Vattnet är fortfarande varmt även om solen gick i moln för flera timmar sedan. Jag sitter på en filt, på en strand vid en stad jag inte längre känner igen. En fågel flyger precis ovanför mitt huvud och en vindpust för med sig doften av hav - salt och tång. Det finns inget vackrare än en sommarkväll som denna, varje liten skugga uppskattas då alla vet att sommaren snart är över och kylan återkommer med det vita och gråa. Varje sekund vill vi behålla utan att riktigt veta hur vi ska fånga in dem.

I mina tankar finns bara hjärtesorg, krossade drömmar som en gång fick mig att le. Nu skapar de fler sår än vackra texter om det som borde uppskattas i livet. Allt känns över, som om livets match är slut och jag förlorade, jag får inte ens ett tröstpris. Det finns inga vägar för sådana som mig, för de som har förlorat tron. Hoppet var en gång min bästa vän men nu har det ersatts av hopplöshet. Det finns inget att tro på, inte ens på de vackra färgerna som speglas mot den mörkblå havsytan. Tron försvann just denna dag när jag såg en fågel flyga precis ovanför mitt huvud och hjärtat enbart var fyllt av sorg.

Det var just denna dag då jag förlorade mig själv.
Jag försvann för en liten stund och kom tillbaka som någon helt annan.
En sämre version av mig själv.   

Idag hade mormor fyllt 74 år. Om hon inte hade lämnat denna värld förra året så hade jag nu stått i duschen och gjort mig klar för att gå hem till henne och äta tårta. Fast livet blir aldrig riktigt som man tänkt sig, därför tänker jag ägna dagen till att hylla livet och sörja förluster. Mormor var inte den enda jag förlorade den dagen hon lämnade oss, även om hon var den enda som dog...

Grattis mormor!

Gordon Ramsay, Russell Crowe & Per Morberg!



Dessa tre är några få av de kändisar som jag är lite smäkär i. Jag vet inte riktigt varför just dessa tre har fått mitt hjärta att slå lite snabbare men så är faktiskt fallet. Det kanske är åldern för ingen av dem är ju precis någon ungdom, eller så beror det på att de alla har små inslag av "badboy" i sig. Alla som har sett Gordon Ramsay i Hells Kitchen vet att han inte är rädd för att säga vad han tycker. Russell Crowe har bl.a visat i Gladiator att han är en man att räkna med. Sedan har Per Morberg spelat skurk i så många filmer att jag har slutat räkna dem. De är väldigt lika på väldigt olika sätt.

Fast de har charmen som behövs för att vinna mitt hjärta. Deras leende får mig att smälta och flyga upp till sjunde himlen. De är i slutändan attraktiva män med mycket erfarenhet - det kan aldrig slå fel med lite erfarenhet. Så nu ska jag fortsätta att beundra dem, ni får tycka att jag är galen - men visst är de lite söta? :)

När jag tänker tillbaka ett år så är jag stolt över mig själv. Jag började skärpa mig i skolan, jag gick ner i vikt och jag blev gladare. Jag lever fortfarande på ångorna av min personliga framgång. Nu är jag 25kg lättare, både kroppsligt och själsligt.

då:

nu:

De som har förgyllt min dag vet nog inte ens om det. Två sms från två personer har gjort mig riktigt glad - ytterligare en pratstund med någon annan har fått mig att se det ljusa i livet. Även om det bara är just idag så bryr jag mig inte, jag kommer spara denna känslan och ta fram den när jag mår som sämst.

Tack!

"Jag tycker du är så makalöst söt. Vill prata med dig hela tiden."

- jag klarar inte av detta en gång till!

Har ni någon gång fått höra en speciell sak tillräckligt många gånger för att ha trott det var rätt?
Jag kanske borde förklara vad jag menar lite bättre, därför tänkte jag använda mig av ett exempel - ett personligt exempel som är ganska sårande. Enda sedan jag var sex år så har jag fått höra att jag varit större än alla andra. Det har sagts bakom min rygg, till mig och även skrikits över skolgårdar. Jag har alltid fått leva med ord som "tjockis", "fetto" och "gris" hela mitt liv, ord som har krossat stora delar av mitt självförtroende. Efter att ha fått höra de orden ett tag så började jag tro på dem, att de faktiskt hade rätt. För varför skulle flera personer som tycker samma sak ha fel?
                      Det är precis det jag menar med mig första fråga, har ni varit med om samma sak som mig fast på andra villkor? Har ni också fått höra saker som delvis har varit fel men som har låtit rätt eftersom många personer har sagt det?

