Idag flyttade Emmylie till Utrecht. Även om hon kommer hem en vända om två veckor
så saknar jag henne. Det är inte samma sak längre. Jag kan inte skicka ett sms till
henne när jag måste prata, eftersom vi inte längre kan ses om tjugo minuter för en fika.
Jag vet att hon kommer klara av det riktigt bra där nere, själv hade jag gråtit varje
kväll och tillslut flyttat hem igen efter två veckor. Till skillnad från mig så är Emmylie
stark, så mycket starkare än mig och många andra jag känner. Hon kommer klara detta.
Jag saknar henne, men som tur är så kommer hon komma hem så ofta hon kan och jag
har lovat mig själv och henne att åka ner och hälsa på. Vilket jag kommer göra!