Jag kan inte ens börja att beskriva i ord hur mycket jag älskar Malmö.
Denna ytterst vackra stad som får mig att känna mig så mycket mer levande.

Såhär kan det ser ut när jag och min grupp håller på med grupparbete.
Vi får mycket gjort och sedan kan vi lätt sväva iväg också.
Fast det gör livet så mycket roligare och jag är väldigt tacksam för min fina grupp.

Ystad är så underbart vackert såhär års.

Rebecca & Fiona kan vara två av Sveriges snyggaste kvinnor,
och herregud vilka bra låtar de gör/medverkar i.

Nu ska jag hoppa in i duschen, sen bär det av mot Malmö och IKEA.
Jag, pappa och Therese ska dit tillsammans och se om vi kan hitta någon bra säng.
Peace out.

Det gör så ont i hjärtat att jag knappt kan andas.

Jag har haft många motgångar i mitt liv.
Släkt som sviker. Vänner som sviker. Killar som sviker.
Jag har alltid haft svårt att lita på människor, det har gjort att jag har varit rädd att prata
om mig själv och anförtro mina tankar och känslor till någon annan. Det har alltid varit så,
för att kunna skydda mig från en av mina värsta rädslor - att bli sårad.

Jag är så oerhört tacksam att jag nu har träffat människor som på sätt och vis håller på
att förändra mitt liv. Jag vågar, för första gången på evigheter, prata med någon om det
som har fått mig att må sämre än jag någonsin gjort. Det är en lättnad att ha någon som
lyssnar och som faktiskt förstår vad det är jag menar utan att jag behöver säga så mycket.
Jag har en del fantastiska vänner som jag värdesätter mer än livet, utan dem så hade jag
inte klarat av vardagen. Det är människor som jag har känt i flera år, som alltid har funnits
där och som älskar mig för den jag är - precis på samma villkor som jag älskar dem.

Fast det känns helt fantastiskt att jag på ett år har hittat två människor som nu betyder
precis lika mycket för mig som mina allra närmsta vänner. Två personer som stöttar mig
och som har fått mig att förstå att jag faktiskt kan släppa in nya människor i mitt liv.
Att dessa två går i min klass gör allt så mycket bättre. Att sedan ha börjat prata med en
tredje person som får mig att se allt i livet så mycket mer positivt - bättre blir det inte.

Jag är så tacksam för det jag har. För trots allt jobbigt i mitt liv, alla tårar, bråk och mörka
stunder så har jag alltid haft någon där som har fått mig att se ljusglimtarna i livet.
Jag vill bara säga tack till alla som funnits där, och ett speciellt tack till de tre som har
gjort skolan så mycket roligare på sista tiden. Ni är guld värda. ♥

Här försöker jag, på ett ytterst dåligt sätt, visa upp min nya skjorta. Jag köpte den på
Lindex, de hade REA och jag fastnade för den så fort jag såg den.
Den syns kanske inte så bra på mina foto men man får se en liten bild av den i alla fall.
Jag gillar den verkligen. Är något med skjortor som denna. I just love it.

Man måste bära
sin sorg i armarna.
Man måste härma dom som orkar,
dom som fortsätter ändå.

Ingen annan skulle förstå och ingen annan skulle gå
en meter för mig, jag behöver dig.

Du säger kom och ta mig
någon annanstans.
Alla väggar kryper närmare
och närmare och du vet.
Man måste bära
en rymd på axlarna.
Man måste härma dom som vaknar
och vet vad dom vill ha.

Och i natt, du måste tvinga mig ut.
Jag ska bara följa med,
jag behöver dig.
Och i natt, jag orkar inte va rädd mer.
Du måste ta mig någon annanstans,
hör du mig?

Att försöka beskriva det kaos som håller på att ta över inom mig, det kan var den mest
omöjliga uppgift jag någonsin har försökt mig på. För det går inte att förklara vad jag
känner just i detta ögonblick. Det finns för många känslor som slåss mot varandra i ett krig
som ingen kommer vinna.
Jag ligger i en säng som inte riktigt är min egen, där ena kudden inte luktar som mig. Jag
drömmer mig tillbaka till natten som gått och de timmar på denna dag som har tagit mig
till just denna sekund. Jag minns en kram. Flera kyss. Kärleksfulla ord. En hel livstid.
Jag lever på lyckan som denna sömnlösa natt har gett mig. Jag vet att det inte kommer
vara förevigt. Snart kommer jag minnas varför jag egentligen inte borde dela min säng
med någon som gör mig så lycklig och så olycklig på precis samma gång. Fast just nu bryr
jag mig inte eftersom allt känns perfekt. Imorgon kommer denna dag vara över och även
de tankar som får mig att le just nu.

