Det finns bara en jag tänker på, en människa som finns i mina tankar dygnet runt. Han försvinner aldrig riktigt, även om vi inte träffas så sitter han fastklistad i mitt minne och i mitt hjärta. Det är han jag inte kan få, den jag vill ha som mest. Jag försöker glömma men ett litet "hej" fångas upp av mig och förvandlas till minnen från innan. Jag är förtrollad och förstörd, på ett sätt så är jag bara hans.

Fast han har någon annan, han är kär i någon så som jag är kär i honom. Det är en konstig ekvation men det är "the story of my life". Jag är van, fast det sårar lika mycket ändå. Jag kan inte berätta för honom eller för någon, hur mycket han betyder för mig. Han är som min medelpunkt, han håller fast mig på denna jord så att jag inte ska ge upp. Han gör allt och lite till - han förstår.

Inte ens musik kan tränga ut alla tankar, han finns där precis som syre. Jag kan inte kväva känslan som gör mig så glad. Ett minne och jag skiner upp som en sol, en mening och jag mår bättre än på länge. Det är en ond drog, en drog som kan försvinna tillsammans med snön. Jag vet att det hade varit annorlunda om vi hade träffats under andra omständigheter. Hade det varit annorlunda så hade vi varit det också. Då hade minnena varit mer levande, jag hade fått leva ut varje dröm som hemsöker mig om natten. Jag hade varit lycklig...

det är enbart du som får mig att må såhär,
det är du som äger den största delen av mig - den viktigaste.

ibland vill livet inte samma sak,
ibland kan ödet inte bestämma sig.

det är bara du som finns inom mig,
precis innan jag blundar och somnar.
du finns i mina drömmar,
du spelar huvudrollen i mardrömmarna som krossar mitt innersta väsen.

därför rinner tårarna,
en efter en - natten lång.
det är något man lär sig,
även om ett krossat hjärta inte går att laga.