Ibland känns det som om mitt hjärta aldrig kommer bli helt igen. Som om där alltid kommer vara en bit som saknas. Spårlöst försvunnen. Tomheten uppenbarar sig oftast på kvällarna. Kvällar då jag i min ensamhet får tid till att tänka efter. Fundera på varje felaktigt ord eller handling. I slutändan är allt fel, varenda andetag jag tar. Det är förgörande. Krossande.

Ibland känner jag mig levande. På riktigt. Som om jag har upptäckt världen för första gången även om jag har levt på den i snart en evighet. Det är när han tittar på mig med sina genomträngande ögon. När hans ansikte spricker upp i ett leende medan hans fingrar smeker min kind. Det är då jag känner hjärtat slå på riktigt, som om det har något att slåss för - ett slag det måste vinna. Som om det kämpar för sitt liv, för att jag ska få känna på riktigt. Se livet på rätt sätt. Ett kärleksfullt sätt. Det är dessa tillfällen jag försöker ta tillvara på, som jag sparar inom mig. Sånt jag aldrig vill glömma. Varje kyss. Varje ord av tillgivelse. Varje hjärtslag. De finns där inom mig och de blir framplockade när himlen är som svartast och varenda vrå inom mig gråter. De lagar. Bygger upp. Får mig att glömma allt annat.

Ibland känner jag mig bara likgiltig. Som om mitt hjärta inte orkar känna något mer. Det har stängt av. Börjat strejka. Dött. Det vill inte mer, det har fått nog. Det har blivit sårat för många gånger. Jag inbillar mig själv att jag inte förtjänar att vara lycklig. Inte älskad heller. Dagar som dessa är jobbiga, riktigt jobbiga.

Fast jag hittar tillbaka till ljuset varje gång. Jag inser att jag bara inbillar mig, att jag faktiskt en dag kommer kunna säga att jag är lycklig. Jag är redan ganska nära. Jag blir starkare för varje gång mina egna tankar försöker förstöra för mig. Jag förstår på ett helt annat sett. Ser livet från ett annat perspektiv. Det blir mer verkligt, som om verkligheten inte är så farlig ändå. Det är tillfällen som dessa då jag tackar livet för allt. För min fina pappa och mina två bröder. För mina vackra och fantastiska vänner. För de söta pojkarna som jag har träffat. För den pojken som stal mitt hjärta och fortfarande äger det. Jag tackar till och med för alla som svikit mig. De gjorde mig bara starkare. Jag tackar för allt. Precis allting.