minnet av något bättre

Jag minns första kvällen, mina läppar mot dina - så spontant och fint på något underligt sätt. Vi levde i ruset av alkohol och glädje den kvällen, som om det inte fanns någon morgondag.
Stöten genom min kropp när du lade dina händer på mina höfter.
Så enkelt, så naturligt.
Det skulle inte vara mer än så - enbart en kväll som för alltid skulle vara något riktigt fint att tänka tillbaka på. Jag förväntade mig ingenting, jag ville inte bli besviken. Fast det blev inte bara det, det blev något mycket mer, något magiskt.

För mig är det självklart, jag ser inte andra - jag ser bara honom. Problemet är att dessa känslor inte är besvarade, något som sårar mer än själva ensamheten. Jag lovade mig själv att det inte skulle bli såhär fler gånger. Jag svor på allt som var heligt för mig och jag förstod att det var bäst så. Fast jag blev bedragen av mina egna känslor, de ville något som jag inte förstod förrän nu.
Hjärtat slå några extra slag.
Det längtar. Längtar efter någon som inte är här.

Det är oftast då tårarna börjar falla, när jag förstår att det aldrig kommer bli som jag vill att det ska vara. Då gör det lite extra ont i hjärtat och det krampar till på ett speciellt sätt. Sanningen är att det är dödsdömt, jag vet det redan nu. Det kommer aldrig bli han och jag - det är faktiskt helt omöjligt. Han kommer aldrig kunna älska mig och jag vet inte om jag kommer kunna tillåta mig själv att börja älska honom. Ändå vill jag träffa honom varje gång jag är ledig från skolan eller jobbet. Ändå är det han jag tänker på när jag får fem minuter för mig själv och mina tankar.
Jag borde veta bättre, och det gör jag också, men just nu gör han mig så jäkla glad när vi umgås - är det inte det som i slutändan är det viktigaste? Ibland måste man väl leva i nuet och inte tänka på att man förmodligen kommer få sitt hjärta krossat?

Vad jag bryr mig om nu
är att du kommer nära mig
även om det är försent att älska dig

Vad jag bryr mig om nu
är att få ut dig ur skallen
är att aldrig ge hela hjärtat för kärlek igen
den tar slut från kyss till kyss

Vad jag bryr mig om nu
är dina armar om mig
även om jag vet att jag måste glömma dig

Vad jag bryr mig om är att se dig gråta
för jag har gråtit
och du ringde aldrig
Vad jag bryr mig om är att se som i slow-motion
när du går sönder inuti
så som jag gjorde nyss

Vad jag bryr mig om
är att höra dig andas
veta att du är nära
förlåt, nu slutar jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0