På sista tiden så har kärlek skapat ett oroligt hjärta och frambringat många tårar. Sist jag kände något som liknar detta så lovade jag mig själv att det aldrig skulle bli såhär igen. Jag vet att jag lurar mig själv om och om igen men ändå så blir det såhär tillslut.

Idag blev det ett slutgiltigt slut på det som har gjort mig otroligt lycklig de sista tre månaderna och ledsen de sista två veckorna. Även om det gjorde ont de första två timmarna så sitter jag nu och ler för mig själv. Imorgon kommer det kanske göra ont igen men just nu känns det konstigt att må såhär - konstigt på ett väldigt bra sätt. Det känns i hjärtat, tomheten som kanske aldrig kommer fyllas, men just nu så krossas jag inte av den - något som är väldigt ovanligt för mig.

Imorgon kommer jag säkert känna mig värdelös och helt jäkla ensam men ikväll lever jag på den lycka som faktiskt infinner sig i min kropp. Bra musik med mycket tempo och lite dans på rummet - bättre blir det nog inte.

Jag saknar honom redan, mer än jag någonsin gjort innan. Men jag börjar inse att trots denna saknad och tomhet, till viss del känslan av att känna mig oälskad, så kommer jag faktiskt överleva. Jag har växt och blivit starkare sen sist, byggt upp en större och tjockare mur runt hjärtat.

Jag kommer nog över detta, hur ont det än gör i hjärtat.
Jag måste lura mig själv även denna gång.

snö är så vackert.

När jag vaknade imorse och tittade ut så trodde jag först att synen försökte lura mig, fast efter att ha vaknat upp ur min morgondvala så förstod jag att den första snön är här. Egentligen gillar jag inte snö, inte alls, men idag gör jag det eftersom den får mig att känna en lättnad. För första gången på fem dagar så får mörkret inom mig inte chansen att besegra min vilja innan klockan är tio på morgonen.

Med snön kommer hoppet om att det faktiskt kan bli lite bättre en dag, att det inte alltid kommer kännas som om jag håller på att drunkna. Jag har aldrig varit med om detta innan, att snön har varit så avslappnande. Jag har aldrig gillat snö, köld och blött kombinerat har aldrig varit en stor favorit. Fast nu när jag ligger i sängen och tittar ut så vill jag bara ta på mig varma kläder och gå ut på en promenad till världens ände innan jag går ännu lite längre ut mot universum.

Det är svårt att förklara.
Men denna morgon gillar jag, den känns bra.
Allt känns helt okej nu.
Tack.

Hur kan jag vara så dum?
Den frågan ställer jag mig själv om och om igen. På sista tiden är det den enda fråga som har svävat runt i mitt huvud. Ibland är jag verkligen en idiot, någon som tror på lögn efter lögn även om jag vet att det inte stämmer.

Varför?
Jag vill inte gråta längre, fast det blir bara värre när jag inser att det enbart är min fantasi som gör om verkligheten. När sedan verkligheten smyger sig på mig och skrämmer livet ur mig så strömmar tårarna extra mycket.

Åter igen. Det gör bara ont.

Och det här är vad alla har sagt om dig
Håll dig borta från honom han kommer att såra dig
Det här är vad alla har varnat mig, hej;
Du är så bräcklig det kommer att krossa dig
Det här är vad alla har sagt om mig;
Håll dig borta från elden, gå inte ute, bär alltid mössa,
klä in dig i wellpap, för du kommer skadas, ge dig aldrig hän
Du har så veka leder, du kommer skrapa dina knän

Och det här är vad magen säger om dig
Du gillar mig för mycket det måste vara något fel på dig
Det här är vad hjärnan har sagt om mig
Jag måste vara galen, jag har aldrig känt så mycket
som när jag är med dig, jag har aldrig känt
så mycket som jag gör när jag är med dig
Jag har aldrig känt så mycket
när jag är med dig

varit på en föreläsning om lek, check.
bokat klipptid, check.
tvättat, check.
besökt bror på sjukhuset, snart check.
ätit gyros med Linn, snart check.
ringt på en lägenhet, gör det imorgon.

Ja, idag har jag hunnit med en del.
Det känns bra, det får mig att tänka på annat.
TIPPTOPP!

När jag är extra ledsen, som denna kväll, så brukar jag alltid kolla igenom gamla bilder som gör mig glad.
Idag hittade jag några foto på mig och Emmylie, my sister from another mother.
Jag kan inte göra annat än att skratta, jag blir alltid på bra humör när jag tänker på allt jag och Emmylie har gjort, pratat om och myttat ihop. Hon är verkligen min bästa vän♥

Gårdagen var riktigt fantastisk, jag tackar alla som gjorde den så jäkla underbar. Vi var fulla, vi var dumma och vi dansade hela natten lång(eller ungefär till två för min del) - gud vad jag älskar mina vänner ♥

bilder från kvällen,
tagna av de flesta på de bästa.

Just nu känns det som om denna helg inte alls kommer bli som jag vill,
fan - ångest.

en helmysig film som jag tycker man ska se,
nu jag vill också ha en granne som heter Totoro

Imorse satte Elin sig på tåget mot Malmö, hennes mamma och jag stod och vinkade av henne. Om någon timme kommer hon sitta på ett flyg till London och där kommer hon i alla fall vara tills julen är här och mörkret ligger tjockare än någonsin. Gud vad jag kommer sakna henne, saknar henne redan nu. Vi har blivit riktigt nära vänner på kort tid och jag är extremt tacksam för att just hon är min vän.

Jag är inte orolig för att något ska hända henne, Elin är stark och hon kommer ha det helt fantastiskt där borta. Jag kan bara vara glad för hennes skull eftersom jag vet att hon har längtat efter detta. Hon kommer ju trots allt hem igen, om jag inte ser henne innan så blir det till jul. Jag behöver inga julklappar så länge Elin kommer hem och att hon mår bra. Sedan kan jag inte vara jätteledsen eftersom vi kan prata på chatten när vi båda är inne, så det lider ingen nöd på oss.
Fast det kändes ändå extra i hjärtat när hon stod på tåget, tittade på mig och hennes mamma och sa: "jag älskar er."

Elin, min fina vän, gud vad jag kommer sakna dig.
älskar dig♥

Aggiie, jag & Elin.

Jag har gått för långt, kan inte sluta gå
Hjärtat sitter utanpå, slår inte som det brukar slå
I ett ensamt rum, en sekund blir tusen år
För ljus att nå, så djupa sår
Sjunker lite lägre för varenda gång jag vänder om
Men jag vänder om, än en gång
Orden fastnar halvägs jag vet inte hur jag bär mig åt
Samma gamla visa med vet inte vad det är för låt