Var i Lund för några dagar sedan med Angelica och lunchade med Viktoria. Var tre år
sedan vi alla tre träffades sist, helt sjukt vad tiden går fort. Det var i alla fall en väldigt
underbar eftermiddag med två helt fantastiska människor.

Har även fotat en del på sista tiden - fler foto från denna eftermiddag och några andra
foto från bland annat författarkvällen i bokhandeln och söta katt-foto hittar ni på:
mikalundblad.devote.se

Nu ska jag njuta av kvällen innan jag ska sova. Imorgon är det dags för skola igen,
känns inte helt okej - men nu är det inte långt kvar till varken flytt eller lite sommarlov.

Även om det bara var en vecka sedan jag skrev känner jag mig ändå lite av banan då
jag inte haft tid/ork att skriva - varken här eller på något annat ställe. Jag mår verkligen
sämre när jag inte får skriva av mig, helt oberoende av vad jag skriver.

Jag har i alla fall fokuserat mycket på skolan, mina vänner och den framtida flytt som inte
alls är lika långt borta längre. Jag har även jobbat lite, varit på författarkväll och njutit av
varje dag som om det vore den sista. Sen får vi inte glömma alla handbollsmatcher jag
varit på för att stötta Ystads IF som är påväg mot en final. Just nu är det semifinaler som
gäller, förhoppningsvis tar de sig igenom dem också. Jag hoppas!

Ja, även om jag egentligen inte gör någonting hinner jag ändå med ganska mycket. Utöver
allt annat har jag även börjat packa. Flyttar inte riktigt än, men vill bli klar nu eftersom de
veckor som kommer är väldigt händelsefulla - därför vill jag börja redan nu. Har insett att
jag har för många saker på mitt rum, vilket ger mig extrem ångest. Måste slänga hälften av
mina grejer känns det som - inte alls roligt. Dock är mycket som jag har inte något jag har
något behov av. So many things to do.

Nu ska jag klä på mig och gå hem till pappa, vi ska spela lite spel och sen är det dags för
handboll. Ystads IF spelar borta och vi ska se matchen på nätet - vi hoppas på vinst även
om det kommer bli riktigt svårt. Jag hoppas att ni alla har en fortsatt fin söndag.

Eftersom Angelica fyller år idag bestämde vi oss för att fira in det igår. Det var en helt
sjuk kväll, kan inte ens börja beskriva den i ord. Jag hade så jäkla kul att jag log hela
kvällen, natten och nu dagen efter. Vi snackade, spelade lite spel, lyssnade på musik,
sjöng lite och hade allmänt roligt.
Eftersom jag inte hade med min kamera fick min iPhone agera kamera. Ovan har ni en
liten del av kvällen - dock fastnade inte allt på foto. Jag är verkligen tacksam för att jag
har så fina vänner. Vi har redan börjat planera nästa fest som ska ske i min lägenhet
när jag har flyttat.

Nu ska jag blanda lite dippa + skära morötter, se på tv och njuta av kvällen. Trots
intaget av drycker igår mår jag ändå relativt bra - känns riktigt gutt! Jag hoppas att ni
har haft en fin dag och att kvällen blir lika bra.

Får även säga GRATTIS! till världens bästa vän som blir ett år äldre idag. Vet inte vad
jag hade gjort utan dig Angelica. Älskar dig♥

(Claudia som tagit fotot)

Ikväll är det fest som gäller, Angelica ska fira sin födelsedag och det ska ske tillsammans
med några helt underbara människor. Ovan ser ni vad jag har planerat att ha på mig.
Blir simpelt och bekvämt, orkar inte riktigt dra på mig en obekväm klänning bara för att
se ut som en uppblåbar ballong. Måste dock säga att jag är helt kär i tunikan jag har på
mig, har förälskat mig i kragen.

Jag hoppas att ni alla har en fin lördag. Nu ska jag öppna en cider, sitta på mitt rum och
lyssna på musik, njuta av de sista solstrålarna och sen ska jag gå hem till Angelica och
Sebastian.

