Ibland är det enkelt att låtsas, nästan som en daglig rutin som görs per automatik. Ibland glöms sorgen bort och ersätts av något annat, som arbete som helt plötsligt kräver allt fokus trots att det snart är klart. Trots att det egentligen inte finns så mycket att göra. För det fokus som läggs på arbetet gör att tankarna kring allt det andra, det jobbiga, försvinner för en stund och blir som små moln som blåser iväg med vinden - långt bort. Ibland läggs allt fokus på att allt ska vara perfekt och även om det slutar med ett totalt nervsammanbrott så ska det göras perfekt - för om det inte är perfekt så läggs inte fokus på rätt sak. Allt för att vinden ska blåsa bort från en.

Fast en dag vänder vinden och då återkommer alla moln på samma gång, som ett inkapslat kaos.

Denna dag är just en sådana dag.