Om mindre än en månad fyller jag år, vet dock knappt om jag blir 21 eller 81.
Som idag, jag skulle kunna gå och lägga mig nu - 18.30 en lördag.
Egentligen borde jag vara ute och leva livet,
men just nu lever jag helst hemma på rummet med en bra film och kanske lite godis.

Jag blev förresten väldigt glad häromdagen när vi pratade om min födelsedag,
det var jag och några polare som satt i en park och njöt av kvällen.
Då sa en av mina vänner till mig:
"Det kvittar vad jag ska göra, om jag så ska jobba eller något annat,
så ska jag fira din dag med dig. Jag kommer göra vad som helst för att lösa det."
Även om det egentligen inte är så mycket att fira, blir ju bara 21,
så betyder det väldigt mycket för mig. Det är en dag som verkligen är min.
Förstår dock om man måste jobba eller har något viktigt planerat
och inte kan närvara. Fast det hade varit kul med alla vänner samlade.

Men jag vet att vi i alla fall kommer vara fyra stycken som firar tillsammans,
jag och tre människor som jag tycker väldigt bra om.
Två av dem är riktigt nära vänner, den tredje har jag börjat bli bra vän med.
Vi kommer umgås och jag tror det kommer bli en riktigt bra kväll.

Fast just nu ska jag fokusera på kvällen,
blir en bra film och sedan sömn - är trött efter jobbet.
Jag uppskattar verkligen kvällar som denna,
när jag får vara ensam hemma och se på tv och bara vara.
Det finns inte mycket som slår det.
Saknar ingenting just nu. För första gången på länge.