Maskinens nya låt har nu släppts.
Texten är lika rå som deras andra låtar, en ärlighet som sällan syns bland dagens
musik. De sjunger om det som de känner till och gör det på ett sätt att man känner
sig delaktig.
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om låten än. Jag har lyssnat på den några gånger
nu men jag får inte riktigt grepp om den. Det jag saknar är den sjuka basen som har
tagit deras andra låtar till höjder utan dess like. Jag förstår att de vill göra något annat
ibland, förnya och förändra - men saknaden efter något finns där.

Har ni lyssnat på den? Vad tycker ni?