Längtan. Det är varken igår eller idag, utan imorgon. Att känna hur hjärtat slår ett extra
slag när längtan tar över inom en och får känslorna att betyder tusen gånger mer. Som
om solskenet börjar och slutar inuti. Varje ord skapar en betydelse utan dess like, nästan
som ett löfte som viskas i hopp om att någon lyssnar. Fingrar som smeker ens drömmar
och bildar osynliga kartor till månen. Blickar som sträcker sig förbi morgondagen och bort
mot något annat, något mer.

Att finna längtan i något, i någon - det gör livet värt att leva. Att varje dag kunna betänka
och fantisera om det som en dag kommer ske, som en verklighetsbaserad dröm. Lite som
magi. Längtan är förväntningar och förhoppningar, dröm och verklighet. Allt på samma
gång. Som extas. Själen dansar till musik som inte spelas, hjärtat slår i takt med trumman
som ingen hör.

Att sätta ord på känslor är oftast omöjligt, trots tusentals försök. Att beskriva det som finns
inom mig nu, det är ett brott att enbart använda ordet "längtan". Fast det är en längtan, en
förväntan inför något annat - något nytt och gammalt på samma gång. Det finns inte någon
bättre känsla än denna, att se hur livet börjar färgläggas igen. Allt för en fantasi.
Jag lever på detta, i denna bubbla som omringar mig och ger mig mer liv än någonsin. Att
se allt fint som finns nära mig, det är äkta magi - något jag aldrig vill tappa igen. Jag njuter,
skapar egna vägar i min vardag - allt med hjälp av längtan till något vackert.
För längtan är vacker, fin, magisk och fantastisk på samma gång. Den finns där som ett
täcke över en och skyddar en från alla besvikelse och nedstämdhet - den virar in en i ett
hopp om något bättre. Något finare. Något magiskt.

Maskinen - Framgång & Efterfrågan
The Shins - Port of Morrow
Armand Mirpour - Boy Will Sing For Directions Home
Little Marbles - Vi kan göra det hur du vill
Miike Snow - Happy to You

Kent - 999

Det är helt sjukt vad många bra album som släppts nu på sista tiden. Jag känner bara
extrem lycka, musik är något fantastisk och en dag utan musik finns inte för mig. Därför
känns det extra bra när jag nu hittat flera bra album som jag lyssnar på så ofta jag kan.
Ovan har ni de fem album som går på repeat på min spotify, sedan är Kent's nya singel
en stor favorit som spelas minst fem gånger om dag. Det är magi.
Om ni har tid över tycker jag ni ska lyssna på dessa album, det bästa med dem är att det
finns något för de flesta.

Nu sitter jag här, söndag, och njuter av tystnaden. Mamma jobbar vilket innbär att jag
har lägenheten för mig själv denna kväll. Jag sitter och funderar på helgens händelser
och det känns verkligen som om jag har fått perspektiv på en del saker. Igår insåg jag,
för första gången, att jag inte är samma människa jag var innan. Det är som om min
syn på livet har förändrats utan att jag har tänkt på det. Igår slog det emot mig, inte på
ett dåligt sätt - jag insåg bara att lycka inte längre betyder samma sak för mig som det
gjorde innan.

Denna helg har varit riktigt fin på väldigt många sätt. Jag har träffat Stephanie, som jag
har saknat mer än jag kan beskriva i ord. Jag har även festat lite och pratat med trevliga
människor som jag träffar väldigt sällan, ätit bakis-pizza med världens bästa Angelica
och sedan har jag även reflekterat och varit med mig själv. En fin helg.

Jag måste bara säga det att jag har många fina vänner, en av dessa är Angelica. Idag
när vi träffades var det precis som det alltid är - vi umgås, pratar och har alltid riktigt
jäkla roligt ihop. Hade något jag verkligen behövde prata om, som tyngt mitt hjärta,
och hon lyssnade verkligen på det jag sa och försökte ge mig råd. Jag vet inte riktigt vad
jag hade gjort utan henne. Sedan har Angelica världens finaste familj som har blivit lite
av en extrafamilj för mig. Var hemma hos hennes föräldrar idag och jag kan inte säga
annat än att jag älskar dem. De är snälla, givmilda och de behandlar mig som en del av
familjen - det betyder mycket för mig. Därför vill jag ge ett extra tack till Aggiie som
funnits där för mig nu när jag har mått dåligt. Hon är verkligen världens bästa vän.

