Just nu sitter jag och är väldigt orolig på min pappas bekostnad. Eftersom han inte vill tala om när han är sjuk, kanske av ren stolthet eller dumhet, så får jag gå och oroa mig istället. I ungefär en vecka har han varit sjuk, illamående och trött, så nu har jag sagt till honom att ringa och beställa tid på vårdcentralen - fast han lyssnar inte på mig.

Jag är mest orolig eftersom mormor dog i somras och hon var trots allt ett år yngre än pappa. Jag skulle aldrig klara av att pappa dog eller blev allvarligt sjuk - han betyder alldeles för mycket för mig! Han vill inte vara en belastning och därför håller han det för sig själv, ganska idiotiskt enligt mig. Det han äter kommer upp igen och idag har han bara kunnat hålla nere en macka - han kommer bli undernärd.

Jag tror inte att det är något allvarligt,
fast det är normalt att oroa sig?
Han är trots allt min pappa och bästa vän♥