Jag har haft världens bästa födelsedag, den bästa någonsin tror jag till och med.
Fick väldigt mycket på min önskelista - sprit, parfym, pengar och en liten kärleksförklaring.
När klockan slog tolv på lördagsnatten, så sjöng två av mina bästa vänner för mig.
Sedan blev det en shot på Kingsan, mat på Max och slutligen oväntat besök.
Hade inte kunnat önska en bättre kväll, natt och morgon,
tack till alla som gjorde den helt underbar. Jag har fantastiska vänner.
Sen har jag haft myskväll med Therese idag, sett lite film och pratat.
Mer kan jag inte önska en dag som denna.
♥

Såhär såg det ut igår, blev bara några enstaka foto - var upptagen med att ha kul.
Sista bilden förklarar kvällen ganska bra, allt var bara en enda lycklig dimma.
You got to love it.

Jaha, nu ska jag helt plötsligt skriva en etta efter tvåan, istället för en nolla.
21 - det känns ändå helt okej.

Önskelista(glömde igår):
1. Fint väder.
2. En kram.
3. Parfym(har jag redan fått)
4. Pengar(har jag redan fått)
5. Böcker som jag inte har.
6. En ny systemkamera.
7. Fina smycken.
8. Sprit(det blir aldrig fel!)
9. Umgås med trevligt folk.
10. Festa tills natt blir dag.
11. En kärleksförklaring till mig.

Detta är min lilla lista,
finns tusen andra saker jag önskar mig.
Fast detta är en början.
Dock förväntar jag mig inte att få något,
tycker inte om att få presenter.
Några av dessa kommer uppfyllas imorgon,
andra kommer aldrig slå in.
Fast sånt är livet.

Det känns bättre när jag gör en massa listor,
då har jag mer koll på vad jag ska göra.
Det händer mycket nu de sista dagarna denna veckan,
speciellt på lördag och söndag.
För er som inte vet så fyller jag år på söndag, blir 21 och allt.
Därför blir det fest på lördag, för att fira lite.
Så nu har jag gjort en massa listor som ska hjälpa mitt minne,
om jag hinner klart med allt detta så är jag nöjd.
Eller mer än nöjd. Wish me luck.

Veckolista:
Torsdag: Är snart över, men ska försöka hänga in lite kläder.
Fredag: Gå upp sju och städa. Jobba. Myskväll med Marie & Johan.
Lördag: Gå upp sju och städa. Jobba. Hem och fixa. Festa.
Söndag: Bakis. Äta ute med Pappa, Max och Kim. Kanske träffa Therese.

Inköpslista:
Alkohol
Juice
Duschkräm
Smink
Leggins
Plastmuggar(stora & shotglas)

Att-göra-lista för städningen:
Hänga in alla mina kläder som döljer soffan.
Plocka undan och slänga sånt jag inte behöver.
Flytta stereon och lite annat - till bättre ställen.
Laga stereon.
Bädda om sängen.
Dammsuga och dammtorka.
Få in alla mina böcker i bokhyllan.

Festlista:
Göra grymma playlists.
Blanda till snaps.
Mytta extra mycket.

Jag tror ingen förstår vilken pepp jag känner just nu,
skulle kunna ramla dåliga gatan fram hela natten.
På lördag smäller det, då ska jag festa på riktigt för första gången på fyra månader.
Blanda goda drinkar, glömma morgondagen och ha kul med vänner.
Det kommer bli episkt.
PEPP!

Jag minns knappt när sommaren var såhär vacker. Känns som om hösten är här.
Fast jag klagar egentligen inte, tycker inte om när det är för varmt.
Jag är en höstmänniska. Älskar hösten. En perfekt årstid.
Fast om jag får önska så vill jag ha fint väder på lördag. Det är det enda jag vill.
Resten löser sig.

