15 minuters sömn mot en varm axel i en lite kallare soffa. Det är så mycket jag har sovit inatt.
Medan alla andra förmodligen låg och sov så gick jag runt på Ystads gator och funderade över allt som hänt. Fast jag var inte ensam. Bredvid mig gick en gestalt som alltid har fått mitt hjärta att slå tusen slag snabbare.
Just nu kan jag inte förklara i ord, mer än att jag kan säga att det har varit den bästa natten i mitt liv. Vi gick runt i Ystad tills klockan var lite över fyra och sen gick vi hem till mig och såg på tv tills han skulle åka hem med tåget och jag skulle möta upp mina kursare för grupparbete.

Vi pratade hela tiden, pratade på riktigt för första gången någonsin.
Det var magiskt.
Våra läppar möttes för första gången på fem månader.
Det var perfekt.
Jag insåg att vi faktiskt förstår varandra, mer än vad vi vågat erkänna.
Det var ett ögonblick som borde skrivas in i historien.

Nu känns det bra, riktigt jäkla bra.
Ingen eller inget kan förstöra denna dag för mig.
Idag är jag på topp.
Jag är nöjd.
Jag är lycklig.