känslor.
Jag önskar att jag kunde stänga av alla känslor jag har inom mig. Att få en lugn minut
utan de tankar som skapar kaos inuti. Just ikväll vill jag glömma allt, förtränga varje
minne som finns i mitt huvud och hjärta. Jag vill inte tänka, bara stänga av - ta mina
tankar till andra platser som inte gör ont.
Egentligen vill jag bara slippa smärtan, den bultande känslan inom mig som förgör allt
annat. Känslan som viskar till mitt undermedvetna att det alltid kommer vara såhär,
att jag inte är värd något mer än just detta. Det är då tårarna börjar falla och på något
sätt blir allt lättare igen. Sorgen faller med tårarna och kvar finns en bedövande tomhet
som aldrig riktigt fylls igen.
Fast ett liv utan smärtan - det hade kanske inte varit ett helt liv. Då hade något fattats,
något som jag inte riktigt hade kunnat förklara. Ikväll skulle jag dock vara tacksam för
ett halvt liv utan känslorna, om så bara för en kväll.
vänner.
För några år sedan hade jag en bästa vän som var mitt allt. Hon var den som fick mig
att se det fina i livet, uppskatta varje dag som om den vore den sista och hon fanns där
för mig när jag mådde dåligt och behövde stöd. En dag insåg jag att hennes omtanke
för mig egentligen grundades i lögner och svek som tillslut förstörde vår vänskap. Än
idag kan jag tänka tillbaka på den tiden och sakna det, alla skratt som vi delade, alla
dagar och kvällar som var så speciella. Fast jag vet att det aldrig hade funkat eftersom
hon inte brydde sig på det sätt för mig som jag gjorde för henne.
När vår vänskap var över lovade jag mig själv att aldrig tråna och kämpa för en vänskap
som bara var fantastisk på utsidan. Jag var trött på att bli sviken gång på gång och det
var inte värt all smärta. Hellre ensam än vän med någon som egentligen inte bryr sig.
Jag har ofta haft tur när det kommer till vänner då jag har hittat de få guldglimparna som
finns. Min tacksamhet för de kommer aldrig försvinna och det finns väldigt lite som jag
inte hade gjort för mina vänner. Jag uppskattar dem och kommer alltid tacka högre
makter för de vänner som verkligen bryr sig om mig och finns där för mig vad som än
händer. De vänner som hör av sig bara för att fråga hur det är med mig, de som lyssnar
när jag behöver prata om löjliga saker, de som bjuder mig på fester eftersom de vill ha
mig där, de som frågar om jag vill följa med på en rolig utflykt, de som alltid finns där.
Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med detta, förutom att jag vill tacka de vänner
som får mig att se alla ljusglimtar som livet frambringar. Jag vet att jag ibland kan
stänga av och det verkar som om jag inte bryr mig, fast det gör jag - mer än man kan
tro. Tack till er, ni som förstår - ni kommer alltid ha en plats i mitt hjärta.
Izzy-chill.
Denna dag har varit väldigt lugn, har mest bara tagit det lugnt och hängt med Izzy. Vi har
fikat, pratat och lekt med Sheldon. Riktigt roligt att se hur Sheldon var mot Izzy, nästan
som han är mot mig. Det är första gången han sover på någon så pass länge och som han
brukar göra med mig - var gulligt att se.
Annars har jag inte gjort så mycket idag, har mest myst med Sheldon. Även om det är
skönt att kunna ta det lugnt och inte ha några måsten, måste jag ändå säga att jag
saknar att ha något att göra. Längtar tills jag börjar jobba lite mer, tills dess får jag njuta
av lugnet och hoppas på lite bättre väder.
sanningen.
Det är mitt eget fel,
vad som än hände med mitt hjärta.
För jag har alltid vetat att du inte skulle stanna,
jag blir hellre ensam än lycklig med nån annan.
Sanning. Ett enkelt ord att skriva, ett mycket svårare ord att leva efter. Någons sanning
kan vara en annans lögn, det är just därför det aldrig riktigt är sanningar som yttras utan
tolkningar av det. Fast ibland kan två människor göra ett tyst löfte gentemot varandra
som gör att sanningen mellan dessa två är den samma.
Det är inte alltid lätt att acceptera något som man egentligen vet om men har valt att
förtränga eftersom det gör för ont, men det är en nödvändighet ibland. Gårdagen var ett
sådant tillfällen. På ett sätt gör det ont att tänka på det, på ett annat är det en lättnad.
