ellos's hemsida. Gief me!

Svart klänning med spets, 175kr.

Marinblå klänning, 199kr

söt sommarklänning, 399kr

Om jag bara hade haft en dag kvar på denna jord, då hade jag gjort det bästa av den dagen. Jag hade umgåtts med min pappa och mina bröder nästan hela dagen. Jag hade även berättat saker som jag egentligen inte vågat berätta, speciellt för människor som betyder väldigt mycket för mig. Jag hade erkänt min kärlek till mannen jag håller av, bara för att få det sagt och inte ångra något i efterhand.
Egentligen så hade jag inte velat göra något radikalt utan jag hade varit nöjd med att sitta och titta på solnedgången och veta att jag faktiskt inte ångrar något med mitt liv. Att känna mig nöjd med det jag har gjort är väldigt viktigt, att veta att jag har varit så bra jag bara kan som dotter, syster och vän.
Det är vad som betyder mest i slutändan.

Kan ni förstå att jag faktiskt sminkade mig såhär en gång i tiden?
Wicked.

pic: weheartit.com

Just nu känner jag mig som den mest ensamma människa på denna jord. Jag vet inte riktigt varför, känns bara som om allt och alla går emot mig. Jag tror jag inbillar mig det mesta, men det känns ändå som om jag är lite utanför. Svårt att förklara det där.
Jag har även insett att jag är riktigt, riktigt bitter. Över vad vet jag inte. Eller jo innerst inne vet jag varför men jag försöker förneka det för mig själv eftersom jag förväntas vara en bra dotter, syster och vän. Men det ligger där under ytan, där nästan ingen kan se det. Ingen förutom jag. Svårt att förklara detta med.
Något som jag även har börjat förstå hos mig själv är att jag alltid väntar till sista sekund innan jag gör något jag måste göra, speciellt om det är något som jag inte vill göra. Imorgon ska jag lämna in en text till skolan, som några andra sedan ska läsa. Jag har inte börjat på den, och även om det är en väldigt enkel text på max 2 sidor så väntar jag ändå nästan till sista stund. Jag har även en tenta om exakt två veckor, en tenta jag inte har börjat plugga till. Jag vet att det är riktigt dåligt, men jag kan verkligen inte hitta tiden till att sätta mig ner och börja läsa igenom mina anteckningar. Jag borde skärpa mig, men just nu känns det fysiskt och psykiskt omöjligt. Svårast av allt är nog detta.

Just nu känns det precis såhär som Salem sjunger. Redan om några minuter när jag ska lägga mig så kommer jag minnas alla saker som trycker ner mig igen - fast just nu är jag så jäkla glad.
Jag har glömt mannen som krossat mitt hjärta men som jag ändå är kär i, jag har glömt alla bråk hemma och jag minns inte längre varför jag oftast är så ledsen.
Allt känns bra, riktigt jäkla bra.

Sen är Salem så sjukt jäkla underbar. Man kan inte göra annat än älska honom.
Har sett honom två gånger live och han är så genuin och underbar.
I love him!

Idag var jag och pappa på IP igen, denna gång för att se FC Österlen möta Vanstad. Vi såg nästan båda halvlekar och då stod det 1-0 till Vanstad - detta blev även slutresultatet efter att ha pratat med min vän André som spelar i Vanstad.
Det var en bra match och även om dessa två lag är i en serie under IFK Ystad så spelade de precis lika bra som IFK gjorde igår - det är både bra och dåligt.
Förresten känns det skönt att fotbollen börjar komma igång nu, har faktiskt saknat det.

Hayden Christensen - När jag såg honom i Star Wars-filmerna så kunde jag inte tycka annat än att han var riktigt jäkla snygg. Han är riktigt duktig och efter det så har jag varit småkär i honom. Enligt mig så ser han väldigt bra ut och han har även gjort andra bra roller som jag verkligen gillar, bl.a. i Jumper och Factory Girl.

Adam Brody - När jag såg Adam spela den lite nördiga Seth Cohen för första gången så föll jag för honom. Han är en av anledningarna till varför jag alltid har älskat The OC. Han har många saker som jag uppskattar hos män och det är därför jag smådreglar varje gång jag ser honom. Mums säger jag bara!

