Jag förstår inte ens själv varför jag är så glad, inget speciellt har hänt dessa dagar som gått på det nya året. Fast jag känner ändå en lättnad och även om bråken och sorgen ändå finns kvar så vaknar jag med ett leende på läpparna. Det är en konstig känsla, detta folk kallar glädje, och jag kan nog ärligt säga att jag aldrig känt såhär förut - det är helt nytt för mig.

Jag känner mig som ett barn igen, ett barn som får testa den nyaste glassen för första gången och älskar den. För jag älskar denna känsla som finns inuti mig just nu. Fast en liten del av mig, hur liten vet jag inte, väntar på den dagen då allt ska förstöras. Jag är inte van vid att inte hitta fel på mitt liv, därför letar jag just nu förgäves efter något som ska göra allt normalt igen. Jag vill inte att det ska bli normalt, men detta är just ett sådant tillfälle jag inte velat hamna i - ett tillfälle där jag kan bli sårad.

Men nu ska jag släppa alla de känslor som ger mig ångest, jag ska enbart fokusera på den glädje jag känner nu. Detta är en början, på vad vet jag inte. Jag vet dock att saker har förändrats och jag vet att jag klarar mer nu - jag är inte lika förstörbar längre. Jag har nog äntligen hittat en balans i livet.