nattliga dagar.



Jag önskar verkligen att jag hade kunnat stänga av nu.
Bara stänga av helt. Glömma allt. Glömma alla. Precis som de har glömt mig.
Det gör ont. Så jäkla ont. Om och om igen krossas mitt hjärta.
Smärtan har många ansikten. Jag bär dem alla.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0