"om varje morgon hade varit som denna så hade jag varit lycklig livet ut."

 

Hur kunde jag vara så naiv?

 

Jag är riktigt jäkla bitter just nu. Efter att ha varit förkyld, haft feber, förkylningsblåsor

som fått min underläpp att se smått missbildad ut och en massa annat så trodde jag

verkligen att det var påväg att bli bättre. Fast jag tror att Ödet kände av det, att min

vardag började bli normal och bra igen - utan varken sjukdomar eller problem. Och då

tyckte nog Ödet att det var fel, för varför ska jag någonsin få ha det bra?!

Ödets svar på det var enkelt - förstör hennes rygg ytterligare en gång. Så nu kan jag

varken sitta, gå eller stå - det gör ont varje gång jag rör mig och allt känns verkligen

riktigt hopplöst. Det känns extra hopplöst eftersom jag ska jobba fem dagar nästa

vecka, men jag ska testa imorgon och sen får vi se hur det går.

 

Ja, jag är riktigt bitter just nu. Speciellt eftersom nästa vecka skulle bli perfekt. Jag

skulle jobba, njuta av varje dag och fira min födelsedag x2. Om det fortsätter såhär så

blir det inget Ölcafé i Malmö på tisdag(min födelsedag) och det blir ingen fest på lördag

heller - kan inte ha kul när det gör såhär ont.

Försöker göra det bättre, knaprar tabletter som om det vore godis och gör små övningar

för att vänja ryggen. Fast det känns ganska hopplöst, med min tur så kommer det ta

lång tid innan det är bra igen. Som tur är har jag i alla fall min kryckor som hjälper mig

när jag måste lämna lägenheten.

 

Nu ska jag sluta vara så bitter, men var tvungen att skriva av mig. Klarar inte av att sitta

hemma och gråta bara för att jag inte vet hur jag ska sitta i soffan för att det ska sluta

göra ont. Jag ska försöka vänja mig vid smärtan, har gjort det innan och förhoppningvis

funkar det nu också. Även om jag känner mig ganska uppgiven inför nästa vecka så ska

jag ändå försöka att inte gå ner mig helt. Vi får hoppas på det bästa.

Har ni inget roligt att berätta som kan förgylla min dag till viss del?

 

Jag trodde aldrig att jag skulle kunna älska någon eller något så mycket som jag

älskar Sheldon. Min Sheldon. Jag har alltid älskat djur men detta är något speciellt,

något som inte går att förklara. Han är min lilla putte, den som tröstar mig när jag

är ledsen och som förstärker min glädje.

Det bästa med varje dag är att komma hem och få mysa med honom. Att han alltid

springer till dörren när jag sätter nyckeln i låset, och att han inte slutar jama förrän

jag tagit upp honom i min famn, gör att jag vet att han älskar mig också.

 

Han är en av få stabila saker i mitt liv just nu, den som aldrig får mig att behålla

förståndet. Det låter konstigt men han är som mitt lilla barn - finns inget jag inte

kommer göra för honom. Han förtjänar bara det bästa och det är precis vad jag tänker

ge honom, han förtjänar ett underbart liv.

Sheldon är det bästa beslut jag tagit i hela mitt liv, när han flyttade in så fann jag en

ljusglimt som jag aldrig trodde jag skulle hitta. Fast nu är han här och jag värdesätter

varje dag jag får spendera med honom. Min älskade Sheldon.

 

Har suttit och tittat på datorn i snart två timmar, har ingen aning om vad jag ska skriva.

Jag skulle kunna berätta om små svek som fått mig att betvivla ordet vänskap, eller om

lögnaktiga män som säger allt för att varje situation ska bli som de vill, eller om kvällarna

med min bästa vän innan hon åkte på semester, eller om hur kul jag har på jobbet, eller om

mysiga vinkvällar med vänner, eller om något helt annat. Det finns så mycket att berätta

och ändå har jag ingenting att skriva om. För jag vill inte berätta, dela med mig, bli en del

av något annat.

 

Jag är väldigt bitter för tillfället. Punkt slut.

 

Har haft en helt fantastiskt dag i Lund med Vicky, måste säga att jag verkligen älskar den

staden - skulle lätt kunna tänka mig att bo där. Har faktiskt varit inne och checkat läget

på några lägenheter för att se vad de kostar - man vet aldrig vart jag hamnar i framtiden

efter att jag är klar med utbildningen.

Förutom att njuta av en vacker stad var det även helt underbart att få träffa Vicky igen, vi

har alltid så kul ihop och vi kan verkligen prata om allt. Fick möjlighet till att prata om allt

som jag har förträngt i väntan på någon som verkligen förstår och varit del av själv. Väldigt

skönt att få bearbeta, reflektera och acceptera tillsammans med någon som förstår.

