idag är en sådan dag.
hjärtat saknar, tänker tillbaka.
tror ingen förstår, snart kanske jag orkar berätta.
just nu orkar jag bara sakna♥

Jag minns första kvällen, mina läppar mot dina - så spontant och fint på något underligt sätt. Vi levde i ruset av alkohol och glädje den kvällen, som om det inte fanns någon morgondag.
Stöten genom min kropp när du lade dina händer på mina höfter.
Så enkelt, så naturligt.
Det skulle inte vara mer än så - enbart en kväll som för alltid skulle vara något riktigt fint att tänka tillbaka på. Jag förväntade mig ingenting, jag ville inte bli besviken. Fast det blev inte bara det, det blev något mycket mer, något magiskt.

För mig är det självklart, jag ser inte andra - jag ser bara honom. Problemet är att dessa känslor inte är besvarade, något som sårar mer än själva ensamheten. Jag lovade mig själv att det inte skulle bli såhär fler gånger. Jag svor på allt som var heligt för mig och jag förstod att det var bäst så. Fast jag blev bedragen av mina egna känslor, de ville något som jag inte förstod förrän nu.
Hjärtat slå några extra slag.
Det längtar. Längtar efter någon som inte är här.

Det är oftast då tårarna börjar falla, när jag förstår att det aldrig kommer bli som jag vill att det ska vara. Då gör det lite extra ont i hjärtat och det krampar till på ett speciellt sätt. Sanningen är att det är dödsdömt, jag vet det redan nu. Det kommer aldrig bli han och jag - det är faktiskt helt omöjligt. Han kommer aldrig kunna älska mig och jag vet inte om jag kommer kunna tillåta mig själv att börja älska honom. Ändå vill jag träffa honom varje gång jag är ledig från skolan eller jobbet. Ändå är det han jag tänker på när jag får fem minuter för mig själv och mina tankar.
Jag borde veta bättre, och det gör jag också, men just nu gör han mig så jäkla glad när vi umgås - är det inte det som i slutändan är det viktigaste? Ibland måste man väl leva i nuet och inte tänka på att man förmodligen kommer få sitt hjärta krossat?

Vad jag bryr mig om nu
är att du kommer nära mig
även om det är försent att älska dig

Vad jag bryr mig om nu
är att få ut dig ur skallen
är att aldrig ge hela hjärtat för kärlek igen
den tar slut från kyss till kyss

Vad jag bryr mig om nu
är dina armar om mig
även om jag vet att jag måste glömma dig

Vad jag bryr mig om är att se dig gråta
för jag har gråtit
och du ringde aldrig
Vad jag bryr mig om är att se som i slow-motion
när du går sönder inuti
så som jag gjorde nyss

Vad jag bryr mig om
är att höra dig andas
veta att du är nära
förlåt, nu slutar jag.

Idag är ingen bra dag.

Just nu är det ovanligt tyst i mitt huvud. Det är som om min hjärna har tagit semester, en paus från kaoset. Det är välkomnande och riktigt skönt. Jag har tagit ett steg bakåt och ser allt från en distans som jag aldrig har varit med om innan. Även om tankarna fortfarande finns i mitt huvud så når de inte upp till ytan, det är stilla - åh, så stilla.

weheartit.com

Och för dig har jag låtsas, och dolt mina tårar.
Med dig blir jag mindre, som gubben i lådan.
Jag vägrar att inse, du sviker mig alltid.
Jag gräver min grav för dig, jag är en soldat för dig.

Jag tog en kula för dig, och fick en smula tillbaks.
För dig ska jag göra det tusen gånger om.
Jag har givit dig allt, och jag har ingenting kvar.
För dig ska jag göra det tusen gånger om.
Tusen gånger om.

Det var länge sedan en låttext stämde så bra med mitt liv, som om exakt varje ord beskrev mina känslor och tankar. Idag hittade jag den, texten som förklarar allt utan att jag behöver öppna upp mitt hjärta för mycket för att få ner något ovettigt på en blank sida på datorn. Om ni undrar vad som far runt i mitt huvud just nu, vem jag tänker på och vilka val jag måste göra, då ska ni vara läsa texten ovan...

jag var inte gjord för dessa dar,
och dessa dar är inte gjorda för mig.

Det börjar stämma mer och mer för varje dag som går.

När jag och min lillebror(Max) var yngre så brukade vi alltid umgås. Jag minns att nästan varje lördag så gick vi upp på morgonen för att se Pokémon tillsammans, sedan blev det frukost och lek efteråt. Vi var ganska oskiljaktiga, lekte alltid tillsammans och kunde ha stunder då det kändes som om det bara var han och jag mot världen. På kvällarna brukade vi bygga kojor på vårt rum och sedan bara ligga där inne och ta det lugnt. Även när vi började bli lite äldre så kunde Max ibland komma in på mitt rum bara för att umgås. Jag minns en gång när jag satt vid mitt skrivbord och helt plötsligt öppnas min dörr, Max kommer in och lägger sig på min säng och börjar läsa en tidning - utan att säga ett ord. Fast så var det alltid, vi förstod utan att säga ett ord.