Detta har varit den bästa natten och dagen i hela mitt liv. Och jag överdriver inte. Om jag
fick göra om en enda dag så skulle det varit denna. Det går inte att förklara i ord, hur
mycket jag än försöker så blir det inte bra. Därför sätter jag punkt för det nu.
Nu ska jag njuta av lyckan.

Ligger i sängen och lyssnar på Ted Gärdestad.
Gråter. Men inga sogsna tårar, bara sådana som måste komma ut ibland.
Jag saknar närhet, att få ligga bredvid någon och vara lycklig.
Att le i mörkret utan att någon ser, men man gör det ändå.
Att komma på sig själv med att skratta till när ett minne gör sig bekant.
Att kyssa ett par läppar som man kysst innan, men som fortfarande känns nya.
Att få älska. Att vara älskad. Att betyda.
Det är vad jag saknar just nu, när jag ligger ensam i min säng denna lördagskväll
och lyssnar på vacker musik om dans, liv och kärlek. Just det.

söta foto från weheartit.com
detta är vad jag gör när jag sitter ensam hemma och är ledig från både skola och jobb.
jag kollar på söta foto på par och annat, sedan tycker jag synd om mig själv eftersom
jag är ensam. Så ser det ut i mitt alldagliga liv.

Jag är inte på humör för någonting.
Ryggen gör ont, jag är trött och allt känns lite meningslöst.
Ursäkta att jag är lite smått tråkig.
Återkommer asap.

Underbart vacker video. Och texten är fantastisk.
Huvudet fylls av tankar. Skuggor av honom. Vackra. Bedövande. Magiska.

Månen har precis gått i moln, natten är mörkare än vanligt. Alla stjärnor har gått i ide för
kvällen - inte en enda lyser upp och skapar trygghet mitt i den kala tystnaden. Klockan är
mycket och mitt huvud snurrar. Ligger i sängen efter en kväll av många skratt och ännu
fler drinkar. Rummet snurrar lite och jag blundar sakta för att försöka sova.
Gestalten bakom mig kramar om mig och lägger sig närmre för att stjäla min värme. Det
känns trevligt. Naturligt. Känner hans andetag i min nacke, ryser till lite omedvetet.

Tanken att det alltid borde vara såhär slår emot mig med sådan kraft att jag knappt kan
andas. Att stanna tiden hade varit att föredra men jag vet att när solen tar över morgonen
och alla liv utanför börjar röra på sig så är det dags att säga farväl. Inte bara till en
människa som på egen hand har gett mig mer lycka än mycket annat tillsammans. Utan
även till något som betyder så mycket mer. Till kvällar av känslor och privata pratstunder.
Till inte så ensamma nätter, fjärilar i magen och passion. Lycka. Glädje. Allt och lite till.

Han reser sig upp och börjar klä på sig. I morgonljuset speglas alla sidor av honom som
tog mig till denna morgon från början. Det sticker till i bröstet och jag får hindra mig själv
från att inte skrika ut allt jag vill han ska höra innan han går. Allt som hade krossat både
honom och mig eftersom det är omöjligt. Jag säger ett tyst hejdå till honom i mitt huvud,
följer honom ut till dörren och i samma stund som den stängs och jag inte längre ser hans
ryggtavla som skapas en tomhet inom mig som aldrig funnits där innan.
Denna morgon var slutet...

Detta är vad jag hittar på med efter för många glas vin.

I lördags hade Angelica och Sebastian inflyttningsfest. Det var riktigt trevligt och här har
ni en del av kvällen i bilder. Trots att jag hade ont i ryggen hela kvällen så hade jag riktigt
roligt.
Vi spelade ölspelet/vattenfall, dansade och sjöng till musik och en massa annat. Det var
en riktigt episk kväll som jag gärna gör om igen. Tack till alla som gjorde kvällen underbar.