På sista tiden så har mitt liv vänts upp och ner. Självklara saker och kontakter är inte längre så självsäkra medan vissa lösa trådar äntligen har knyts samman. Jag har förstört mycket på sista tiden, tryckt bort vänner som egentligen inte har gjort något mer än att älska mig. De har alltid funnits där men inte längre eftersom jag själv har valt att ta några steg tillbaka. Även om jag dels tycker att man måste vara två för att dansa en vals, så måste jag tro på alla andra om de säger samma sak. Jag har varit upptagen väldigt mycket på sista tiden, det har hänt mycket i mitt liv som jag inte kan prata om eftersom det sårar för mycket. Jag är inte längre den jag var för tre månader sedan, jag har krossats och nu återstår bara ett fåtal bitar som aldrig kommer bilda en hela människa igen - så känns det just nu. I hela mitt liv så har jag bara väntat på att människor ska lämna mig, därför trycker jag bort alla - jag vill inte bli sårad. Nu har det kommit tillbaka till mig och gett mig en smäll på käften. Fast jag får stå mitt kast, det finns inte så mycket jag kan göra åt det. Jag är bara ledsen för hur det har blivit.

Nu vill jag åka till Thailand och stanna där i tre månader hos min kusin. Hade jag haft råd så hade jag åkt imorgon. Fast livet är som det är och det är något man får ta, just nu lever jag från dag till dag - mer klarar jag inte av. Förlåt för mina löjliga ord och för att ni har behövt läsa min skit, men jag måste få det ur mig. Ni får helt enkelt stå ut med ett konstigt inlägg, I'll make it up to you!

Even if you are a million miles away
I could still feel you in my bed
Near me, touch me, feel me

And even at the bottom of the sea
I could still hear it inside my head
Telling me, touch me, feel me
And all the time, you were telling me lies (yeahh)

So tonight, I'm gonna find a way to make it without you

Have you ever tried sleeping with a broken heart?
Well you could try sleeping in my bed
Lonely, only, nobody ever shut it down like you

För ett halvår sen så betydde just den låten som är citerad ovan väldigt mycket. Jag kunde lyssna på den om och om igen för att återuppleva den kärlek som krossade mig. Det fanns många sömnlösa nätter då musiken var min enda vän och livet var så litet i jämförelse med alla känslor som fanns inom mig. Jag höll på att drunkna i ett hav fyllt av kärlek och sorg, två saker som faktisk kan skapa ljuv musik ihop. Fast för mig var det inga toner som hördes, det var mer panikartade skrik som höll mig vaken.

Av en slump så spelades denna låt, try sleeping with a broken heart, idag och jag har inte lyssnat på den på ett tag. Det som förvånade mig var inte att jag fortfarande minns varje ord av texten eller att jag hade glömt hur vacker röst Alicia Keys har, det som förvånade mig var det faktum att alla känslor var borta. Jag började inte tänka på mannen som gjort mitt liv så lyckligt i några månader, jag tänkte inte på sorgen att det aldrig skulle bli han och jag, jag tänkte inte på hur patetisk jag har varit i mitt sökande efter kärlek och egentligen tänkte jag inte alls. Det var som en befrielse och en chock - jag kan nog äntligen börja om på just den fronten då jag alltid har saknat något.

Jag är fri!

Första gången jag såg Den lilla sjöjungfrun så var jag helt förtrollad och enda sedan dessa så har jag önskat att jag var en sjöjungfru. Jag vet att det låter löjligt men när jag var yngre och badade i havet på somrarna så låtsades jag att jag hade en fena och pratade med en massa fiskar. Jag mådde som bäst när jag fick simma och leka runt i havet. När jag var yngre så låg jag i vattnet hela dagen, jag åt till och med min lunch i vattnet innan jag fortsatte att låtsas att jag var Ariel.

Nu när jag har blivit äldre så vet jag att det inte finns några sjöjungfruar, men jag önskar ändå att jag hade haft en grön fena och en fisk som bästa vän. Det låter fortfarande lika löjligt men jag kan inte glömma den starkaste dröm jag hade när jag var yngre - den dominerade över allt annat i mitt huvdet.

Är jag galen eller bara fast i drömmarnas värld som säger att allt är möjligt?
that's up to you, ni bestämmer själva vad ni tycker.

från filmen Girl, interrupted.
jag vet precis hur det är.

kärlek är för förlorare och idioter!
jag ville vara både en idiot och en förlorare,
nu vill jag bara slippa smärtan.