De sista tre åren så har det inte riktigt varit såhär. Vi har båda vuxit upp på olika sätt, jag har gått ut gymnasiet, tagit studenten och börjar på högskolan - han har slutat högstadiet och börjat gymnasiet samtidigt som han har utvecklat en egen identitet. Detta har gjort att vi inte längre har haft en tyst konversation med varandra, något jag saknat så ofantligt mycket.

Fast igår när jag kom hem från skolan så var Max också hemma. Han satt vid bordet och höll på med en ny mobil han har köpt. Jag satte mig bredvid och efter en liten stund bad han mig om hjälp, sedan satt vi där och jag hjälpte honom lite samtidigt som han berättade om skolan och vad han skulle göra senare på kvällen. Efteråt skulle jag se film och då satte han sig, ljudlöst, bredvid och såg början på filmen med mig. Nu tycker säkert ingen att det är så speciellt, men för mig så var det som att hitta tillbaka till det som varit innan. Jag trivdes så bra och då insåg jag att vart vi än är i livet så kommer jag och min bror alltid hitta tillbaka till den tystlåtna syskonkärleken som finns där mellan oss. Jag skulle göra allt för honom och jag älskar verkligen honom, min älskade lilla lillebror♥

I want to know what love is - Mariah Carey
It must have been love - Roxette
I will always love you - Whitney Houston
Timglas - Lars Winnerbäck
Kärlek är ett brev skickat tusen gånger - Håkan Hellström
I will follow you into the dark - Death Cab For Cutie
Nicest thing - Kate Nash
Cannonball - Damien Rice
Bring it on home to me - Jerry Williams
Goodbye my lover - James Blunt
The scientist - Coldplay
Jag vet vilken dy hon varit i - Håkan Hellström
Somna bredvid dig - Magnus Weideskog

Ibland är jag så jäkla sorglig.
Här ligger jag i sängen, lyssnar på kärlekslåtar och låter tårarna rinna ner och träffa kudden. Denna gång är det ingen explosion som får mitt hjärta att gå i små bitar, denna gång är det en lugn båt som går på grund - egentligen är det ingenting men det blir så mycket mer för mig. Gud, jag låter som ett psykfall - därför ska jag lägga mig nu och sova bort mina sorger. Imorgon är en ny dag.

Igår insåg jag att det är dags för mig att göra ett svårt val. Att faktiskt tycka om någon men hindra sig själv från att bli sårad är svårt, speciellt när man inser att det är dödsdömt från början. Jag har tagit varje dag som den kommit eftersom jag för första gången någonsin velat se vad som händer om jag inte låter mitt kontrollbehov styra över mitt liv. Nu har jag kommit till ett vägskäl som inte riktigt var planerat - nu måste jag välja.

Antingen fortsätter jag på den väg jag är och får mitt hjärta krossat eller så är det jag som sätter stopp för något som kanske aldrig borde ha påbörjats. Efter helgen så vet jag att det aldrig kommer bli han och jag - hjärtat hoppar över ett slag när jag tänker på det. Han får mig att flyga, känna mig som en fri fågel. Att vara i denna bubbla är något speciellt, något jag aldrig varit med om innan, fast nu är det dags att spräcka bubblan - hur ont det än kommer göra.

Fast hur ska jag kunna sätta stopp på något som får mig att må så bra?

jag klarar inte av detta just nu,
fan - ta mig härifrån!

Ännu en gång så tror jag att mitt hjärta har krossats,
jag är inte riktigt säker - men det känns så.
Nu gör det ont, tårarna bränner bakom ögonlocken.
Dags att sova bort mina problem.

jag ska dansa fastän hjärtat brister
ska dansa fastän hjärtat brister
det går sönder i takt med basen i marken
det går sönder i takt med värkande huvud
vulkan inuti men polerade yta
det här golvet ikväll
jag ska va sist här
dansa fastän hjärtat brister
dansa fastän du inte är här

jag ska dansa fastän hjärtat brister
ska dansa fastän hjärtat brister
dåliga bandet jag tycker inte om er
men ni täcker över ljudet av sms som inte kommer
spela nåt som alla kan jag kan berätta nåt som alla kan
är ni med mig syster, bröder
dansa för att hjärtat blöder

å jag ska dansa för att hjärtat blöder
ska dansa för att hjärtat blöder
om ett år eller två kommer det här va över
om ett år eller två är det aldrig över

- orden spelas om och om igen,
runt i cirklar, som en karusell i mitt huvud.

Just i detta ögonblick, när jag skriver dessa ord, så går något sönder inom mig. Jag känner hur min själ delas i flera småbitar och jag är inte längre mig själv. Ett minne kommer upp i huvudet, ett väldigt privat sådant, och helt plötsligt så börjar tårarna att bränna bakom ögonlocken. Just nu förstår jag mig inte på mig själv, till och med jag tycker att jag börjar bli konstig - för konstig.

Jag kan knappt tänka på annat än sorg, ensamhet och olycklig kärlek. Det snurrar, som en karusell som går för snabbt. Jag hinner inte med, jag vill hoppa av och få tillåtelse till att andas en stund. Jag är trött på att tänka, jag är trött på att bli trött av att tänka. Jag vill stänga ner, få kontroll över allt igen.

Jag vill inte mer.