När jag vaknade imorse och tittade ut så trodde jag först att synen försökte lura mig, fast efter att ha vaknat upp ur min morgondvala så förstod jag att den första snön är här. Egentligen gillar jag inte snö, inte alls, men idag gör jag det eftersom den får mig att känna en lättnad. För första gången på fem dagar så får mörkret inom mig inte chansen att besegra min vilja innan klockan är tio på morgonen.

Med snön kommer hoppet om att det faktiskt kan bli lite bättre en dag, att det inte alltid kommer kännas som om jag håller på att drunkna. Jag har aldrig varit med om detta innan, att snön har varit så avslappnande. Jag har aldrig gillat snö, köld och blött kombinerat har aldrig varit en stor favorit. Fast nu när jag ligger i sängen och tittar ut så vill jag bara ta på mig varma kläder och gå ut på en promenad till världens ände innan jag går ännu lite längre ut mot universum.

Det är svårt att förklara.
Men denna morgon gillar jag, den känns bra.
Allt känns helt okej nu.
Tack.

Hur kan jag vara så dum?
Den frågan ställer jag mig själv om och om igen. På sista tiden är det den enda fråga som har svävat runt i mitt huvud. Ibland är jag verkligen en idiot, någon som tror på lögn efter lögn även om jag vet att det inte stämmer.

Varför?
Jag vill inte gråta längre, fast det blir bara värre när jag inser att det enbart är min fantasi som gör om verkligheten. När sedan verkligheten smyger sig på mig och skrämmer livet ur mig så strömmar tårarna extra mycket.

Åter igen. Det gör bara ont.

Och det här är vad alla har sagt om dig
Håll dig borta från honom han kommer att såra dig
Det här är vad alla har varnat mig, hej;
Du är så bräcklig det kommer att krossa dig
Det här är vad alla har sagt om mig;
Håll dig borta från elden, gå inte ute, bär alltid mössa,
klä in dig i wellpap, för du kommer skadas, ge dig aldrig hän
Du har så veka leder, du kommer skrapa dina knän

Och det här är vad magen säger om dig
Du gillar mig för mycket det måste vara något fel på dig
Det här är vad hjärnan har sagt om mig
Jag måste vara galen, jag har aldrig känt så mycket
som när jag är med dig, jag har aldrig känt
så mycket som jag gör när jag är med dig
Jag har aldrig känt så mycket
när jag är med dig

Just nu känns det som om denna helg inte alls kommer bli som jag vill,
fan - ångest.

Imorse satte Elin sig på tåget mot Malmö, hennes mamma och jag stod och vinkade av henne. Om någon timme kommer hon sitta på ett flyg till London och där kommer hon i alla fall vara tills julen är här och mörkret ligger tjockare än någonsin. Gud vad jag kommer sakna henne, saknar henne redan nu. Vi har blivit riktigt nära vänner på kort tid och jag är extremt tacksam för att just hon är min vän.

Jag är inte orolig för att något ska hända henne, Elin är stark och hon kommer ha det helt fantastiskt där borta. Jag kan bara vara glad för hennes skull eftersom jag vet att hon har längtat efter detta. Hon kommer ju trots allt hem igen, om jag inte ser henne innan så blir det till jul. Jag behöver inga julklappar så länge Elin kommer hem och att hon mår bra. Sedan kan jag inte vara jätteledsen eftersom vi kan prata på chatten när vi båda är inne, så det lider ingen nöd på oss.
Fast det kändes ändå extra i hjärtat när hon stod på tåget, tittade på mig och hennes mamma och sa: "jag älskar er."

Elin, min fina vän, gud vad jag kommer sakna dig.
älskar dig♥

Aggiie, jag & Elin.