Vet om att jag borde gjort denna för några dagar sedan, men jag har haft en liten paus i några dagar nu, dels för att jag inte har haft en aning om vem jag skulle skriva till och dels för att jag har haft mycket annat för mig.

Kära Du.
Jag tänker inte skriva ett långt brev om allt som har hänt och varför jag skriver detta. Jag vill bara säga tack för att du finns där för mig när jag behöver dig. Varje gång jag behöver prata så vet jag att du bara finns ett telefonsamtal borta - och att du alltid svarar när jag försöker nå dig. När jag är arg på världen och känner att allt är meningslöst, då står du bredvid mig och får mig att se alla fina saker med vardagen. Du är en av stödpelarna i mitt liv, som håller mig uppe när jag bara vill falla ihop.
Så tack för att du finns, tack för att du gör min vardag så färgglad och tack för att just du är min vän.
Jag älskar dig.

Detta korta brev är till varje vän jag har som alltid har funnits där för mig, jag vet att jag inte alltid förtjänar det men ändå stannar de kvar. Så ta åt er av varje ord, för utan er hade jag inte kunnat leva. Ni gör mitt liv meningsfullt. Mina vackra, smarta och underbara vänner. ♥