Robert Pattinson - Här har ni den ultimata mannen. När jag såg honom på vita duken för första gången så svimmade jag nästan. Då spelade han den mystiska vampyren Edward Cullen i Twilight. Från första början så förälskade jag mig i honom. Först trodde jag att det berodde på att han spelade en karaktär som jag älskade eftersom jag hade läst böckerna och sett filmerna. Fast när jag sedan såg honom i Remember me så insåg jag att mycket hade med Robert att göra. Jag hade aldrig sagt nej till denna man, aldrig! Han är den snyggaste mannen på denna jord, han verkar vara väldigt trevlig och ödmjuk och han väljer roller i filmer som får en att älska honom ännu mer. Detta är min ultimata celebriy cruch.

Idag spelade som sagt IFK Ystad och de mötte Östratorp. Matchen var helt okej, såg dock bara första halvlek eftersom både pappa och jag tyckte det var lite för kallt för att stå ute på IP när det bara var en träningsmatch. Men det stod 1-1 när vi cyklade hem.
Här kommer lite närbilder från första halvleken:

Idag har jag fikat med Angelica.


Vi gick även en runda på stan, blev lite inköp för Aggiie medan jag var med som rådgivare.

Efter det gjorde jag en sjukt god lunch som innebar en sesambagel med en massa grönsaker på. MUMS!

På eftermiddagen blev det fotboll med pappa. Först YIF, sen IFK.
Fler foto från matchen kommer senare, efter de har redigerats.

pic; weheartit.com
Jag tror alla har hört om allt som händer i Japan just nu. Tsunami och vad jag har hört så har även ett kärnkraftverk exploderat. Jag har inte följt händelserna punkt efter punkt, men jag har läst om det till viss del och jag sörjer för de som har blivit drabbade, mina tankar går till alla som har förlorat något - nära & kära, ägodelar och mycket annat. Detta är en riktig tragedi.

pic: weheartit.com

1. Jag har ett mjukisdjur i mitt nattduksbord som heter Apan Apansson. Jag har haft honom i minst tolv år och än idag kan jag ta fram honom och krama om honom när jag är ledsen. Han innebär trygghet för mig. När jag var yngre så hade jag svårt för att sova ibland, och då var det han som höll mig sällskap och skyddade mig från monstret under sängen. Jag pratar inte om honom ofta, jag vet att det är ganska pinsamt egentligen, men jag skäms inte. Jag tror att alla har något lite halvpinsamt som de har hållt fast vid sedan de var små.
2. Jag har någon i min närhet som lider av ett missbruk. Jag tänker inte hänga ut någon på bloggen, men mina närmsta vänner vet vem det handlar om. Det är något som är väldigt jobbigt, speciellt när personen i fråga inte själv vill erkänna det. Innan skämdes jag, eftersom jag tog på mig skulden för det, men nu på sista tiden så har jag insett att jag inte kan göra något åt problemet. På ett sätt har jag gått vidare och börjat fokusera på mitt liv, men skulden och ångesten finns fortfarande kvar och ibland kan jag knappt hantera den. Det är en balansgång mellan att må bra och inte vilja leva med all ilska, sorg och ensamhet som trycker ner mig. Det är jobbigt men jag har börjat inse att det är bättre att vara öppen med det eftersom det faktiskt hjälper att prata om det.
3. Jag har en liten anteckningsbok där jag skriver ner alla viktiga, känslosamma och personliga saker i. Det är citat från filmer, låtar och böcker, saker som andra människor säger till mig, egna dikter och liknande. Den betyder väldigt mycket för mig och även om jag har texter i den som är över ett år gamla så kan jag läsa dem nu och komma ihåg precis vad jag kände när jag skrev ner det. Jag fick inspiration till denna bok när jag såg "a walk to remember" första gången. Jag tycker att alla borde ha något ställe där de skriver ner saker de vill minnas och sånt som betyder riktigt mycket för en. Det är faktiskt riktigt roligt att ha som minne.

pic: weheartit.com
Jag skulle kunna välja ut nästan varje mening från en av de Coelho-böcker jag har läst och säga att det är mitt favoritcitat. Så mycket älskar jag han sätt att skriva och beskriva. Egentligen så är det omöjligt för mig att välja ett eftersom det oftast är olika från dag till dag - men jag har ett citat, från just en Coelho-bok, som jag nästan kan utantill. Det berörde mig något ofantligt mycket och jag har nog aldrig kunnat beskriva mina egna känslor som detta stycket i boken gör. Det är som om Coelho har läst mina tankar och skrivit ner dem, fast på ett finare och mer realistiskt sätt.

