Tusen stick rakt i hjärtat.
Varje minne förgör, förstör.
Ord blir knivar - vassa blad.
Ensamheten bedövar.
Natten sveper in mig i mörker.


Det är en riktigt dålig kväll.
Jobbig på alla sätt och vis.
Punkt slut.

Idag har jag varit i Malmö med Marie, fikat med pappa i Ystad och haft liten ensamtid.
Det har faktiskt varit en relativt bra dag. Fast kvällen har varit hemsk, allt har gått emot
mig vilket gör att jag funderar på att säga "nej till livet" resten av veckan. Fast har både
redovisning, en ny kurs som börjar och jobb som måste skötas. Än kan jag inte ta ledigt.

Det har varit riktigt jobbigt nu på sista tiden. Det är mycket som händer just nu som får
mig att tveka på mig själv och de människor som finns nära mig. Egentligen finns det
inte mycket att säga förutom att livet verkligen har förändrats. Människor som jag aldrig
trodde skulle agera på ett visst vis har nu visat sin rätta färg. Det sårar men det är för
det bättre att det blivit såhär. Nu kan jag börja umgås med de som faktiskt värdesätter
min vänskap. Trots många tårfyllda nätter och förgörande tankar kommer detta nog
ändå sluta ganska bra. Eller jag hoppas det.

Lyssnar på Norah Jones, hatar världen och funderar på att
stanna i sängen tills jag är sjuttiofem.

fler foto hittar ni på theheartisarebel.devote.se

Igår var jag i Malmö för att fira Elsa och Fia som fyller år idag. Vi satt på ölkaféet vid
Möllan och herregud vad mysigt det var. Drack några cider och några glas vin, sen blev
jag även bjuden på något glas också. Det var både billigt och gott!
Jag träffade en massa nya människor och det blev mycket intressanta diskussioner -
både med vänner, nya bekantskaper och t.o.m några irländare. Vi pratade om allt mellan
himmel och jord - fick en ny syn på några saker faktiskt.
Ja, kvällen var perfekt - jag skulle inte vilja ändra på något. Ett speciellt tack till Elsa och
Fia som frågade om jag ville följa med. Grattis till er på födelsedagen! Och tack för att
ni är de ni är - ni är helt fantastisk människor.

Jag har gått itu.
Jag vet inte vem jag är eller vad jag känner.
Det enda som finns inom mig är smärta.
Det gör bara ont. Så jävla ont. Helt tiden.

När jag återfinner någon form av glädje till livet,
då ska jag berätta. Berätta precis allt.

Det har verkligen varit en helt fantastisk dag!
Kan inte riktigt förklara det i ord, men det känns som om allt har gått rätt idag - precis
allting, som om Ödet varit på min sida. Jag tackar och tar emot, det känns nämligen
väldigt behövligt. Har fikat med Marie och pluggat lite, sen gick vi och åt lunch innan vi
satte oss en stund i solskenet och njöt. Det var underbart!

Det blev en kvällspromenad med pappa, vilket var riktigt mysigt. Jag älskar att umgås
med pappa, han är precis lika konstig och galen som mig - det är därför vi funkar så
bra ihop. Idag har vi hunnit prata om mycket, vilket känns skönt då jag nu kan börja
gå vidare med allt i mitt liv. Svårt att förklara, men det känns som om ett nytt kapitel
börjar för mig.

Jag vet att jag inte varit världens roligare på sista tiden, jag skriver mest om det som
händer i mitt liv och inte hur jag känner inför dessa händelser. Det känns bara som om
jag inte har rätt att lägga min börda på er, fast egentligen är det ingen börda - det är så
mycket mer - som en stor del av mig. Därför jag inte skrivit något på länge, jag har
inte varit redo att dela med mig av mig själv. Det ska bli ändring på det nu, behöver
skriva av mig igen.

Instagram är min nya besatthet - fler foto hittar ni på theheartisarebel.devote.se
Annars kan ni titta in på min instagram - mikalundblad
Lägger in foto på det mesta, mest som en kul grej.

Blev en morgonpromenad med pappa innan, vädret var helt perfekt och det känns skönt
att vara klar med det innan dagen har börjat på riktigt. Har nu ätit frukost, två stekta
ägg, och tagit en helt underbar dusch - nu är jag redo för dagen.
Ska gå till Koppen om en liten stund, tänkte skriva en liten stund och efter det ska jag
fika med Marie - lite som en plugg-dejt. Denna dag har börjat riktigt bra och jag hoppas
verkligen att det håller i sig. Just nu känns det inte som om jag har ett enda problem.

Jag har bestämt mig för att lite smått börja träna och äta GI igen. På sista tiden har det
varit så pass mycket att jag helt enkelt inte orkat att ta tag i det - men nu är det dags att
försöka återkomma till det som en gång varit. Det har varit två tunga år, på många olika
sätt - allt från dödsfall till ångestattacker och för mycket stress. Fast nu börjar det skapas
en balans i mitt liv igen, nu hoppas jag bara att det håller i sig.

Vad gör jag om dagarna? Jag har ingen jäkla aning. Just nu lever jag i någon form av
dimma som inte riktigt vill skingra sig. Det blir många långa promenader - tid som jag
använder för att överanalysera allt. För det är faktiskt det enda jag gör just nu, tänker
en massa och skapar egna uppfattningar i mitt huvud som inte alltid stämmer. Ibland
hinner jag även sova lite, även om sömnen är riktigt dålig för tillfället och mardrömmar
som skrämmer livet ur mig gör inte saken bättre.

