Det är kvällar som dessa då jag saknar henne extra mycket. Min fina lilla mormor. Det var alltid hon som som gav mig mest utan att egentligen ge något alls och hon bad aldrig om något i gengäld. Hur stort ett problem än kändes så hjälpte hon en att lösa det, hon höll ihop oss alla - hindrade alla från att falla ihop. Hon var grunden i det hus som vi kallade familj och släkt. När grunden försvann så föll huset - blev tusen krossade bitar som aldrig kommer gå ihop igen. Det går inte ens dag utan att jag inte tänker på henne, hon finns alltid där i bakhuvudet - hon försvinner aldrig.

Just ikväll saknar jag henne extra mycket ♥