Kärleken känns, både i luften och i marken. Träden skiftar färg och kärleksparen vänder hemåt för att mysa tillsammans i en soffa för två, framför en film om kärlek. Enbart de som lever ensamma, de som inte hittat den som får världen att glänsa, fortsätter att vandra på gator som inte längre lever.

Dagen lever vidare på ångorna från våren och nätterna förgör ensamma tankar som brister i tomma tårar. Det är då jag tänker på dig, mannen som är mer fantasi än människa. Hur du får mig att skratta, gråta och leva - helt omedvetet. En vän som du är svår att hitta då du är speciell, det finns ingen annan som är så perfekt som du är för mig. Jag känner det - i varje nerv och muskel. Det hade varit du och jag om livet hade varit annorlunda. Hade det varit en annan tid så hade vi varit självklara - vi är som jordgubbar och kaffegrädde en vacker sommardag; vi passar perfekt ihop.

Fast livet är inte perfekt och vi lever inte i en förlorad tid, detta är verkligheten och då är det inte du och jag. Dock kan jag inte sluta tänka på hur det kunde ha varit, hur det fortfarande kan bli. Ja, man kan älskar någon på avstånd - det är precis vad jag gör just nu, varje timme, minut och sekund!

Jag kramar hårt min kudde
och tänker jämt på dig
var finns du ikväll min älskling
tänker du ibland på mig
att få ha dig vid min sida
får jag bara drömma om
för när jag vaknar varje morgon
är min säng som vanligt tom

Om du bara för nån timma
kunde komma hem till mig
och viska ljuvt dom orden
"du, jag lämnar aldrig dig"