Var hos läkaren imorse. Förutom att han fixade till mina öron så togs det blodprov.
Sköterskan som gjorde det sa att jag har ytterst små kärl - visste inte vart hon skulle sticka.
Det blev först på ovansidan av handen(GUD VILKEN SMÄRTA),
sen i handleden - som ni ser på bilderna ovan.
Det var inte så farligt, men gjorde riktigt ont eftersom detta är känsliga ställen.
Det första kärlet sprack vilket innebär att jag håller på att få ett blåmärke på handen.
Fast jag överlever nog. Börjar bli van. Känner dock för lite självömkan.

Nu ska jag äta lite frukost, sen bege mig mot jobbet.
Peace out.

Smått retarded video, men låten är fan pepp om något.

Finns inte så mycket att säga just nu. Jag njuter av en väldigt intetsägande söndag.
Mamma jobbar natt vilket innebär att lägenheten är min för kvällen,
det går inte att beskriva i ord hur glad jag är över det. Behöver vara själv ikväll.
Har sovit hela dagen men är fortfarande trött. Trött och sliten. Kroppen orkar inte med.
Ska därför bara se film, sen ska jag lägga mig - har en lång dag framför mig imorgon.
Först läkarbesök, sen jobb och efter det blir det kanske middag hemma hos en vän.
Vi får se hur det blir.
Har ni haft en bra helg förresten? Något spännande som har hänt?

Amy Winehouse har dött, denna ytterst spektakulära kvinna.
Har lyssnat på hennes musik väldigt mycket, dock mer förr än nu.
Men det känns ändå overkligt att hon inte längre finns med oss.

Något annat som jag har funderat mycket på är situationen i Norge.
Mina tankar går ut till alla som förlorat någon, eller som har varit med i allt.
Sist jag läste något om det så var dödstalet uppe i ungefär 60 stycken.
Många av dem var bara barn. Oskyldiga. De hade hela sitt liv framför sig.
Jag blir tårögd när jag tänker på det, men jag blir även rädd.
Det kommer allt närmare oss, en dag är det kanske vi som får sörja på riktigt.
Det är tungt och jag är tacksam att jag inte hade någon bekant i Oslo,
nära vänner till familjen bor där men de är på besök här i Ystad just nu.
Känns lugnande, men tänker på alla andra. Mina tankar finns med er.

Jag älskar lördagar. Det finns en viss förväntning över denna dag.
Som om vad som helst kan hända. Som om man blir någon annan efter denna dag.
Känns faktiskt ganska skönt att inte jobba idag, att ta sovmorgon och njuta av lugnet.
Ska snart gå en runda på stan, sen städa lite. Blir kanske lite fest ikväll,
eller inte - får se. Tar dagen som den kommer. Precis som man ska göra.

Jag hoppas att ni har en helt fantastisk lördag. Så hörs vi.
Peace out.

Jag vill försvinna. Sluta existera. Det har jag nästan gjort. Jag är bara ett skal, ett tomt skal. Jag lyssnar på alla som har något att säga, men jag har ingenting att säga tillbaka längre. För det finns inget att säga. Jag låtsas att jag förstår varje gång en vän sviker mig. Jag ler och säger att det är okej, även om jag gråter över det efteråt. Jag är inte bra på mycket men jag skulle vilja påstå att jag är bäst på ljuga, jag skulle kunna bli världsmästare i det. För jag ljuger hela tiden. Ibland för min pappa när han frågar om allt funkar bra. Ibland för någon vän när de hellre vill umgås med någon annan istället för mig - även om vi har bestämt. Oftast ljuger jag för mig själv. De allra svartaste lögnerna sparar jag till mig själv.
Livet blir mycket lättare då. Människor vänder inte taggarna utåt om jag bara ler och nickar - inga sura miner, inget skitsnack bakom min rygg. Därför är jag tyst. Riktigt tyst.