I can be tough
I can be strong
But with you, it's not like that at all

And I remember all those crazy things you said
You left them running through my head
You're always there, you're everywhere
But right now I wish you were here.
All those crazy things we did
Didn't think about it, just went with it
You're always there, you're everywhere
But right now I wish you were here

Damn, Damn, Damn
What I'd do to have you
near, near, near
I wish you were here.

No, I don't wanna let go
I just wanna let you know
That I never wanna let go

Ord som bränner, tårar som skapar en verklighet.
Mitt hjärta klarar inte av detta en gång till.
Det gör för ont.

Denna dag har inte varit den bästa. I fredagskväll fick jag riktigt ont i ryggen och det har
hållt i sig. I morse var det verkligen hemskt och jag har knappt kunnat gå på toaletten.
Jag har haft problem med ryggen innan men aldrig såhär allvarligt. Får panik när jag tänker
på att jag måste åka in till Malmö imorgon eftersom vi har redovisning. Det gör ont precis
hela tiden och ibland blir det nästan för mycket. Vet inte riktigt vart jag ska ta vägen då.
Men jag har i alla fall fått tag på ett par kryckor och det underlättar verkligen när jag går
med dem. Tur att jag har en sådan snäll bror som lånar ut sina.

Sen har jag även världens bästa pappa. Vi var och handlade idag eftersom jag inte har
någon mat hemma. Han hjälpte mig i butiken, in och ut ur bilen och han sa även att han
ska köra mig till stationen imorgon. Jag sa att det inte behövdes men då blev han nästan
arg. Han är verkligen helt underbar och jag är lyckligt lottad, att ha en sådan underbara
pappa som även är min bästa vän. Jag vet inte vad jag hade gjort utan honom.

Jag har även en snäll mamma som ska ringa till läkaren imorgon och se om jag kan få
en akuttid. Hon har även hjälpt mig idag här hemma när jag inte har kunnat göra något
själv.
Idag har jag även fått några söta sms från underbara vänner som undrar hur det är
med mig. Känns mysigt att någon bryr sig om mig och vill mitt bästa. Det gör mig varm
inombords - nästan lycklig.

Så trots att jag har extremt ont i ryggen precis hela tiden så är jag ändå lite glad
eftersom jag börjat inse att jag faktiskt inte är ensam. Det ska jag komma ihåg nästan
gång jag är ledsen och känner mig helt ensam.

foto från evigheter sedan.

Efter ganska många drinkar och några shots så är jag nu hemma i min säng. Jag har
haft en helt underbar kväll och jag har träffat underbara människor. Angelica och
Sebastian hade inflyttningsfest och det blev riktigt lyckat. Även om min rygg gör så sjukt
ont så var det ändå trevligt. Gör jag gärna om igen.
Nu ska jag försöka sova bort ruset, kanske drömma mig bort till en lyckligare värld. Fast
om jag ska vara ärlig så är jag ganska lycklig nu. Mer än innan i alla fall.

helt underbar. fantastisk. magisk.

Idag blev det en liten fika med Frida. Det är snart ett år sedan vi sågs. Helt hemskt.
Var skönt att träffa henne och vi har nu planerat att ses oftare. Känns riktigt bra,
sen var det skönt att prata med henne igen - hon förstår sig på mig och hur jag funkar.

Maskinen har släppt en ny singel om ni har missat det, en låt som jag faktisk diggar
precis lika mycket som de andra.
Idag släppte de en video till denna låt och jag vet inte riktigt vad jag tycker om den
än, men här har ni den i alla fall. Jag tror jag gillar den, ja det gör jag nog.

Ledighet i all ära, men jag saknar att ha något att göra. Därför ska jag snart gå en runda
i stan och se om jag hittar något fint. Tycker jag får unna mig själv något litet.
Vid fyra ska jag fika med Frida, sen får vi se vad kvällen har att bjuda på. Kommer nog
bli ganska lugn och väldigt ensam eftersom mamma jobbar. Dock älskar jag att vara ensam
hemma. Det är ganska fantastiskt.

Att se kärlek som denna, det finns något magiskt över det.

Innan jag går och lägger mig så måste jag tipsa er om denna.
Det är en helt underbar film som alla borde se - så har du inte sett den, SE DEN!
Den är ungefär två timmar och 40 minuter lång - jag grät under två timmar.
En helt fantastisk film som en ännu mer fantastisk vän tipsade om.
SE DEN! SE DEN! SE DEN! SE DEN! SE DEN! SE DEN!!!