"Kärleken är som en drog. Först kommer euforin och den fullkomliga hängivelsen. Sedan, nästa dag, vill du ha mer. Du har ännu inte blivit beroende, men du tyckte om känslan och tror att du fortfarande kan hålla allt under kontroll. Du tänker på den du älskar i två minuter och glömmer honom eller henne i tre timmar. Men så småningom blir du van vid personen och blir tillslut helt beroende av honom. Då går du och tänker på honom i tre timmar och glömmer honom i två minuter. Om han inte finns i din närhet upplever du samma sak som narkomaner när de inte kan få tag i sin drog.
I det ögonblicket är du, precis som narkomanen som stjäl och förödmjukar sig för att få tag i det han behöver, beredd att göra vad som helst för kärleken."
- Pilar, Vid floden Piedra satte jag mig ned och grät.

Det finns såklart andra citat som jag verkligen älskar, det är precis därför jag har en egen liten kategori på bloggen som heter just "citat". Då jag tycker det finns väldigt kloka människor på denna jord som säger och skriver väldigt kloka och vackra saker, så är det en självklarhet för mig att dela med mig av några av dessa ord som jag tycker bäst om.

Det finns inte mycket som slår att se på film och dricka en kopp te när det regnar ute. Att höra dropparna slå mot fönstret medan filmen börjar bli lite spännande och även om det är mitt på dagen så blir man lite skrämd.
En bra fredag vill säga.

Här vill jag bo.
Detta hus har jag säkert cyklat förbi flera tusen gånger, och varje gång har jag beundrat det. Jag gillar mystiken över det, uppbyggnaden och layouten är något som jag verkligen tycker om. Här vill jag bo en dag, när jag har hittat meningen med mitt liv och insett att jag bara behöver lite tid för mig själv för att reflektera över allt.

weheartit.com

Böcker är en av mina stora passioner, påminner mycket om min relation till musik fast lite mer intensiv. Jag kan rymma från verkligheten med hjälp av böcker - de lockar med mig till intressanta platser som ger mig en liten bit av något helt annat. Det är helt fantastiskt att en bok kan få en att känna så många olika känslor - det är magi.
Jag har väldigt många böcker som jag läser vid olika tillfällen, och jag är en sådan som måste äga de böcker jag har läst. Jag läser gärna om böcker eftersom man uppfattar olika saker varje gång man läser en bok.

Jag är helt besatt av Stephenie Meyer's böcker, Twilight-serien, som har fått mig att känna saker som jag inte trodde var möjligt. Jag har läst alla fyra böcker ungefär åtta gånger och jag älskar dem precis lika mycket varje gång, om inte mer. Hon vet hur man använder ord och meningar för att skapa en känsla av något magiskt. Jag älskar verkligen hennes böcker, de får mig att känna något som jag aldrig har fått känna innan - kärlek.
Fast även om hennes böcker är lite som heliga böcker för mig så är de inte mina favoritböcker. Jag har en favoritbok som jag tycker alla borde läsa. Den handlar om kärlek, meningen med livet och att hitta den man är som person. Den är skriven på ett riktigt fint och elegant sätt som gör att man bara vill läsa mer. Jag älskar allt med Paulo Coelho, författaren till denna bok, men "vid floden Piedra satte jag mig ned och grät" är i en klass för sig själv.
Så läs den, och läs alla andra böcker ni får tag på som ni tycker verkar bra. Man kan ALDRIG läsa för många böcker, man kan bara utöka sitt förråd av fantasier, möjligheter och drömmar. So, start reading!