Det finns ingen jag kan berätta allt för. Även om min pappa vet det mesta om mig så kan jag inte berätta mina mörkaste hemligheter för honom. De tankar som skulle kunna förgöra vilken människa som helst. Det är inte det att jag vill prata om det, jag vill bara att någon ska se på mig och förstå - utan att jag ska behöva yttra ett ord. Men det finns ingen där. Ingen.
Även om jag själv har väldigt lätt för att läsa av andra människor så har jag aldrig hittat någon som sett rakt igenom mig. Det var nära en gång, jag var ung och dum - fast den tiden är förbi. Kvar finns bara minnena. Så nära men ändå så långt bort.

Egentligen har jag bara mig själv att skylla. Hade jag varit någon annan, någon bättre, så hade jag kanske inte haft det såhär. Då hade jag kanske inte alltid blivit vald i andra hand. Varit ett sista alternativ. Någon som bara finns där för att det ska vara så.
Fast jag är inte helt ensam, för jag har de få som bryr sig om mig på riktigt. De som skulle göra vad som helst för mig. En vän sa till mig en gång: "om du dör, då dör jag också." Det är något av det finaste jag har fått höra, för det betyder att jag betyder något. Jag är viktig. Den vännen räddade mitt liv den dagen.

Idag är det fredag.
Känns som om tiden inte finns längre, den bara virrar ihop sig till ett oförståligt kaos.
Jag vet knappt själv vad jag håller på med, förutom att jobba och umgås med vänner.
Fast jag klagar egentligen inte. Bara lite. Är ändå glad att jag har något att göra om dagarna.

Blir kanske fest idag efter jobbet, kanske fest imorgon. Får se vad som händer.
Men ni vet att ni alltid är de som får reda på det först. Så mycket gillar jag er.
Nu måste jag göra lite frukost, sen ska jag gå mot jobbet.
Hur ser er helg ut?

Fantastisk låt som har fått mig att känna många gånger. Den berör mig.

Vet knappt vilken dag det är längre - tisdag? onsdag? kanske bara måndag?
Tiden går så fort fram, känns som om det snart är dags för skola igen. Lite ångest på det.
Idag har jag i alla fall jobbat, fikat med Marie och umgåtts lite med Therese.
Det blev även middag hemma hos Marie och Johan - väldigt mysigt.

Känns som om jag har hunnit med mycket idag vilket känns riktigt bra.
Tackar alla som har gjort detta till en bra dag. Älskar er.

Jag har börjat måla. Inget komplicerat eller så, bara färgtoner och liknande.
Jag blir lugn av det, fokuserar på stunden utan att tänka på annat.
Det är helt underbart.

Denna klänningen hade jag på mig i lördags, en present från pappa.
Jag vet inte varför men vitt har helt plötsligt blivit en av mina favoritfärger.
Mycket konstigt.
Dock funderar jag på att klippa av spetsen där nere på klänningen,
tycker inte riktigt om det - annars är detta en väldigt mysig vardagsklänning.

Igår var det två år sedan mormor dog.
Även om det har blivit lättare att acceptera med tiden så saknar jag henne fortfarande.
Har tänkt mycket på henne de senaste dagarna, på hennes skratt speciellt.
Jag vet inte, allt känns overkligt nu. Som om jag har levt i en bubbla.

Igår kom Rebecca & Fiona till lilla Ystad.
Även om där inte var så mycket folk så var det en underbar spelning.
Många bra låtar, någon enstaka som de själv har gjort.
Jag dansade som aldrig förr, var år sedan jag dansade så mycket - så fritt.
Det var helt underbart.

Och med detta så är denna bildbomb slut, hela tre inlägg. Sinnes.
Men det är bättre att det blir lite såhär ibland, istället för varje dag.
Det tycker jag i alla fall :)

Igår dansade jag enda in på småtimmarna.
Hade sjukt roligt med underbara människor, fy satan vad roligt jag hade.
Brukar inte ha så kul när jag dansar nykter, men det var annorlunda denna gången.
Ett speciellt tack till Malin, Elna, Erica och Josefine som jag var där med.

