Jag önskar att jag kunde stänga av alla känslor jag har inom mig. Att få en lugn minut

utan de tankar som skapar kaos inuti. Just ikväll vill jag glömma allt, förtränga varje

minne som finns i mitt huvud och hjärta. Jag vill inte tänka, bara stänga av - ta mina

tankar till andra platser som inte gör ont.

 

Egentligen vill jag bara slippa smärtan, den bultande känslan inom mig som förgör allt

annat. Känslan som viskar till mitt undermedvetna att det alltid kommer vara såhär,

att jag inte är värd något mer än just detta. Det är då tårarna börjar falla och på något

sätt blir allt lättare igen. Sorgen faller med tårarna och kvar finns en bedövande tomhet

som aldrig riktigt fylls igen.

 

Fast ett liv utan smärtan - det hade kanske inte varit ett helt liv. Då hade något fattats,

något som jag inte riktigt hade kunnat förklara. Ikväll skulle jag dock vara tacksam för

ett halvt liv utan känslorna, om så bara för en kväll.