Som ni ser så var gårdagskvällen ganska underbar.
Jag fick kramp i magen, så mycket skrattade jag.
Jag ville delge er och hoppas att ni skrattar precis
lika mycket som Therese och jag gjorde igår.
Therese, en av mina bästa vänner. Jag älskar henne
och jag älskar att vi båda kan bjuda på oss själva.
Som sagt, ett skratt förlänger livet.

Detta är vad jag håller på med en söndag när tröttheten tar över och det är ganska fint
ljus ute som skiner in genom fönstret och ger mitt hår en lite ljusare färg.

En ny favoritlåt. Så jäkla grym. Fantastisk. Pepp. Magisk.

Igår var jag hemma hos Marie en stund för att välja sidoämnen till våren.
Det tog ungefär tre timmar för oss att göra rätt, så blir det när man är rädd
för att göra fel. Men tillslut blev det nog bra ändå.

Jag borde egentligen sova, men jag kan verkligen inte lugna ner mig.
Jag vet inte varför men mina tankar krigar mot varandra och jag har fått en extrem
huvudvärk som inte vill släppa. Känns inte helt okej eftersom jag ska upp om mindre
än sex timmar. Sen har jag en heldag i skolan imorgon.
Måste verkligen försöka vila lite i alla fall.
God natt!

Detta är vad jag har gjort hela kvällen.
En helt jäkla underbar kväll.
Har inte skrattat så mycket på väldigt länge.
Therese, du är en fantastisk vän ♥

En helt underbar låt med ännu bättre text. Magiskt.

Ystad, en väldigt kall lördag.

Just nu ligger jag i sängen och försöker gömma mig för omvärlden. Jag vill inte gå upp
och idag är jag faktiskt inte så sugen på att gå till jobbet heller. Men när jag kommer dit
så vet jag att jag kommer vara glad att jag har någonstans att vara när det är lördag.

Men huvudet dunkar, näsan rinner och halsen svider. Inte helt optimalt för en dag på
jobbet, men man får göra det man kan med det man har.
Nu ska jag byta om från svarta änkan till något mer "affärsigt".
Hoppas att ni har en fin lördag.

Här har ni en riktig goding, lyssnade på den innan - om och om igen.
Jag älskade den, nu kommer en massa minnen tillbaka när jag lyssnar på den.

Till och med i mitt huvud så låter detta roligt, men jag känner mig som en kvinna som har
lämnat sitt sociala liv bakom sig för att fokusera på hemmet och de barn som hon tvingas
passa eftersom hennes man jobbat dygnet runt. Det som är mest skrattretande är att jag
varken har ett eget hem, en man eller barn. Det är heller inget jag söker efter.
Det känns dock lite småjobbigt att jag knappt har ork till att umgås med mina vänner och
att festa finns inte ens med på schemat längre.

Jag är glad att jag har en utbildning att gå till om dagarna och jag är evigt tacksam för att
jag kan balansera mina studier och samtidigt jobba de dagar jag är ledig. Men detta innebär
även att jag är upptagen sex av sju dagar i veckan - den sista dagen spenderar jag genom
att vila upp mig inför kommande vecka.
Detta gör att mycket har fått komma i andra hand, tråkigt men sant. Mitt sociala liv
som innebär utflykter, fester och liknande existerar inte. Och det innebär också att jag inte
har tid att träffa de vänner som jag faktiskt saknar riktigt mycket. För både de och jag har
saker att göra. Viktiga saker.

Det är jobbigt och ibland känner jag mig riktigt ensam. Fast i november kommer nog allt
lugna ner sig lite och då kommer jag ha lite mer tid över för det sociala. För det känns som
om en del av mig fattas. En väldigt vacker och saknad del.