"Vad är det som krävs för att stanna kvar
som inte är säker men aldrig tvivlar
som inte har nån storlek alls
inte har någon genans
Som får en att ropa till balkongen "kom ner!"
får prästens dotter att rymma med en knarkare
som får en att säga i natten 'jag behöver nåt starkare'

Den får en att darra som höstlövet
den får en att vissla i mörkret
den är en stulen bil som kär iväg nånstans med dig
utan ljus och sen rättegången

Vad är det som inte kan repareras, censureras,
som inte har nån rättvisa,
som inte är blind, men gömmer ögonen i händerna
som inte har nån anständighet
inte behöver kläs upp i skönhet
den kryper inte för nån
den väntar inte på nån

Den är lika ren som ett barns ögon
den är lika skitig som marken på en tågstation
vad är det som inte har någon regering
vad är det politikerna aldrig nämner

Finns i rånarnas fantasier
och i dom olyckligaste kapitlen
om en hund som vart hungrig i mil
tycker inte om nån men kommer ändå in
kommer ändå in."

går på repeat i mitt huvud ikväll.

Idag saknar jag min mormor lite extra mycket.
Jag vill bara ha en kram av henne och känna hennes väldigt speciella parfym som omringar mig. Att få veta att i hennes famn är jag trygg, inget kan hända mig sålänge jag har henne nära mig. Fast hon finns fortfarande här, inom mig.
Fast det har varit ganska jobbigt på sista tiden eftersom jag har drömt väldigt många drömmar om henne och saker som hänt. Det känns så verkligt och när jag vaknar så känns det som om hon fortfarande lever - efter tio sekunder så kommer allting tillbaka och slår mot mig. Då gör det ont, riktigt ont.
Jag har aldrig saknat någon så mycket som jag saknar min lilla söta mormor.
Fast jag vet att hon har det bättre där hon är, jag hoppas att hon äntligen har fått frid i hjärtat.

Jag vill uppmärksamma tre nya album som har kommit detta året, tre stycken som jag tycker om riktigt mycket. Jag tycker att alla borde kolla in dessa - kan vara något som tilltalar er, det tror jag faktiskt att det är.
För att komma till albumen på spotify så är det bara att trycka på namnen på albumen.

Lykke Li - Wounded Rhymes
Jag har knappt lyssnar på Lykke Li innan men på sista tiden så har det blivit ganska mycket av henne. Hon har nu kommit med ett nytt album och jag måste säga att det är något av det bästa jag har hört på länge. Hon har en unik röst, fantastiska texter och melodier som inte längre är så vanliga. Hon är verkligen värd att lyssna på.
Favorit på albumet; Sadness is a blessing. Youth knows no pain är också sjukt bra.

Those Dancing Days - Daydreams & Nightmares
Dessa har jag heller inte någon stor erfarenhet av - om jag ska vara ärlig så har jag inte alls gillat de låtar jag har hört innan. Fast detta album är faktiskt bra och jag gillar det mesta på det. De har ett sound som jag tycker påminner lite om en kombination av Sahara Hotnights och Tegan and Sara, till viss del i alla fall. Jag gillar det, jag gör faktiskt det. Kan dock bero på att jag är i ett stadie just nu som gör att jag faller för denna typ av musik.
Favorit på albumet: Har ingen speciell favorit, tycker dock att Reaching forward och Dream about me är riktigt bra.

Me And My Army - Thank God For Sending Demons
Kära lilla Kleerup har gått ihop med en av sina bästa vänner och skapat ett band som nu har släppt sitt debutalbum. Det är faktiskt inte alls vad jag hade förväntat mig, jag vet knappt vad jag hade förväntat mig - men inte detta i alla fall. Fast det är bra grejer. Där finns tydliga spår av Kleerup, speciellt soundet som har en aura runt sig som påminner om en del samarbete han har gjort med bl.a Lykke Li och Robyn. Jag tror att man antingen älskar eller hatar låtarna på albumet, jag har själv vissa som jag kan lyssna på hela tiden medan andra kan jag knappt lyssna på alls. Det är en smaksak enligt mig.
Favorit på albumet; Far, far away.

När det kommer till musik så är jag en allyssnare, eller en periodare som jag själv vill kalla det. Jag älskar en viss musik under en viss tid, sen kan det skifta lite när som helst. Det är sällan jag lyssnar på samma sak i flera månader då musiken går hand i hand med mitt humör. Sedan brukar jag aldrig gillar flera låtar av samma artist eller band, utan jag gillar kanske två låtar med varje eftersom de enligt mig har något speciellt som tilltalar mig.
Det finns dock ett fåtal artister och band som har haft en väldigt stor betydelse i mitt liv, under olika tidpunkter av mitt liv. Bland annat så betydde My chemical romance väldigt mycket för mig när jag var ungefär 14 år - de var min räddning från verkligheten och allt annat som fick mig att hata världen. Sedan hade Mika en väldigt stort plats i mitt musikhjärta när hans debutalbum kom ut - än idag kan jag gå och nynna på hans låtar utan att tänka på det.