 

Förutom att hänga i Lund har jag mest jobbat på sista tiden. Är väldigt glad att jag har en

del jobb nu, klarar inte av att bara vara hemma. Måste dock säga att det känns som om

jag är fullbokad hela tiden, även när jag inte jobbar, vilket gör att jag inte har tid att träffa

vänner som jag verkligen vill umgås med. Men finns inte så mycket jag kan göra åt saken.

Den enda som jag träffat ganska mycket är Angelica, men det är enbart för att hon snart

åker iväg på semester i två veckor - skönt för henne, ensamt för mig.

Fast tiden kommer gå snabbt och den fjärde augusti kommer de hem igen och då är det

fest som gäller. Längtar redan!

 

Jag har även slutat förtränga att jag snart fyller år, vilket betyder att jag faktiskt har börjat

planera inför dagen. Att dricka några glas vin på Ölis i Malmö med kära vänner - det är

precis vad jag vill och ska göra på min födelsedag. Eftersom jag fyller år mitt i veckan blir

det ingen större fest, men det är inte viktigt - jag vill bara umgås med människor som gör

mig glad och förgyller mitt liv. Sedan blir det lite mer fest till helgen då Angelica och Basse

har kommit hem - det kommer förhoppningsvis att bli en episk kväll.

 

Fast nu ska jag lägga mig i soffan, mysa med Sheldon och tacka för att mitt liv äntligen

börjar bli som jag vill att det ska vara. Ni får alla ha en trevlig kväll så hörs vi!

 

Dessa två foto, och många andra, hittade jag innan jag flyttade. Nu har båda två hamnat

på kylskåpet, som för att påminna mig och att det inte alltid har varit som det är nu.

Även om det smärtar lite extra mycket när jag tittar på gamla foto, speciellt foto på

mormor, växer ändå hjärtat och jag minns alla glada stunder vi haft tillsammans. Alla

gånger vi grillade ute vid badhytten, gick promenader, körde till Tomelilla för att köpa

garn och en massa andra saker vi gjorde när jag var yngre. Det är fina minnen som jag

aldrig kommer glömma - de växer med mig och finns alltid där som en grund för vem

jag är.

 

Det var annorlunda förr, men så är det nog för många. Då kändes det verkligen som om

inget ont kunde hända mig - jag var lyckan personifierad. Sedan flyttade pappa till en

egen lägenhet, det var då jag förstod att allt inte varar för evigt. Det var lite som att vakna

upp från en riktigt underbar dröm - att sedan känna besvikelsen när man inser att allt

var en dröm, det var nästan mer än vad jag kunde hantera.

När jag tänker efter älskar jag livet, för hur kan man inte älska ett liv som man lever med

världens bästa pappa och bröder? Jag är lyckligt lottad som har så fina människor i min

närhet, utan dem hade jag inte klarat av att kämpa mot och med livet. Även om vi inte

alltid är bästa vänner så finns vi där för varandra, vad som än händer. Mer än det behöver

jag inte, det är min familj - min kärlek.

 

Det går inte en dag utan att jag tänker på mormor, världens bästa mormor. Det kan vara

små löjliga saker som väcker minnet av henne, men varje minne värmer lika varmt.

Fast jag vet att hon fortfarande finns där och stöttar mig när det känns som om jag ska

falla ihop, precis som andra nära som lämnat denna värld så finns hon där. Jag känner

det. Nästan som en vind som alltid blåser åt mitt håll. Hon är fortfarande en del av min

familj - min kärlek.

 

Att ha lite ledighet nu i början av sommaren har både varit bra och dåligt. Jag har fått

vila ut och fokusera på det som är viktigt i mitt liv just nu, av samma anledning har

jag dock fått för mycket tid till att tänka och analyser varje steg som tagit mig till just

denna plats. Känns som om jag håller på att bli lite smått galen.

Har dock hunnit med en del nu i juni, har bland annat varit på ölis i Malmö med kära

vänner och nya bekantskaper, haft myskväll hemma hos Frida med vänner och lekt

med Sheldon- som ni ser ovan.

 

Det känns dock skönt att få möjlighet till att jobba lite mer nu i juli. Ska jobba fyra

heldagar nästa vecka vilket känns helt fantastiskt. Jag tycker om att ha saker att göra,

känns som om dagen har lite mer mening då. Ska även ut och äta med pappa, Max

och kanske Kim nästa vecka - tycker om att vi gör saker ihop.

Och nu har det blivit juli vilket även betyder att jag fyller om om mindre än en månad,

får ångest när jag tänker på att det har gått ett helt år sedan jag fyllde år sist.

 

Nu ska jag se klart EM-finalen, där det precis blev 4-0 till Spanien, och sen ska jag

lägga mig - är riktigt trött efter en seg men mångfylld dag.