Igår var det en liten konsert i Norrapromenaden i Ystad.
Jag drog dit med Elin vid fyra och sedan var det mys tills jag gick vid åtta.
Det var riktigt roligt med bra musik och trevligt sällskap.
Här har ni några av de foto som jag tog under denna tillställning. Enjoy.
Btw så är en vän till mig, PJ(han på fjärde fotot), nere i Ystad nu.
Har saknat honom så sjukt mycket, men i åtta veckor så stannar han här nere.
Det kommer bli fest, många skratt och en hel del annat. Är sjukt glad över det!

bra, medel, rolig, hemsk, bäst!
Så har min dag och kväll varit.
Förklarar mer imorgon,
nu ska jag se film och sen sova.
PUSS!

Jag tycker om dig men jag förstår hur det är. Det kommer aldrig bli vi. Aldrig. Det finns ett hav mellan oss som varken du eller jag kan korsa. Ett hav av vänner, tidpunkter, situationer och känslor. Du lovade dig själv att inte lämna ut ditt hjärta till någon igen. Jag gav mig själv samma löfte. Fast vintern kom och jag började inse att jag bröt mot mitt egna löfte - likaså gjorde du. Med snön kom avståndet och med det kom ensamheten. Ett avbrott i lyckan som fick mig att sakna dig mer än vad jag trodde var möjligt. Då förstod jag det brott jag hade begått - att ljuga för mitt hjärta. Det gjorde ont varje gång jag tänkte på dig. Varje gång hjärtat ekade efter din röst. Dina kyssar. Din famn. Jag lovade mitt hjärta att aldrig blotta det för någon igen. Jag svek det.

När våren kom så började jag höra din röst igen. Jag började känna något som jag hade försökt begrava. Med sommaren kom allt tillbaka igen som om det aldrig hade tagit slut första gången.
Nu står vi här igen. På en avsats som varken du eller jag vill befinna oss på. Men vi gör det ändå. Jag gör det då mitt hjärta inte hade klarat av att bli krossat en gång till - inte så tätt inpå i alla fall. Varför gör du det? Jag har ingen aning. För att du är dum? För att du vill vara nära någon? Eller kanske för att du börjar känna precis samma sak för mig som jag har känt för dig enda sedan löven började byta färg från grönt till brunt?
Jag inbillar mig själv att det sistnämnda stämmer, men jag vet att ingen fråga är rätt - inget svar heller. Du vet inte själv.

Det kommer aldrig bli vi, det vet jag. Men jag är för dum för att avsluta något som gör mig glad en kort stund, men som skänker mig så stor sorg resten av tiden. Det har aldrig fallit så många tårar ner för mig kind innan, inte ens när min underbara ängel lämnade denna jord. Men de faller, hela tiden. Oftast på grund av dig.
Jag lyssnar på min älskade Håkan och försvinner in i musiken när han sjunger, "egentligen är du inte kär i mig och egentligen är det okej med mig.". Jag sjunger med och drömmer mig bort, till något som kanske inte är bättre - men annorlunda. Ja, till något annorlunda.

When I lie all by myself
I see your face, I hear your voice
My heart stays faithful
And time has come and time has passed
If its good it's got to last
It feels so right

When I think about it
I know that I was never there or even cared
The more I think about it
The less that I was able to share with you
I try to reach for you, I can almost feel you
You're nearly here
And then you disappear.

För det första så tror jag att Emmylie, Elin och jag skulle kunna starta eget företag.
Cook & Laugh - firman som fixar god mat med stort inslag av humor.
Håller ni inte med?



För det andra så tycker jag att Emmylie borde ha bättre kontroll på min arm,
att slå sig själv i huvudet när man bara ska fejka - inte mycket som toppar det.
Fast kul var det, glömmer aldrig denna kvällen.



För det tredje så tycker jag att Matilda och Jonatan ska dansa lite mer i mörkret,
för gud vilken pepp de spred sist. Det var ett riktigt magiskt magande.

Det är kvällar som denna då jag tittar igenom alla gamla videos,
skrattar för mig själv och inser vilka underbara vänner jag har.
Tack för att ni finns!

