Det är bara du, du, DU!!
Inget annat existerar, ingen annan finns i mitt huvud. Varje sekund är en evighetsväntan och jag vill bara att allt ska bli som det var. Nu står något emellan, nu är det inte bara du och jag längre. Alla hinder är tecken på att det aldrig kommer gå, fast det försäkrar mig bara om hur mycket jag är villig att kämpa.

Varje andetag, varje omfamning, varje känsla, varje tår och varje tanke är din. Du äger mig, jag är din personliga ägodel att förstöra. Alla sömnlösa nätter ger mig anledningar att bryta allt. Bara gå vidare och glömma, var det inte så det var?

Jag måste sluta tänka på det, jag måste sluta krossa mig själv. Det blir bara värre och värre för varje dag som går, för även om du inte vet det så skulle jag kunna älska dig. Egentligen är jag inte kapabel till att tycka om någon och släppa in människor nära in på livet - förutom när det gäller dig. Du är annorlunda, speciell och helt fantastisk. Varje ord beskriver allt jag vill säga och även om jag hatar dig för känslorna du väcker inom mig så kan jag inte sluta tänka på allt som kunde varit.

Livet är så jäkla värdelöst och hemskt.
Hej då!