I nästan två år har jag undrat, förträngt känslor, gråtit, skrattat och ibland nästan gått
under - allt på grund av honom. Nu har sanningen yttrats och den svävar runtom oss
som en dimma som aldrig riktigt kommer försvinna. Både på gott och ont.
Känslan av att kunna prata ut och vara förstådd, att veta att det jag känner inte är
något som inte uppmärksammas, den går inte att beskriva i ord. Att vara nära någon
som förstår, som faktiskt vet och som visar ånger för de felstag den tagit. Det är, och
kommer alltid vara, obeskrivligt.
Ögonen som tittar på mig, verkligen ser mig. Orden som berör och gör mig lika knä-
svag som första gången vi träffades. Läpparna som får hjärtat att slå tusen slag i
minuten. Sorg som blir acceptans och tillslut någon slags lycka. Det var just så det
kändes, när han stod bredvid mig och vi pratade på riktigt för första gången på två år.
Jag skulle kunna återberätta det ur flera olika perspektiv, med hjälp av alla ord som
finns. Fast just nu återlever jag det - om och om igen. Studerar det i mitt huvud, på
något sätt njuter jag, på ett annat är jag lite sorgsen. Sanningen kan såra och även
om den gjorde det natten innan denna dag, är jag tacksam för den. Sanningen har
befriat mig, skänkt mig glädje och gjort mitt hjärta lättare. Detta är början på en helt
ny början, en början som ännu inte har något förutbestämt slut.
lediga dagar.
Nu har min sommar börjat, även om vädret inte riktigt håller med. Känns som om
dagarna flyter in i varandra, vet inte riktigt vilken dag som är vilken - kan blir ganska
förvirrande stundtals. Måste dock säga att det är ganska skönt att vara lite ledig nu
precis efter en relativt jobbig termin i skolan.
Det har snart gått en vecka utan förpliktelser eller måsten, känns både skönt och
lite jobbigt. Börjar bli lite rastlös om jag ska vara ärlig. Det är precis därför jag ska
förnya mitt medlemskap på gymmet - känner mig verkligen motiverad att ta tag i
träningen igen.
Även om jag varit ledig så har jag hunnit med ganska mycket. Jag har varit iväg
på äventyr med pappa, haft en liten photoshoot med Therese, firat Izzy's student,
festat med Frida innan Öja, mys med Sheldon och bara varit. På tal om Sheldon så
måste jag bara säga att han är världens gulligaste kille. Även om han använder mina
armar som klösbrädor så är han ändå underbar. Jag älskar honom mer för varje dag
som går.
Annars flyter allt på, lever mest. Livet är som det är, finns egentligen inget mer att
säga än just det. På sista tiden har jag fått en större insikt i vilka som verkligen är
mina äkta vänner, vilka som bara låtsas och vad som faktiskt betyder något. Jag har
börjat se allt ur en vinken som innan var helt obefintlig för mig. För första gången på
länge börjar jag bli lycklig. Lycklig på riktigt.
Sommarlov.
Nu har jag avverkat min sista lektion för denna termin. Det har varit en heldag i skolan
med tentor, redovisningar och många skratt. Det har verkligen varit en helt underbar
termin och jag kommer sakna varenda dag. Även om plugget varit jobbigt ibland så har
jag ändå längtat till skolan - detta beror på de fina människor som jag gjort grupparbete
med. Vänner som jag verkligen uppskattar och jag tackar för att de gjort mitt liv bättre
på så många sätt och vis.
Idag fick jag reda på att jag klarade salstentan jag gjorde i matematik från början 2.
Det gjorde verkligen min dag, nu behöver jag inte oroa mig för det mer. Måste även säga
att jag känner mig ganska stolt över att jag fick alla rätt på en uppgift som jag anser var
den svåraste. Till och med vår lärare gav mig en blick som för att säga att det var riktigt
bra gjort och att han var imponerad. Fast jag kan ju bara ha inbillat mig. Lever dock på
den inbillningen och njuter av det.
Fick även reda på att jag och Carina, som gjort en paruppgift ihop, nu är godkända och
kan lägga det bakom oss. Nu börjar verkligen mitt sommarlov, behöver inte oroa mig för
någonting längre. Det känns fantastiskt.
Nu ska jag lägga mig i soffan och mysa lite med Sheldon, min underbara lilla putte. Om
ni vill se foto på honom så kan ni gå in på mikalundblad.devote.se
Ni får ha en fortsatt trevlig kväll.