Nu ska jag sluta vara så jäkla sentimental och återgå till tv-tittandet. Ska lägga mig tidigt
denna kväll, är trött och har ont i huvudet - får skylla mig själv eftersom jag drack för
mycket vin igår. Jag hoppas att ni har en fin kväll och att helgen varit bra.

fler foto: theheartisarebel.devote.se

Det känns som om tiden bara flyger förbi. Nu är det april och tiden går fortare för varje
dag som går. Ibland hinner jag inte med, jag saktar in medan tiden fortsätter att flyga
förbi. Det skrämmer mig lite när jag tänker på det.
Fast även om det är april har snön inte lämnat oss. Har snöat hela dagen och jag ska
väl inte säga att jag klagar - jag tycker om snö. Det hade dock varit lite mysigt med lite
varmare väder. Trots väder gick jag och Marie ändå ut till Saltan för att se Gynningx2.
Carolina Gynning och hennes mamma ställer ut där nu under påsk och herregud vilka
talanger. Jag vill ha 90% av det som visades upp, fantastiska tavlor och skulpturer som
jag älskar! Funderar på att köpa en av tavlorna som jag blev lite extra kär i, ska fundera
på det.

Nu ska jag göra mig klar, sen är det dags att börja med maten. Ska ha lite påskmiddag
här hemma - pappa, Max och Kim kommer hit för att fira. Blir potatisgratäng, köttbullar,
prinskorvar, bröd, pålägg, en massa ägg och efterrätt på det. Sen ska jag hem till en
vän som har fest. Kommer nog också bli riktigt trevligt.

fler foto: theheartisarebel.devote.se

Fika med Olof Viktors med Stephanie idag, var riktigt mysigt. Trots regn och rusk skulle
jag vilja säga att det har varit en relativt bra dag. Vi insåg båda att vi inte setts på över
tre månader - helt sjukt! Vi pratade om allt mellan himmel och jord, kändes så bra att
få träffa henne igen. Har saknat henne mer än jag kan beskriva i ord.

Nu sitter jag och ser på tv, äter lite nötter och försöker njuta av kvällen. Älskar att vara
ensam hemma, även om det bara är för en kväll. Även om tystanden ibland är riktigt
bedövande så uppskattar jag varje ensam stund. Funderar på att läsa lite och sen lägga
mig - börjar redan bli trött.

Idag har jag fikat med denna fina människa. Några få foto till: theheartisarebel.devote.se

Ja, det har faktiskt varit en ganska bra dag. Haft en lektion i matematik och efter det
fikade jag med Marie. Vädret har varit på min sida denna dag och det känns verkligen
som om allt kanske kommer lösa sig. Det är sådana dagar jag tar med mig och lägger
i den lilla lådan mitt i hjärtat som påminner mig om allt fint.
Även om de har lovat regn och snö under påsken rör det mig inte, att vädret går emot
allt är inte ovanligt och inget väder kan förändra helgens planer. Det kommer bli fest,
mycket skrivande, en del pluggande och sedan får vi se om jag ska på äventyr med
någon vän. Är ledig från jobbet denna helg, både skönt och jobbigt.

Har dock lite ångest över de kursval jag måste göra nästa vecka, har ingen aning om
vad jag vill läsa. Kan knappt tänka på det men måste bestämma mig snart. Väldigt
rädd för att jag ska välja fel, men ett val måste göras. Funderar på svenska, engelska,
psykologi eller något annat. Det är svårt. Riktigt svårt.

Jag har nu insett att jag har gett upp på livet. Det låter kanske hårt och jag önskar att
jag kunde förklara på ett bra sätt. Men det kan jag inte eftersom jag knappt vet själv
varför det är såhär. Det känns bara som om jag inte bryr mig längre. Jag gör det jag
ska i skolan, går till jobbet och gör det jag ska där. Sen säger det stopp.

