Jag vill försvinna. Sluta existera. Det har jag nästan gjort. Jag är bara ett skal, ett tomt skal. Jag lyssnar på alla som har något att säga, men jag har ingenting att säga tillbaka längre. För det finns inget att säga. Jag låtsas att jag förstår varje gång en vän sviker mig. Jag ler och säger att det är okej, även om jag gråter över det efteråt. Jag är inte bra på mycket men jag skulle vilja påstå att jag är bäst på ljuga, jag skulle kunna bli världsmästare i det. För jag ljuger hela tiden. Ibland för min pappa när han frågar om allt funkar bra. Ibland för någon vän när de hellre vill umgås med någon annan istället för mig - även om vi har bestämt. Oftast ljuger jag för mig själv. De allra svartaste lögnerna sparar jag till mig själv.
Livet blir mycket lättare då. Människor vänder inte taggarna utåt om jag bara ler och nickar - inga sura miner, inget skitsnack bakom min rygg. Därför är jag tyst. Riktigt tyst.

Det finns ingen jag kan berätta allt för. Även om min pappa vet det mesta om mig så kan jag inte berätta mina mörkaste hemligheter för honom. De tankar som skulle kunna förgöra vilken människa som helst. Det är inte det att jag vill prata om det, jag vill bara att någon ska se på mig och förstå - utan att jag ska behöva yttra ett ord. Men det finns ingen där. Ingen.
Även om jag själv har väldigt lätt för att läsa av andra människor så har jag aldrig hittat någon som sett rakt igenom mig. Det var nära en gång, jag var ung och dum - fast den tiden är förbi. Kvar finns bara minnena. Så nära men ändå så långt bort.

Egentligen har jag bara mig själv att skylla. Hade jag varit någon annan, någon bättre, så hade jag kanske inte haft det såhär. Då hade jag kanske inte alltid blivit vald i andra hand. Varit ett sista alternativ. Någon som bara finns där för att det ska vara så.
Fast jag är inte helt ensam, för jag har de få som bryr sig om mig på riktigt. De som skulle göra vad som helst för mig. En vän sa till mig en gång: "om du dör, då dör jag också." Det är något av det finaste jag har fått höra, för det betyder att jag betyder något. Jag är viktig. Den vännen räddade mitt liv den dagen.