Jag önskar verkligen att jag hade kunnat stänga av nu.
Bara stänga av helt. Glömma allt. Glömma alla. Precis som de har glömt mig.
Det gör ont. Så jäkla ont. Om och om igen krossas mitt hjärta.
Smärtan har många ansikten. Jag bär dem alla.

(mobilbilder)
Såhär har det sett ut i två veckor.
Jag har sett mer skog än någonsin, stått i kyla och väntat och även fått vara med om
riktigt vackra soluppgångar. Jag klagar inte, det är faktiskt helt okej.

Pepp låt, grym video och nu är jag sugen på fest!

Lovin' you is easy, playin' by the rules
But you said love tastes so much better when it's cruel
To you everything was just a game
And you played me good
But I want you, I want you, I want you so much more than I should
Yes I do

I got my hands up to take your aim
I'm ready
There's nothin' that we can't go through
It hit me like a steel freight train when you left me
And nothin' ever hurt like you

There ain't nothing that I won't do
Walk a thousand miles on broken glass, it won't stop me
From makin' my back to you

There ain't nothing that we can't go through
Oh it hit me like a hurricane when you left me
But I'd do it all again for you

It' like we learn til you feel pain
And nothin ever hurt like you
Nothing ever hurt like you
Oh, nothin' hurt like you
You got to believe me

Det är lördag. Jag är bjuden på fest i Ystad och i Malmö. Jag väljer att stanna hemma.
Även om jag är riktigt sugen på att dra ut och dansa så är jag för trött för det. Praktik
mån-fre och sen jobb idag(långlördag t.o.m). Det tar på krafterna.
Så jag ska stanna hemma och, hör och häpna, mysa med mamma. Vi ska beställa mat,
köpa lite godis och se film tillsammans. Vi är båda lediga samtidigt, händer inte så ofta
längre. Så vi ska ha lite mamma-dotter-tid. Vilket vi nästan aldrig har.
Jag önskar att det alltid kunde vara såhär.
Glada skratt. Mysiga kvällar. Till och med lite kärlek. Lycka.

Nu hör jag att mamma öppnar dörren, dags för mat.
Ni får alla ha en helt underbar lördagskväll.

They say I'm better off now
Than I ever was with her
As they take me to my local down the street
I'm smiling but I'm dying trying not to drag my feet

They say a few drinks will help you to forget her
But after one too many I know that I'm never
Only they can see where this is gonna end
But they all think I'm crazy but to me it's perfect sense

And my mates are all there trying to calm me down
'Cause I'm shouting your name all over town
I'm swearing if I go there now
I can change your mind turn it all around

And I know that I'm drunk but I'll say the words
And she'll listen this time even though their slurred
Dialed her number and confess to her
I'm still in love but all I heard was nothing

If she sees how much I'm hurting
She'll take me back for sure

Oh sometimes love is intoxicating
Oh you're coming down your hands are shaking
When you realise there's no one waiting

Denna bok köpte jag nu i veckan.
Riktigt mycket inspiration och herregud vad konstnärliga och snygga foto.

Ystad är vackert när det verkligen vill. Här har ni en del av Ystad från ett fönster.

06.58 - cirka 18.00 varje dag. Det är då jag har praktik om man räknar med bussen dit
och hem. Det är därför jag inte riktigt är så aktiv för tillfället. Om jag har ork och tid i
helgen så går jag kanske ut och fotograferar lite. Det beror helt på hur jag mår. Har trots
allt praktik mån-fre och sen ska jag jobba på lör. Är tufft. Men man lever bara en gång.

Tålamod! Peace out.

Du sitter i min soffa, jag i sängen. Din blick gör mig lika knäsvag som vanligt, ett leende spricker upp hos oss båda. Samtidigt. I bakgrunden hörs Bon Iver's fantastiska stämma. Han sjunger om olycklig kärlek och krossade hjärtan. Mitt hjärta är allt annat än krossat denna kväll.
Plötsligt reser du dig upp och kommer fram till mig. Du sätter dig bredvid i sängen och din hand faller sakta mot mitt knä. Jag lutar mitt huvud mot din axel. Känner mig hemma. Utanför faller snön och kylan börjar tränga in genom det halvöppna fönstret. Jag flyttar mig reflexmässigt närmre dig och stjäl din värme. Du klagar inte.
Jag tittar upp och möter din blick, känner hur mitt hjärta börjar vakna till liv. Det är så naturlig, som om det alltid har varit så. Du lutar dig ner och ger mig en kyss. En helt vanlig kyss. Ändå betyder den så mycket mer.