Fast även om jag har mycket musik som jag älskar så finns det bara en ultimat person som har varit med mig i snart åtta år. Han har aldrig lämnat mig och enbart tanken på att inte lyssna på hans musik gör mig ledsen. Han är den som har hjälpt mig när män krossat mitt hjärta, när jag har varit så glad att jag inte vetat vart jag ska ta vägen, när jag var kär första gången och genom så mycket annat i mitt liv. Jag har skrattat, gråtit, dansat, varit full och njutit till hans musik - han har funnits där som en bästa vän. Jag pratar såklart om min älskade Håkan Hellström, mannen som fått mig att acceptera alla mina känslor igen.
Jag skulle inte klara mig utan hans musik. Och det är inte bara något jag säger, jag tror faktiskt inte att mitt psyke hade klarat sig utan hans låtar - för de får mig att inte känna mig så ensam, som om det faktiskt finns någon som förstår vad jag känner. Ja, han är viktigast för mig - min underbara Håkan ♥

Jag älskar dessa ta-det-som-det-kommer-dagar. Man har inget planerat, inget man måste göra - det är då man kan göra precis vad man vill. Jag pratade precis med Terese och vi ska ta en liten fika, känns behövligt. Sen får jag se vad som händer. Slutar nog med att jag sitter hemma och ser en film, men det gör inget - ibland älskar jag ensamheten riktigt mycket. Speciellt när mamma jobbar. Och jag får göra precis vad jag vill.

Gillar låten, gillar faktiskt videon också(eller det mesta i.a.f, speciellt det svartvita).
Den går på repeat hemma hos mig just nu.

Idag har solen varit framme hela dagen och jag känner mig som en löjlig liten flicka som fortfarande tror på Tomten och precis har träffat honom - så känns solen för mig. Som en fantasi och dröm, men ändå som en riktigt gammal vän. Med solen kommer nytt hopp, mycket börjar kännas bra nu. Med våren kommer nya möjligheter, möjlighter som jag har väntat på.
Tog en promenad med Linn nu ikväll eftersom det har varit så vackert väder.
Ja, gud vad vackert det har varit idag.

Jag kommer aldrig glömma när jag satt hemma en jul och slötittade på tv. Jag hade jullov från skolan och jag kan inte ha varit mer än tio år gammal. Helt plötsligt så slog jag på en kanal och där såg jag en vacker julgran framför stora höghus som jag enbart hade drömt om innan. Filmen hette Ensam hemma 2 och staden som denna gran stod i hette New York. Enda sedan den dagen, sen jag såg den filmen, så har New York alltid varit mitt ultimata resmål. Det är ganska löjligt när jag tänker efter men jag började läsa mer om själva staden, allt man kan göra där och jag började hitta den charm som faktiskt omringar staden. New York är nummer ett på min reslista, mitt mål är att åka dit innan jag dör - det hade varit en dröm som gick i uppfyllelse.
Utöver detta resmål så har jag inte något annat specifikt ställe som jag vill besöka. Egentligen vill jag besöka hela världen men om jag bara fick välja fyra ställen, utöver New York, så hade jag velat åka till:
London. Har alltid varit lite smäförälskade i den staden.
Någon stad i Tchad. Enda sedan jag läste om landet när jag gick i fjädre klass så har jag velat åka dit.
Bali. Jacob tipsade om denna ö på Koppen-fikan igår och efter att ha gjort lite research så vill jag sjukt gärna åka dit. Ska vara ett riktigt litet paradis.
Venedig. Att få sitta ensam på en liten balkong och se ut över den vackra staden med ett glas vin i handen och en bra bok som bara väntar på att bli utläst - det är nog en av mina största drömmar om jag ska vara ärlig. Det hade varit helt underbart.