Fast egentligen ska jag vara glad för varje dag som jag får uppleva - det är bara
väldigt jobbigt ibland att vara glad för någonting alls. Jag känner mig lika grå som
vädret utanför mitt fönster, något som inte känns helt okej. Förhoppningsvis hälsar
solen på snart igen och då kommer förmodligen glädjen tillbaka.
Jag har faktiskt ett ganska behagligt liv just nu. Skolan går bra och är riktigt rolig,
läser matematik nu och det är den bästa kursen någonsin! Om lite mindre än två
månader flyttar jag till en lägenhet som kommer vara min och bara min, kan knappt
beskriva i ord hur bra det känns. Jag har världens bästa pappa och bröder, de gör
livet så mycket bättre - på alla sätt möjliga. Jag har fina vänner som jag är väldigt
tacksam för och jag träffar någon som gör mig riktigt glad. Trots att det finns hinder
på vägen och allt sällan är riktigt bra väljer jag att fokusera på glädjen just nu, alla
sorger och krossade hjärtan får vänta tills morgondagen.

Nu ska jag gå en runda, det är söndag och det är mys som gäller för hela slanten.
Btw, var ute och gick i förrgår - tog bilden ovan på denna promenad. Vill ni se fler
foto kan ni gå in på www.theheartisarebel.devote.se

Fikade på Koppen med pappa igår, var riktigt mysigt. Det är lätt mitt favoritcafé.
Innan vi fikade gick jag en runda på över två timmar, njöt av solskenet och älskade
varje minut. Ystad är verkligen vackert när solen är och hälsar på.

Idag har jag umgåtts med denna fina människa. Jag vet att jag säger det varje gång jag
pratar om honom, men min pappa är verkligen världens bästa människa - en värld utan
honom existerar inte för mig.
Vi körde på en liten roadtrip, först till skogen för att gå en runda - sen blev det ett litet
äventyr. Om jag ska vara ärlig vet varken pappa eller jag vart vi körde. Vi bara körde.
Tillslut hittade vi hem igen och nu har jag suttit på mitt rum och sett ett antal avsnitt av
serien Roswell.
Förutom att umgås med pappa har jag fikat på Koppen idag. Blev först en study-dejt med
Fredrik och sedan satt jag själv och skrev. Har insett hur underbart det är, att skriva ner
allt som finns i mitt huvud. En del saker är så pass privata att jag inte vill skriva om dem
här - därför har jag nu börjat skriva i min lilla notebook.

Min dröm har alltid varit att bli lärare, enda sedan jag var tio visste jag vad jag ville göra
när jag blev äldre. Än idag har den drömmen inte försvunnit och det är precis därför jag
går den utbildning jag gör. Fast på vägen har jag stött på ännu en dröm som jag inte
riktigt visste att jag hade. Jag vill bli författare.
Den började när jag gick tredje året på gymnasiet och hade svenska C. Det året hittade
jag en ny del av mig själv, en del jag inte visste att jag hade. Jag fick möjlighet att sätta
ord på mina känslor och tillslut skrev jag varje dag, även om jag inte hade någon uppgift
att lämna in. Jag har nu bestämt mig för att ta tag i detta. Jag ska börja skriva på riktigt,
försöka få ihop något som man skulle kunna kalla för en bok - eller i alla fall ett utkast av
en bok. Ska börja redan ikväll, känner min inspirerad. Wish me luck.

Har kladdat lite och tillslut blev det en liten text.
Texten hittar ni på: www.theheartisarebel.devote.se

Just nu lever jag i denna tröja - älskar den verkligen. Förutom att njuta av solskenet har
jag fikat med Annika(en vän), städat och nu väntar jag sällskap. Har faktiskt varit en
riktigt bra dag - om YIF vinner ikväll skulle jag vilja påstå att det varit en perfekt dag.

Att sitta på rummet, lyssna på Håkan och känna en glädje inom sig som man inte riktigt
kan förklara - det är väldigt speciellt. Även om jag är stressad inför tentor, försäkringar
och en massa annat känner jag ändå ett lugn inom mig som jag inte är van vid. Det är
kanske solen som får mig att varva ner - man vet aldrig.

Nu ska jag hänga in lite kläder, fortsätta sjunga med i nu kan du få mig så lätt och sen
får vi se vad kvällen har att erbjuda.

Just nu saknar jag vissa människor så sjukt mycket.
Kan inte förklara det i ord. Men känslan av tomhet krossar mig nästan.
Här har ni några av de bästa och vackraste människorna som finns på denna jord.
Av olika anledningar har vi inte träffats på länge och det känns enda in i den bankande
saken som kallas hjärta. Jag vet att jag är sämst på att höra av mig och planera in grejer,
det är dels därför jag inte fått krama om dessa fantastiska människor på ett tag. Fast det
ska bli ändring på det, om jag så måste åka till både Borås, Albertslund och Sydney.

Det finns få människor som man kan kalla ens bästa vänner. Det är de personer som
finns där när man mår som bäst, men även när man mår som sämst. De människor man
kan skratta med, men som man även kan luta sig emot när man behöver gråta ut. Jag
är riktigt lyckligt lottad som har sådana fina vänner. Jag visar det kanske inte alltid, men
en del av mina vänner betyder precis lika mycket som min familj, de är min familj ♥

Fikade idag med en underbar vän som jag inte träffat på länge. Vi pratade om allt som
händer i våra liv och det är riktigt roligt att se hur lycklig hon är. Vi pratade mycket om
det, lycka. Vid ett tillfälle frågade hon mig: "Är du lycklig Mika?"
Nu har jag tänkt på det hela dagen - lycka. Jag har alltid varit den som satt andras lycka
framför min egen. För om de jag bryr mig om är lyckliga, då mår jag bra. Fast när jag
verkligen tänker efter och frågar mig själv om jag är lycklig - då vet jag inte svaret på
den frågan.