Din hand mot min kind. Min hand på din bröstkorg. Varken gårdagen eller morgondagen existerar. Nu är det bara vi. Det spelas en ny låt, denna gång är det min älskade Håkan som gör just detta ögonblick så mycket mer minnesvärt. Jag lägger mig ner i sängen, du bredvid. Jag känner dig arm runt min midja och ditt ansikte gräver sig in i min nacke. Jag ryser till - både av köld och värme. Du trycker dig ännu närmare. Vi blir som ett. Något magiskt.

Jag vill inte lämna min säng, men tillslut blir natten dag och vi måste återgå till verkligheten. Livet där utanför vaknar till och vi vet båda att livet inte alltid är rättvist. Du ger mig en kyss innan du går, en kyss som jag lever på tills nästan gång dina läppar trycks mot mina. En kyss som både ger mig hopp men som också släcker ljuset inom mig. För jag vet vad den betyder. Vad den inte betyder. Jag vet.

Fast jag glömmer aldrig. Aldrig. Det finns alltid med mig vart jag än går. De där kvällarna då jag inte var ensam. Kvällarna jag såg fram emot, de nätter då sömnen inte var så mörk.
Du satt i min soffa den kvällen och lovade mig allt. Men samtidigt ingenting. Det var precis så det var - allting och ingenting på samma gång. Det var kanske därför det blev såhär fel. Vi såg bara slutet, aldrig vägen dit.
Fast jag är lika kär i dig nu som jag var den kvällen när snön föll som mest, när du kysste mig och i bakgrunden sjöng Håkan; "jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig."

Idag har jag inte gjort så mycket - har haft en helt vanlig söndag.
Var hemma hos Emmylie en stund för att umgås med henne och Elin.
Det var riktigt mysigt! Älskar stunder då vi bara är oss själva.

Toppar och dalar, jag gav dig mitt hjärta
bara rakt ut, hmm det är min dåliga vana
För det blir så ibland, jag vet
det tar tid och jag tror jag vet
Vad vi gjorde för fel, passionerat
men okontrollerat, ha, idioter
Och jag vill bara känna hur det känns
tänka tillbaka bara minnas nån sekvens
Våra stunder vi hade, tankar idéer
din lukt i din nacke, pussar och skrattar

Det kommer funka, måste funka
nånstans där så finns vår plats
Den enda personen som tagit upp min tankekraft 24/7

Oh shit vad jag älskar dig
trots att jag knappt visste vad dom orden betydde
Och det vet jag typ inte ens idag
det gick för fort, vi vände blad

Det bästa sex jag haft i hela mitt liv
jag nästan, jag nästan skäms över att säga det högt
ibland så skippar vi snacket vi bara vet vad vi vill
Det kändes nästan överflödigt och använda rösten, okej.

Fyfan vad sjukt att man kan känna sån passion
vi åt och drack & grät och vi skrattade och vi kom ihop
Som bästa vänner som har tagit det till nästa level
där vi bara hoppades men fick se vad som hände!

Spelas om och om i mitt huvud,
varje natt mellan sömn och morgon.

Just i denna stund så känns det ganska bra,
lätt på något konstigt plan.
Det gör inte ont att gå hem ensam denna kväll,
saknaden efter honom börjar avta.
Ytterst lite. Men ändå mer än innan.

Malmö, kommer nog aldrig sluta älska den staden.

Kylan trycker på vilket gör att täcket sveps allt hårdare runt kroppen. I min säng är jag
trygg, i säkerhet från omvärlden. Det är här jag kan vara utan att behöva göra. Ingen ser
eller hör när natten slår sin rot inom mig. I hemlighet drömmer jag om en annan tid,
andra hjärtslag. Det är här jag hör hemma, i en säng som är tillräckligt stor för en.
Bara en. Mörkret slår inte till lika hårt när man är en, som om det känner att ensamheten
redan har gjort hjärtat svart.

Hösten har gjort sitt intrång och de träd som fortfarande står stolt med löv på grenarna
kommer snart tappa alla sina kläder och bli nakna. Fast det är vacker det med.
Otroligt vackert.
Bruna färger kommer klä marken och regnet kommer göra dem svävande. Det är det som
gör hösten så vacker. Färgerna. Illusionerna. Mörkret. Det är som i en fantasifull saga utan
något riktigt slut. Det är då det är som bäst. När man måste följa med enda till slutet för
att få veta om det är lycklig eller inte.

