Nu har jag jobbat sista dagen innan jul eftersom jag inte behöver jobba imorgon. Jag kan inte riktigt förstå att det är en hel månad sedan jag började på min praktik. Det är helt sjukt att jag bara har jobbat med böcker och med dessa underbara människor i en månad - det känns som om jag har känt dem i en hel livstid. Jag har nog aldrig trivts så bra som jag gör nu, allt funkar bra på jobbfronten.

Det bästa som finns är att hjälpa en annan människa. Någon kommer och frågar efter en bok och då hjälper man dem att hitta den, vilken glädje det kan ge ibland. En kvinna sa till mig igår: "Detta var dagens goda gärning. Jag är dig evigt tacksam, denna bok har räddat julen." Hur kan man inte bli överlycklig när någon säger så?

Fast det ska bli skönt med lite ledighet, så jag kan vila upp mig. Dock så har jag saker att göra nästan hela tiden, men det känns skönt - jag vill inte sitta hemma och inte göra någonting.

Visst kan lite ledighet skapa ett bättre humör? :)