med fjärilar i magen

Jag blir lite gladare, det skapas fjärilar i magen och jag kan inte sluta le - är detta vad folk kallar kärlek?
Jag har aldrig trott på kärlek, för mig så har det bara varit för de som vill bli sårade. Det går till en viss gräns, när man har sårats en gång för mycket, då man slutar att söka efter det som skapar så många tårar.

På något sätt så vill jag inte chansa för i min fantasi så slutar det alltid i katastrof. Jag har hittat en vän, någon som verkligen lyssnar och som tycker om mig för den jag är - inte för den jag kan bli. Det är en av de sundaste och mest förgörande relationer som jag har, då den både kan skänka mig glädje och ett krossat hjärta. Kan man verkligen satsa fullt ut om risken för att hela ens existens ska krossas är så stor?

Jag har alltid haft svårt för att våga - i skolan, bland vänner, i andra gruppsammanhang och i kärlek. I valet mellan prat och tystnad så har jag alltid valt det sistnänmda, allt för att en enda åsikt inte ska skapa en bild av mig som inte är sann. Kalla det feghet, kalla det förnuft, ja kallade vad vad du vill - jag kallar det överlevnad.

Nu dyker samma mönster upp igen; prat eller tystnad?


You know it seems the more we talk about it,
it only makes it worse to live without it.
But lets talk about it,
wouldn't it be nice.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0