För ett år sedan så sov jag inte ensam i denna säng jag sitter i nu. Då fanns där en till.
Någon som fick hösten att stanna upp och sommaren började nästan leva igen. Som ett litet
mirakel. Det var precis så det var, ett magiskt mirakel som försvann allt för snabbt.
Fast så är det alltid med gåvor, man får ha dem en stund innan de försvinner. Borttappade.
Efter ett tag så glömmer man att man fick dem från början, och saknaden gör inte så ont.

Denna höst kommer inte bli samma som förra.
Fast jag älskar ändå hösten precis lika mycket.
Ensam i min säng drömmer jag mig bort, till ett sagoland av bruna och gula löv.
Till ett ställe där jag är mig själv med den som får mig att känna.
Det är nytt. Vackert. Och bara vårt.

Handbollen har äntligen börjat igen, känns så jäkla bra. Har saknat det, mer än vad jag
trodde att jag skulle göra. Det är något visst med det, något lite småmagiskt.
Även om jag föredrar YIF så var det IFK som blev första matchen denna höst. Det var
inget jättebra spel i början men det blev bättre i andra halvlek. Målvakten i IFK och även
nummer 21 var de som gjorde spelet - de var riktigt bra igår.
Det blev 35-26 till IFK om jag inte har helt fel för mig. En välförtjänt vinst.

På söndag är det dags att se YIF, längtar redan!

"Jag kan sitta själv i parken
Tills solen har ändrat färgen i mitt hår
Jag kan offra allt jag har för ingenting
Jag sträcker mig så långt det går
Men jag behöver dig kom hit och rör om
Jag behöver nått att skriva om

Jag saknar dig mindre och mindre
Det kommer annat emellan och det är bra
Jag saknar dig mindre och mindre
Jag har glömt dig en vacker dag"

Melissa Horn's nya album har äntligen släppts! Jag har väntat på det riktigt länge nu.
När jag hörde henne för första gången så tyckte jag direkt att hon var en kvinnlig
motsvarighet till Lars Winnerbäck - det står jag fortfarande fast vid.
Hennes nya album är precis lika fantastiskt som det hon gjort innan, känns så äkta
och jordnära på något sätt. Sedan förklarar hon de känslor jag känner, de jag inte
kan förklara på egen hand.
Favoritlåten på albumet är helt klart den ovan, har inte riktigt kommit in helt i alla
låtar än. Tycker dock att Nåt annat än det här också är riktigt bra.
Behöver lite tid till för att lyssna igenom det.. Men ni borde checka in det, sjukt bra!

När pappa och jag var i Malmö igår så fikade vi på Espresso house.
Vacker utsikt över en del av staden som till viss del började täckas av vatten.
Även om regnet föll så var det en helt underbar dag.
Det är dagar med pappa som är de bästa.

En riktigt trevlig kväll hemma hos Sara i lördags.

Det är inte världens bästa kvalité men herregud så bra han är.
Jag är totalt förälskad i denna kille, rösten gör mig knäsvag.
Och nu ska jag sluta bete mig smått pedofiliskt eftersom jag tror han är 16 eller nått.
Men han är riktigt riktigt bra, hoppas han går långt!

Veckan som gått har inte varit den lättaste. Riktigt jobbig faktiskt. Och idag blev allt
ännu värre. Orkar inte gå in på allting för tillfället. Det gör för ont. Allt bara samlas
inom mig och jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Det är för mycket.

Det är dagar som denna då jag saknar min bästa vän extra mycket. Vännen som alltid
har kramat om mig varje gång jag har varit ledsen. Som har bjudit hem mig till sig när
jag inte har velat vara ensam. Hon som fått mig att skratta tusen miljoner gånger.
Just hon.

Men hon är inte här och jag saknar henne. Extra mycket denna kväll.

Now's there's tears on the pillow
Darlin' where we slept
And you took my heart when you left
Without your sweet kiss
My soul is lost, my friend
Tell me how do I begin again?