Har gått och nynnat på denna hela kvällen,
vet inte riktigt varför. Men den har fastnat i tankarna.

Har suttit och kollat igenom alla foto på datorn.
Hittade detta på Emmylie som jag tog när vi festade hemma hos mig.
Minns den festen så väl, satan vad kul vi hade. Det måste göras om snart.
Vill även påpeka att detta är ett av mina favoritfoto som jag någonsin tagit.

Ibland känns det som om mitt hjärta aldrig kommer bli helt igen. Som om där alltid kommer vara en bit som saknas. Spårlöst försvunnen. Tomheten uppenbarar sig oftast på kvällarna. Kvällar då jag i min ensamhet får tid till att tänka efter. Fundera på varje felaktigt ord eller handling. I slutändan är allt fel, varenda andetag jag tar. Det är förgörande. Krossande.

Ibland känner jag mig levande. På riktigt. Som om jag har upptäckt världen för första gången även om jag har levt på den i snart en evighet. Det är när han tittar på mig med sina genomträngande ögon. När hans ansikte spricker upp i ett leende medan hans fingrar smeker min kind. Det är då jag känner hjärtat slå på riktigt, som om det har något att slåss för - ett slag det måste vinna. Som om det kämpar för sitt liv, för att jag ska få känna på riktigt. Se livet på rätt sätt. Ett kärleksfullt sätt. Det är dessa tillfällen jag försöker ta tillvara på, som jag sparar inom mig. Sånt jag aldrig vill glömma. Varje kyss. Varje ord av tillgivelse. Varje hjärtslag. De finns där inom mig och de blir framplockade när himlen är som svartast och varenda vrå inom mig gråter. De lagar. Bygger upp. Får mig att glömma allt annat.

Ibland känner jag mig bara likgiltig. Som om mitt hjärta inte orkar känna något mer. Det har stängt av. Börjat strejka. Dött. Det vill inte mer, det har fått nog. Det har blivit sårat för många gånger. Jag inbillar mig själv att jag inte förtjänar att vara lycklig. Inte älskad heller. Dagar som dessa är jobbiga, riktigt jobbiga.

Fast jag hittar tillbaka till ljuset varje gång. Jag inser att jag bara inbillar mig, att jag faktiskt en dag kommer kunna säga att jag är lycklig. Jag är redan ganska nära. Jag blir starkare för varje gång mina egna tankar försöker förstöra för mig. Jag förstår på ett helt annat sett. Ser livet från ett annat perspektiv. Det blir mer verkligt, som om verkligheten inte är så farlig ändå. Det är tillfällen som dessa då jag tackar livet för allt. För min fina pappa och mina två bröder. För mina vackra och fantastiska vänner. För de söta pojkarna som jag har träffat. För den pojken som stal mitt hjärta och fortfarande äger det. Jag tackar till och med för alla som svikit mig. De gjorde mig bara starkare. Jag tackar för allt. Precis allting.

Idag blev det gyros och promenad med Angelica,
sen körde pappa och jag en liten runda till havet. Gud vad vattnet var varmt.
Sedan skulle jag träffa Stephanie men min kropp höll inte med,
har legat med huvudet vid toalettstolen i flera timmar.
Hoppas det bara är ett snabbt virus, vill inte bli magsjuk nu.

Annars så har min lediga dag varit riktigt mysig.
Hur har er dag varit?

Visst älskar ni mina webcamfoto? Gör det enbart för er skull.
Har precis gått upp efter att ha haft oväntat besök här över natten.
Ska snart klä på mig och träffa Angelica, sen umgås lite med Stephanie.
Hade egentligen tänkt göra en massa andra grejer idag,
men det blev inte så. Tog sovmorgon istället, något jag tycker att jag förtjänar.

Jag måste bara säga att jag hade en underbar dag igår,
skulle inte vilja ändra på något. Mycket trevligt, mysigt och förväntansfullt.
Hoppas att ni alla har en bra söndag nu. Precis som jag planerar att ha.

