it's been years

Det var ett bra tag sedan jag mådde såhär, som om jag inte längre är en del av världen. Jag vandrar som en kall själ bland människor som bara går framåt - för mig går det bara bakåt. Tårarna faller varje gång jag stannar upp och tänker till. Det är som om jag är fast i mig själv, i tankar som gör mig så mycket mindre.

Allt på grund av en kille.
Ja, jag är en idiot.


Det har blivit svårt att älska,
när all kärlek lett till besvikelse.
Och compadres,
lever på gränsen till förintelse.
Och compadres, ni trodde man kunde svika kärlek
Men det kan man inte

Jag vet att du är ledsen, jag är ledsen med,
för allt som är kvar är en dröm om vad kärlek kunde va.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0