Kvällen kan bli ganska intressant, vi får se om jag överlever.

pic; weheartit.com

Första gången. Vad finns det egentligen att säga om den? De som har förlorat sin oskuld
vet hur det känns, de som fortfarande inte har hittat den som det känns rätt med har ändå
förväntningar och en del kunskap om hur det kommer att bli. Man vill gärna romantisera
det och göra det till något speciellt, till något som betyder allting just då. Och visst kan det
vara så ibland, att man förlorar sin oskuld med någon man är kär i och som älskar en
tillbaka. Ibland är det så. Oftast inte.
Jag fick en fråga här på bloggen om just att förlora sin oskuld. Utan att citera hela frågan
så ville personen veta om jag fortfarande var oskuld, och om jag inte var det - hur hade
första gången varit för mig.

Det var tre dagar efter jag hade fyllt 18. Jag kommer nog aldrig glömma den kvällen, inte
enbart för just detta utan för att det var den första kvällen jag festade på riktigt efter att
jag hade blivit myndig. Det var en riktigt trevlig kväll som slutade med att jag följde med
en kille hem. Varför följde jag med just honom hem? Jag har faktiskt ingen aning. Han var
inte skitsnygg och jag kände inte honom så bra heller. Det är egentligen riktigt svårt att
förklara, det kändes bara som om det var något jag ville göra.
Själva akten var helt okej, inget fantastiskt men inget hemskt heller. Fast jag förväntade
mig ingenting. Jag visste vad det gick ut på. Det som förvånade mig mest var att jag
faktiskt kände mig annorlunda när jag gick hem efteråt. Som om något hade hänt,
inte bara fysiskt utan psykiskt.

Det handlar om att vänta på den det känns bra med. Den kvällen när jag följde med en
kille hem för första gången, då kändes han rätt. Och det var han just då. Nu skulle jag
aldrig kunna göra något sådant med honom igen men det beror på att jag till viss del har
växt upp. Till viss del så behöver jag inte den formen av närhet från just honom längre.

Jag tycker att man idag är så rädda för denna tabustämpel att man inte kan prata om ämnen
som detta. Dock så är detta något helt naturligt och jag lovade i ett tidigare inlägg att jag
skulle svara på alla frågor som jag fick. Jag hoppas att detta svar är tillräckligt. Om jag ska
vara ärlig så tror jag att det handlar om vilka människor man umgås med och vem man är i
sig själv. Jag och mina vänner älskar att prata om sex och efter några glas vin så är det knappt
något som stoppar oss. Men det är kul, en kul grej. För det är faktiskt roligt att prata om sex.

Såhär såg det ut i lördags när Marie och Johan hade lite fest. Jag har grymt roligt och det
var ganska sjukt när jag tänker efter. Det blev många goda shots, mycket dans och skratt
tills vi knappt kunde stå upp. Hade en helt underbar kväll, även om den kanske kunde
ha slutat lite bättre. Tack till alla som gjorde kvällen så pass rolig!

Idag var jag på ett väldigt intressant litteraturseminarium. Det handlade om de olika sätten
att se på varje individs identitet, sig själv och i relation med andra. Vi kom in på lite andra
spår som hur man kunde förklara detta genom bl.a. behavorismen, det sociokulturella
perspektivet och konstruktivismen. Slutresultatet blev många bra diskussioner och det
känns som om jag har fått ett litet större grepp om denna kurs.

En väldigt intressant och rolig dag på högskolan, tänk om alla dagar hade varit så här.

Förlåt för att jag har fastnat i något som inte vill försvinna från mitt huvud.
Jag vet att det är ytterst tråkig när jag bara skriver om samma sak hela tiden.
Men jag måste få det ur mig. Förlåt.

Ligger i sängen och lyssnar på vinden som nästan fäller träd utanför. Försöker rymma,
lämna platsen en stund. Till något mysigare. Lyckligare. Jag inbillar mig att jag inte existerar
just nu i just denna säng. Jag är på en helt annan plats. Bland fulla människor, bra musik
och många skratt. Där jag vill vara. Där jag hör hemma.
Jag tar in allt en gång till och minns saker som ruset hade tryckt undan för en stund. Det
återkommer och skapar nya känslor. Så mycket starkare än innan.

