Nu har jag skrivit samma sak fast med olika ord flera gånger om. Jag har vänt och gjort om varje stavelse för att det ska bli så bra som möjligt. Nu förstår jag att det inte finns tillräckligt med ord i världen för att förklara det jag känner. Det går inte att använda ord som "lycklig", "kär" och "galen" - det är en blandning av allt.

Jag lovade mig själv att aldrig bli beroende av en annan människa, speciellt inte en man som kan krossa mitt hjärta lika fort som han fångat det. Fast jag svek mig själv och nu finns det två som skulle kunna krossa mig totalt.

Varför måste livet alltid vara så komplicerat?