Något av det bästa jag vet är att hitta inspiration till olika projekt jag håller på med.
Nedan ser ni några foto som jag verkligen älskar.










pics; weheartit.com

Blir inte riktigt tio av varje, men here it goes.
Så vad gillar jag?
Jo, jag gillar:
- Att umgås med vänner som jag egentligen inte behöver göra någonting med förutom att sitta och ta en kopp te, fixa lite med något speciellt och prata om saker som man behöver dela med sig av. En sådan dag ser ni på bilden ovan, som Terese har tagit.
- Människor som vet vem de är. Jag har själv stora problem med att försöka lista ut vem jag är, därför beundrar jag människor som har gått så långt in i sig själva för att ta reda på vem man egentligen är som individ och som människa i det stora hela.
- Sena sommarnätter sittandes på standen runt en engångsgrill med underbara vänner. Även om jag inte klagar på kylan, eftersom jag kan uppskatta den på ett sätt, så saknar jag ändå de kvällar på sommaren då man cyklade ut några stycken till stranden för att ta ett svalkande kvällsdopp. Saknar sommaren mer än jag vill erkänna.
- Gyrossallad. För er som inte känner mig tycker kanske att detta låter helt sjukt, men de som känner mig vet precis varför denna delikata maträtt hamnar på min lista. Detta gäller dock enbart gyrosen på Triangeln i Ystad - de har sjukt god mat!
- Lediga dagar då jag kan lägga mig i min säng, sätta på bra musik, ta fram en intressant bok som jag vill läsa och bara göra det en hel dag.
- Att vara kär. Även om jag aldrig har haft ett förhållande eller varit lyckligt kär så kan jag inte sticka under stolen med att jag faktiskt tycker om att vara kär till viss del. Det är mest i början, då man känner fjärilarna i magen och vilar på rosa moln. Det känns så enkelt och världen är inte alls lika grå längre. Det gillar jag, att känna hur lycklig en enda människa kan göra en. Jag har bara varit kär på riktigt en gång, och det slutade inte bra, men jag ångrar inte de första tre månaderna jag hade med honom - jag har nog aldrig varit så lycklig i hela mitt liv. De månaderna tackar jag gud för, för de fick mig att inse att jag faktiskt är kapabel till att känna något så vackert som kärlek.

Några grejer jag inte riktigt gillar lika mycket är:
- Falska människor. Det finns inget värre än människor som inte kan stå för sina tankar och åsikter, speciellt inte på bekostnad av andra människor. Att gå bakom ryggen på någon är inte alls okej, men om man då även ljuger om det så gör det allt mycket värre. Nej tack, jag har valt att säga upp bekantskapen med människor i mitt liv som har varit just på detta sätt. Kan säga att jag mår mycket bättre efter att ha gjort det!
- Meningslösa dagar i sängen då jag inte har planerat något utan bara sover bort dagen. De är få, men de finns där.
- Människor som tror de är bättre än alla andra. Usch säger jag bara, kan knappt vistas i samma rum som sådana människor.
- Ensamhet. Även om jag ofta kan vara lite av en ensamvarg och gillar att vara själv så hatar jag själva ensamheten. Att fundera på om jag skulle vara saknad om man försvann - om någon hade tänkt på mig då och undrat var jag hade varit. Jag vet att jag har en familj och vänner som bryr sig, men jag är ändå rädd för ensamheten - att jag ska fastna i ett mörker och inte längre se de ljus som lyser upp min vardag.

Detta är vad jag kommer på just nu, finns så klart mycket mer och det kommer jag säkert på efter jag har publicerat denna lista - men så är det ju alltid. Ni får helt enkelt nöja er med dessa.

Jag säger god natt med denna låt.
Imorgon börjar allvaret - planen är att på en månad:
- inte dricka någon alkohol alls, inte en enda droppe.
- plugga minst en timme om dagen.
- träna minst en timme varje dag.

Sov gott, dröm sött & peace out!

Att berätta om mig själv är inte helt lätt, dels för att jag inte riktigt vet vad som är viktigt och mindre viktigt och dels för att där egentligen inte finns så mycket att berätta. To make a long story short - jag är en 20:årig barndoms- och ungdomsvetenskapsstudent som försöker att se livet på ett positivt sätt även om allt i mitt huvud oftast vinklas åt det negativa hållet. Jag bor i en liten stad som har kommit med på kartan tack vare ett, enligt mig, väldigt bra handbollslag och även p.g.a Wallander.
När jag inte sitter på lärarhögskolan i Malmö och pluggar så jobbar jag extra i en bokhandel. Eftersom jag älskar böcker så är det ett perfekt jobb för mig och både själva affären, kunderna och mina underbara medarbetare gör att jag verkligen älskar mitt jobb. Förutom att plugga och jobba så läser jag mycket, lyssnar på musik, fotograferar, umgås med vänner, festar, tränar och fikar.
Ja, just nu är mitt liv ganska enkelt och rutinmässigt - precis som jag vill ha det.
Detta är mitt liv. Detta är jag.