Jag bryr mig inte om något mer känns det som. Jag bryr mig inte om att den jag är kär i
inte vill ha mig. Jag bryr mig inte heller om att kämpa för de vänner som egentligen inte
vill ha mig som vän. Att träna och äta rätt är något som inte finns på kartan längre. Att äta
är i sig själv en bedrift i dagens läge. Orken har lämnat min kropp och även om jag gör
det jag ska och går dit jag ska vara känner jag mig inte hel. Jag är som ett tomt skal.
Jag fungerar inte riktigt som jag borde göra, även om jag kanske aldrig har fungerat
riktigt rätt känns det ändå konstigare nu - som om jag sitter i en rund skål och tittar ut på
världen som om jag inte tillhör den.

Idag fick jag resultatet på salstentan jag gjorde i förra kursen, matematik från början 1.
Jag fick 28 rätt av 34 möjliga. Jag trodde aldrig det, att jag faktiskt skulle lyckas men
någonting som jag verkligen kämpat för. Även om det inte var alla rätt så var det ändå mer
än medel. Jag försöker verkligen njuta av det, som om det är min livlina till verkligheten.
Jag håller fast i tanken på något jag känner igen och trots glädjen jag känner är det ändå
annorlunda. Hur mycket jag än försöker kommer jag aldrig kunna förklara, jag kan inte
ens förklara det för mig själv. Just nu försöker jag leva mig igenom det, för det är en slags
vardag. Ibland lättare eftersom alla känslor har försvunnit, ibland jobbigare när jag minns
att de känslor som en gång fanns där inte alltid sårade mig - även om det oftast var så.

"Du måste glömma honom."
Hur ska jag kunna glömma ett år och sju månader?
Alla samtal, fjärilar i magen och leenden.
Alla kyssar, kramar och stunder tillsammans.
Jag vet att min hjärna hade vunnit över hjärtat om jag bara hade velat. Fast jag kan
inte förneka det som jag verkligen vill ha. Tids nog kommer det bli lättare, jag kommer
aldrig glömma, men smärtan kommer lugna ner sig och tillslut bara bli till ett litet ärr.
För en vecka sedan sa en man till mig att man aldrig glömmer sin första kärlek, den finns
alltid där som en påminnelse om det första speciella. Det var en insiktsfull pratstund som
fick mig att förstå att det jag känner nu kommer aldrig försvinna. Även om det en dag
kommer krympas ihop och läggas längt bak i någon liten låda i mitt hjärta, men jag vet att
det aldrig riktigt kommer tillintesgöra.

Även om det egentligen aldrig fanns någon riktig början så har det ändå tagit slut på något
vis. Att glömma existerar inte, men att försöka somna varje natt och vakna varje morgon
utan att livet känns hopplöst - en dag kommer det vara möjligt. När allt jobbigt kommer på
samma gång, då känns livet meningslöst. Totalt jävla meningslöst. Det är med viss bitterhet
och sorg som jag i tystnad föraktar livet.

Över ett år och inte ens ett simpelt "hej då" eller en kram innan. Bara ett slut. Ett smärtsamt
och hjärtbristande slut. Egentligen finns det inget att begära eftersom det aldrig fanns någon
form av oss, men det hade varit lättare att förstå då - om det hade funnits något litet där
som bevisade att allt inte bara var en enda lång dröm. Något som sade att nej, det var inte
bara jag som levde med fjärilar i magen ibland. Bara något litet. Något enkelt. Någonting.

Här har ni mitt liv, ur iPhonens perspektiv, den senaste tiden. Har spenderat soliga
och varma dagar i Malmö, gråa solskensdagar i Ystad och de sista fotona är från helgen.
Var på Kingsan i fredags med Fia och Stefan. Stefan hade en liten återträff med sina
kursare och de frågade om jag ville följa med. Det var helt underbart, hade roligt hela
kvällen och jag skulle vilja påstå att det var en perfekt kväll.
Igår var jag hemma hos Angelica och firade hennes syster Rebecca. Rebecca hade
ingen aning om det och bara det var sjukt roligt. Kvällen var riktigt fin och det var
ett tag sedan jag skrattade så mycket. Idag är jag bakis, som ni ser på sista bilden,
men jag mår ändå bra. Det har varit en riktigt bra helg.