Dimman smyger sig på utan varken mening eller mål. Den fördunklar alla ord som borde
sagt, men som gör sig bäst bakom tystnaden. I ordens saknad finns beröring, ett stön,
ett skratt. Allt. Det finns där tillsammans med dig.
Höstens viskningar skapar mönster mot den torra asfalten. Jag ser två människor gå ut
mot regnet. De stannar inte, knäpper inte jackorna eller tar fram något regnskydd. De
bara går. Rakt fram. Som om de har ett mål, något de måste nå som kommer få regnet att
försvinna - något magiskt. Jag minns att jag önskade att det var vi som gick där. Vi som
var påväg mot något. Inte bara mot slutet.
Snart kommer den vintriga snön täcka våra gråa gator för att skapa kontraster som vi inte
ens kunnat drömma om. Innan man ens hunnit blinka så syns starka ljus mot svart himmel.
Tillsammans kommer vi välkomna det nya året - hoppet om ett lyckligt år är precis lika
stort som sorgen över vetskapen om all sorg som kommer korsa ens väg. Men vi firar,
skålar med vänner och stundtals kan man höra små löften som görs inför det nya året.
Jag hör mig själv, om så bara i några sekunder, viska något mot natten.
Ett löfte. En önskan.
Jag önskar att det nya året antingen är ett år fyllt av kärlek. Kärlek från den enda som
någonsin gjort mig lycklig och olycklig precis på samma gång. Den enda som aldrig riktigt
kommer förstå sig på mig, precis som jag alltid kommer försöka förstå allt som har med
honom att göra - utan att lyckas. Men vara lycklig ändå.
Det eller ett år utan. Ett år utan honom. Just honom.

Denna bild togs för några dagar sedan, men det är precis så jag ligger just nu.
Huvudet dunkar, halsen svider och hela kroppen smärtar. Det finns inget annat
än att konstatera - jag har blivit sjuk. Känns inte helt okej eftersom jag ska
redovisa imorgon. Får hoppas att sömn får detta att försvinna.

En dag på stranden med pappa. En perfekt dag.
Vacker miljö och världens bästa människa - bättre blir det inte.

Dimmiga dar, vad fanns det att se klart?
Dimmiga dar var fina dar men jag såg aldrig riktigt var vi var.
Jag förlorar alla mina vänner den här gången.

Idag har det blivit fotboll gånger två. Först såg pappa och jag YIF i Ystad, sen körde vi
till Svarte för att se Charlo. YIF låg under med ett mål mot Hardeberga när vi körde(såg
inte hela matchen eftersom vi inte tyckte det var så bra fotboll).
Charlo vann med 7-0 mot Näset. Spännande match med många bra mål. Är väldigt glad
att pappa och jag körde dit.
Ovan ser ni foto från YIF's match, sen pappa och slutligen två foto från Charlo.

Hösten är här.
Även om solen och värmen har hälsat på så börjar hösten ändå att slå rot i detta avlånga
land. Det gör mig absolut ingenting eftersom jag verkligen älskar hösten. Alla vackra
färger, mysiga hemmakvällar och tjocka halsdukar. Jag tycker t.o.m om regnet.
Hösten är min favoritårstid, den kommer med så många löften. Magiskt på något sätt.

Just nu saknar jag Emmylie och Stephanie så mycket att det gör ont. Även om Utrecht
och Borås egentligen inte är så långt bort så har jag inte möjlighet att hälsa på.
Det underlättar inte när saknaden slår till och jag känner mig helt ensam. Även om jag
vet att de kommer hem till Ystad igen så finns det tillfällen och dagar då jag verkligen
skulle behöva dem. Speciellt kvällar som denna.

Även om jag är trött stora delar av tiden så är jag evigt tacksam för allt jag gör om
dagarna. Att jag har en utbildning i Malmö som är pågående och att jag har ett helt
underbart jobb i Ystad att gå till när jag inte är i skolan. Jag trodde verkligen inte att
det skulle bli så bra på den fronten, men för tillfället funkar det och det gör mig riktigt
glad.
Att jag sedan har helt underbara kollegor gör bara saken bättre. Ovan ser ni tre av
dem. Tre personer som faktiskt finns där och lyssnar. Och som får mig att skratta och
må bra. Vad mer kan man önska sig?!
Måste även säga att många av kunderna också är helt underbara. Så om ni är i Ystad
så får ni gärna komma in och hälsa på och kanske t.o.m köpa en bok eller två.

Såhär såg det ut när jag och pappa gick till handbollen igår.
Jag älskar verkligen Ystad. Mer än jag kan beskriva i ord.

Jag saknar sommaren. Och inte bara värmen. Jag saknar alla parkhäng, alla sena kvällar
med god grillad mat och gott sällskap. Jag saknar katten på gården som alltid kom fram
och ville mysa när jag låg och solade. Sen saknar jag ju värmen också.
Jag älskar verkligen hösten, det är min absoluta favoritårstid. Men sommaren var för
kort vilket gör att jag inte kan njuta av hösten på samma sätt. Tråkigt men sant.