Det är lördag. Jag har jobbat, fixat och jag ska snart se en film - sen sova.
Imorgon har jag sjukt mycket att göra. Förhoppningsvis är det inte för fint väder.
Just nu skulle jag bara vilja sätta mig på min innergård med ett glas vin.
Är för trött för det. Är för trött för allt.

Känner mig väldigt tråkig för tillfället, skriver bara om jobbet.
Vet inte riktigt vad jag ska skriva om.
Vad vill ni läsa om? Snälla skriv vad ni vill att jag ska skriva om.
Myttiga händelser i vardagen?
Den obefintliga kärleken som finns till en man?
Lust? Sex? Vänskap?
V-A-D-?

Ännu en fin dag i bokhandeln. Sedan en ännu finare fika med Emmylie.
Nu blir det mys framför tv:n och sen ska jag sova. Är riktigt trött.
Fast jag älskar att vara trött på detta sätt. Som om jag gjort något bra.

Jag hoppas att alla andra har haft en lika bra dag.

Blir ingen fika idag, eller något annat liknande.
Blev precis inringd och ska bege mig mot jobbet nu.
Fast jag klagar inte, är glad att jag får jobba så mycket som möjligt.

Just nu skulle jag kunna sova bort hela dagen och ändå vara trött.
Jag sover inte riktigt som jag ska om nätterna, det är väldigt oroligt.
Som ni kanske ser på mina ytterst vakna bilder ovan. Togs för en minut sedan.
Får ta reda på varför, tycker inte om att vara trött hela tiden.

Idag är jag ledig, men har ändå saker att göra.
Ska iväg och handla om en halvtimme,
sen ska jag fika med Malin vid fyra.
Det är vad som är planerat i alla fall. Får se hur allt annat blir.

Hoppas ni har en god morgon, så hörs vi.
Peace out.

Såhär glad är jag när jag vaknar 08.00 på morgonen och inser att jag kunde sovit lite till.
Dock så är jag glad att jag gick upp tidigt eftersom jag har riktigt mycket att göra idag.
Förutom att jobba 12-15, så ska jag träffa Emmylie och sen fika med Linn.
Så det är mycket som står på schemat idag,
vilket känns lite halvdött eftersom det är så fint väder ute.
Dock tycker jag om att ha mycket att göra då jag inte hinner tänka då.
Vi får hålla tummarna för att det är lika fint imorgon, då är jag nämligen ledig.

Haha, jag älskar denna. Så underbart dålig.
Gillar den blonda killen när han dyker upp snabbt för att sjunga "fest hos Mange"
Gillar även när en kille får en ballong på huvudet och börjar asflabba.
Score på det.

Det bästa med mig är att jag alltid kan underhålla mig själv. Alltid.

Idag fikade jag med Marie efter jobbet, var riktigt mysigt.
Även om vi sågs för en vecka sedan så hade vi riktigt mycket att prata om.
Det känns så lätt med Marie, som om allt bara flyter på automatiskt.
Vi kan verkligen prata om allt, vilket känns riktigt skönt.
Ibland är det lättande att få prata av sig, tyngden släpper då.
Sedan är ju Marie helt underbar som lyssnar,
är så glad att vi har blivit så bra vänner. Känns fantastiskt bra.

På tal om vänner så har Therese åkt till Västerås nu, kommer vara borta hela veckan.
Även om det bara är en vecka så kommer jag sakna henne, min underbar vän.
Men vi kommer höras under veckan och sedan ska vi ses på måndag.

Livet rullar på nu, det känns bra. Riktigt jäkla bra.
Hoppas att ni också njuter av sommaren som jag gör. Det förtjänar ni.

Jag trodde inte att det var möjligt att älska något utan hjärta,
inte älska på riktigt i alla fall.
Fast jag hade fel, för den kärlek som finns mellan Therese och FEA är underbar.
Jag älskar också FEA, världens sötaste bil. Enligt mig så har hon ett hjärta.
Hur kan man inte tycka om en sådan bil?! Lilla söta FEA.