Igår hade Terese och Anders lite fest hemma hos sig. Kvällen var riktigt lyckad och jag hade roligt hela kvällen - var längesen det kändes så naturligt som igår. Jag tackar alla underbara människor som var på festen - ett speciellt tack till Terese och Anders som var ett väldigt bra värdpar.
Här kommer kvällen i en väldigt konstig bildserie(om man ens kan kalla det för det)



sen vet jag inte vad som hände...

Jag är trött och det känns faktiskt som om jag ska somna, fast jag ska på fest snart - har inte tid att sova.
PEPP PÅ DET!

Ovan ser ni en lista som jag hittade och gjorde om lite. Den är ganska enkel och jag ser den mest som lite rolig tidsfördrift. Jag har märkt på många av de bloggar jag följer att listor är något som är väldigt populärt för tillfället. Jag tänker inte vara sämre än någon annan och därför tänkte jag besvara dessa frågor och uttalande, en dag i taget.
Tar antingen Dag 1 idag, eller imorgon - får se vad jag känner för.
Peace out.

weheartit.com

Att få ligga bredvid någon i sängen och känna hjärtslagen från någon annan, att få en lätt kyss bara för att det ska vara så och att helt enkelt få känna sig älskad. Det är vad jag saknar mest just nu - närhet. Jag vill vara nära någon, känna andetagen i nacken under natten när vi ligger och sover. Vakna upp till ett "god morgon" från någon som gör mig lycklig.

Egentligen behöver jag inte ens det.
Att bara få veta att någon tycker om mig eller tycker jag är vacker - det räcker långa vägar. Fast det är ändå den fysiska närheten som jag saknar mest. Den som håller hjärtat och passionen vid liv - närheten som får en att se färger istället för gråa nyanser. Just den.

Sitter just nu hemma hos min bror och får hjälp med lite saker på datorn. Känns verkligen som om jag har lärt mig tusen nya saker om datorer och tekniska saker. Jag har säkert glömt hälften tills imorgon fast jag är ändå väldigt tacksam för det jag faktiskt har lärt mig. Terese, som hjälpt mig väldigt mycket med bloggen idag, är en riktigt bra lärare. Och min bror, han är som han är - men han hjälper mig när jag behöver det.

Nu sitter vi och lyssnar på lite Melissa Horn och bara umgås. Det är kvällar som denna, med min bror, som gör livet lite färggladare. Även om vi bråkar ibland så är jag glad att jag har honom. Detta är äkta syskonkärlek.

Snart kommer pappa, sen ska vi iväg och handla lite mat. Vi ska faktiskt beställa - gyrossallad för att fira att det nu har blivit helg. Gud, jag älskar verkligen helger!

Att sitta hemma hos Terese en hel eftermiddag är inte helt fel. Vi har gjort om min blogg(som ni nog har märkt), druckit te, ätit vindruvor och bara skrattat. Det är dagar som denna som jag verkligen uppskattar.

Här har ni utsidan och insidan på mitt drömhus.
Jag vill bo i huset nästlängst till höger och jag vill ha ett bibliotek inuti det.
Punkt slut!


weheartit.com

Det är tidpunkter som denna som jag hatar.
När tankarna vinner över förnuftet.
Det känns som om jag går itu - inifrån och ut.
Mitt hjärta gör ont, mitt huvud lika så.
Jag vill inte känna såhär längre,
otillräcklig och totalt värdelös.

Jag är ingen man kan tycka om eller älska,
jag förtjänar det inte heller.
Dagar och nätter flyter ihop,
ibland känns allt bra - oftast bryter jag ihop omringad av mörker.
Det är berättelsen om mitt liv,
utan en vacker prins som räddar mig,
ingen slutscen där allt slutar bra,
inget lyckligt slut.
Ingenting.