Tiden går verkligen snabbt ibland. Jag tänker tillbaka på mina första tio år i livet och inser att det har varit en lång väg från dem tills nu. Även om vägen har varit kantad av sorg, tårar och många skratt så har det gått allt för snabbt. Nu ska jag helt plötsligt fylla 20 om ett halvår - det känns helt sjukt.

Jag minns en dag, för ungeför 10 år sen, jag satt på mitt rum och skrattade. Jag hade precis varit hemma hos Mattias, en nära vän då, och sett Peter Pan. Det enda jag kunde tänka var: "Jag vill stanna kvar här för alltid, jag vill bli precis som Peter Pan!" Fast vi vet alla att man inte kan frysa ett ögonblick, det är oftast den önskan som gör att tiden går så mycket snabbare.

När jag blundar och tänker tillbaka så ser jag fortfarande hur min lillebror ligger bredvid mig i min säng och jag läser en godnattsaga för honom. Eftersom jag precis hade börjat lära mig läsa så blev det hackigt och fel - fast han lyssnade och somnade lugnt in. Ibland kom jag på mig själv med att ligga och lyssna på han andetag, de gjorde mig lugn. Idag kan jag göra precis samma sak, när jag sitter vid datorn och Max ligger i sin säng och sover - då kan jag stänga av musiken och bara lyssna på det rogivande ljudet av hans andetag.

Hur kunde allt gå så snabbt?

Då, Max & Jag 1997 (osäker, men ungefär runt då.)

Nu, Max & Jag 2009