Do you want to go to the seaside?
I'm not trying to say that everybody wants to go
I fell in love at the seaside
She handled her charm with time and slight of hand.

But I'm just trying to love you
Any kind of way
But I find it hard to love you girl
When you're far away.

Har tagit lite foto med Therese idag,
resultatet får ni se imorgon - orkar nämligen inte lägga in alla nu.
Ska jobba imorgon och måste därför somna så fort jag kan,
annars kommer jag aldrig orka med morgondagen.
God natt alla fina människor.

Ligger i sängen medan regnet öser ner utanför.
Har hörlurarna i och sjunger för full hals.
Lever på riktigt. På väldigt länge.
Bryr mig inte om någonting annat. Bara mig själv.
Jag njuter. Andas. Skrattar.
Jag är ensam. Fast ändå inte. Alla är med mig.
Det är nu jag mår som bäst. Det är nu jag når min topp.

Om mindre än en månad fyller jag år, vet dock knappt om jag blir 21 eller 81.
Som idag, jag skulle kunna gå och lägga mig nu - 18.30 en lördag.
Egentligen borde jag vara ute och leva livet,
men just nu lever jag helst hemma på rummet med en bra film och kanske lite godis.

Jag blev förresten väldigt glad häromdagen när vi pratade om min födelsedag,
det var jag och några polare som satt i en park och njöt av kvällen.
Då sa en av mina vänner till mig:
"Det kvittar vad jag ska göra, om jag så ska jobba eller något annat,
så ska jag fira din dag med dig. Jag kommer göra vad som helst för att lösa det."
Även om det egentligen inte är så mycket att fira, blir ju bara 21,
så betyder det väldigt mycket för mig. Det är en dag som verkligen är min.
Förstår dock om man måste jobba eller har något viktigt planerat
och inte kan närvara. Fast det hade varit kul med alla vänner samlade.

Men jag vet att vi i alla fall kommer vara fyra stycken som firar tillsammans,
jag och tre människor som jag tycker väldigt bra om.
Två av dem är riktigt nära vänner, den tredje har jag börjat bli bra vän med.
Vi kommer umgås och jag tror det kommer bli en riktigt bra kväll.

Fast just nu ska jag fokusera på kvällen,
blir en bra film och sedan sömn - är trött efter jobbet.
Jag uppskattar verkligen kvällar som denna,
när jag får vara ensam hemma och se på tv och bara vara.
Det finns inte mycket som slår det.
Saknar ingenting just nu. För första gången på länge.

Jag vet att jag klagar nästan hela tiden, och att jag aldrig verkar nöjd.
Jag gör aldrig det jag säger att jag ska göra, varken när det kommer till pojkar eller annat.
Det är jag som lider för det, för alla lögner jag intalar mig själv.
Jag vet att du ser sanningen och även om du säger till ibland så krossar du mig aldrig.

Du finns alltid där när det känns som om alla andra har lämnat mig.
Det är du som får mig att skratta när jag egentligen bara vill lägga mig ner och dö.
Det finns få saker jag uppskattar mer än våra kvällar tillsammans,
allt från matkvällar till våra roadtrips som tar oss lite överallt.
Men jag skulle aldrig ändra på något, för det är dig jag vill göra sånt med.
Med en äkta vän.

Jag vet att jag nästan aldrig säger det, du vet varför det är så - men jag älskar dig.
Ett halvdant blogginlägg kan inte förklara hur tacksam jag är för att jag har dig.
Men det är en början.
Tack för att du finns min underbara vän ♥

Att sätta ord på det jag känner just nu, det är totalt omöjligt.
Realisten i mig säger en sak medan drömmaren säger något annat.
Jag försöker att förtränga mycket, minnas annat och göra om en del.
Jag blir allt mer förvirrad och lite galen om jag ska vara ärlig.
Varför måste detta som är så självklart vara så komplicerat?