Tillslut vaknar jag till och inser att jag ligger kvar i samma ensamma säng med samma
längtan som inte vill försvinna. Ut högtalarna lyder texter som "För en minut sen var du
min. En tredjedel av den jag var går hem  för en är krossad, en är din. Det här är slutet
på vår film. Från och med nu. Från och med du. Jag minns varenda scen ifrån vår film."
Olika låtar, olika artister och grupper - alla får mig att känna precis samma sak.
Först närhet. Sen lycka. Kärlek. Tillhörighet. Glädje. Efter en stund slår verkligheten till och
då ersätts dessa känslor av ensamhet. Mörker. Tårar. Ilska och slutligen saknad.
Ren och skär saknad. För jag minns precis allting från oss.
Varenda sekund. Varenda scen. Varenda hjärtslag.

Så jag försöker rymma igen. Komma bort, till något lättare - något så simpelt men ändå
så komplicerat. Det är där jag lever så ofta jag kan.
Med kärleken. Med lyckan. Med skratten.
Med honom. Alltid tillsammans med honom.

Jag önskar att jag kunde berätta för er att gårdagen var helt underbar och min utbildning
känns lika självklar som innan. Tyvärr måste jag göra er väldigt besvikna eftersom det
nu känns som om jag kanske inte riktigt är redo för detta. Det känns riktigt tungt, som om
jag inte riktigt kan kontrollera hela situationen. Sen känner jag mig som världens största
idiot som inte riktigt har koll på läget. Allt är väldigt jobbigt just nu. Punkt slut.

I bakgrunden har ni min fina skola. Den skola som jag ska till idag för att påbörja ännu
ett år på en utbildningen som jag faktiskt tycker om och känner passar mig. Jag ska inte
sticka under stolen med att jag är nervös. Jag har hart ett tempo i sommar som inte alls
har haft med skolan att göra, därför är jag nervös för att min hjärna inte riktigt kommer
hänga med idag. Jag får helt enkelt hoppas på det bästa.

Tåget går 08.02. Att ens gå upp innan åtta känns jobbigt nu för tiden. Är så inställd på att
börja jobba halv tio eller tolv. Om man börjar då, då går man inte upp innan åtta.
Men det handlar om rutiner och efter en vecka så kommer jag nog hänga på ganska bra
med allt det nya. Jag håller tummarna för att detta året blir precis lika bra som det förra.

Wish me luck.

Vet ni vad?
Jag klarar inte av detta längre,
jag går itu.
Jag har inte längre något hjärta kvar att ge.

Vad vill ni läsa om?
Vad ska jag skriva om?
Undrar ni över något speciellt?

Jag har ingen inspiration, ingenting.
Så nu överlåter jag detta till er en stund.

pics; weheartit.com

Är riktigt sugen på att fotografera, vet dock inte riktigt vad eftersom mina tankar bara
flyger runt och gör mig förvirrad. Därför försöker jag att hitta lite inspiration. Dessa foto
hittade jag på weheartit(en sida jag älskar).
Det enda som fattas nu är modeller. Så om någon som läser min blogg vill vara modell
för mig så skulle jag bli riktigt glad. Jag är inte världsbäst men jag vill gärna träna på
att fotografera. Det är bara att kommentera här på bloggen så kan vi säkert skapa något
riktigt bra!

Idag flyttade Emmylie till Utrecht. Även om hon kommer hem en vända om två veckor
så saknar jag henne. Det är inte samma sak längre. Jag kan inte skicka ett sms till
henne när jag måste prata, eftersom vi inte längre kan ses om tjugo minuter för en fika.
Jag vet att hon kommer klara av det riktigt bra där nere, själv hade jag gråtit varje
kväll och tillslut flyttat hem igen efter två veckor. Till skillnad från mig så är Emmylie
stark, så mycket starkare än mig och många andra jag känner. Hon kommer klara detta.
Jag saknar henne, men som tur är så kommer hon komma hem så ofta hon kan och jag
har lovat mig själv och henne att åka ner och hälsa på. Vilket jag kommer göra!

Just nu ligger jag här i sängen och det känns som om jag ska dö. För även om jag gick
och lade mig ganska tidigt igår så är jag riktigt trött idag. Men jag måste ta mig i kragen
och rycka upp mig eftersom jag måste gå till jobbet om ungefär en halvtimme.
Har faktiskt längtat efter att få jobba, saknar bokhandeln mer än vad jag kan förklara i
ord. Det är riktigt konstigt, men det känns lite som hemma.

Nu väntar en ytterst torr frukost på mig och sen ska jag packa ihop mina saker för att
bege mig mot jobbet. Vi hörs när jag har slutat och landat hemma igen. Peace out.