Det är lördagar som denna som jag verkligen älskar - att sitta på ett fik med den bästa människan som finns på denna jord. Att lyssna på den besvikelse pappa känner när han får reda på att det var den blonda som åkte ut i The Bachelor trots att det verkade som om hon hade bäst kontakt med killen - det får mig att skratta för mig själv och älska min pappa ännu mer.
Det känns även bra att vi faktiskt kan avnjuta en dag som denna utan att prata om allt som har gjort denna början på året till det värsta året någonsin. Trots alla motgångar så kan vi ändå prata om helt onödiga saker som får oss båda att skratta. Det känns bra. Tryggt.

På sista tiden så har jag känt mig väldigt ensam och att ha någon som pappa gör att jag ser meningen med varför det är såhär. Hade jag förlorat honom så hade jag förlorat mig själv. Precis som många andra dagar så har han gjort denna dagen perfekt.