The nicest thing I've seen.

I wish I was your favourite girl
I wish you thought I was the reason you are in the world
I wish my smile was your favourite kind of smile
I wish the way that I dressed was your favourite kind of style
I wish you couldn't figure me out
But you'd always wanna know what I was about
I wish you'd hold my hand when I was upset
I wish you'd never forget the look on my face when we first met
I wish you had a favourite beauty spot
That you loved secretly because it was on a hidden bit that nobody else could see
Basically, I wish that you loved me
I wish that you needed me
I wish that you knew when I said two sugars actually I meant three
I wish that without me your heart would break
Yeah I wish that without me you'd be spending the rest of your nights awake
I wish that without me you couldn't eat
Yeah I wish I was the last thing on your mind before you went to sleep

Jag önskar att så mycket var på ett sådant annorlunda vis. Som om vinden skulle smeka ryggen på mig istället för att trycka mig bakåt i stark motvind - bara en enda gång. Jag har aldrig älskat livet, något som jag verkligen inte tycker är negativt. Realisten i mig bekräftar hela tiden mina negativa vibbar mot livet medan romantikern i mig blir nerslagen nästan dagligen.
                     Jag blir arg på de som inte uppskattar när de har något bra och jag är avundsjuk på de som verkligen inser hur bra de har det och sedan gör det ännu bättre. Det kommer alltid finnas en bitterhet inom mig som kommer hata det lyckliga som alla andra har. För mig finns det inget lyckligt slut, ingen äkta kärlek och absolut ingen 'den rätta' - det är för de som fortfarande lever i drömmarna.

Fast när jag tillåter mig själv att krossa mitt eget hjärta så tänker jag på hur det hade kunnat vara. Handhållningen på stan medan man fönstershoppade, de vilda diskussionerna under långa fikastunder, de tända ljusen till den romantiska middagen som man har lagat tillsammans, den tröstande famnen, de berusande kyssarna - det perfekta livet.

Ja, ibland får jag tänka på det. När jag är redo för att låta tårarna falla, enbart då kan jag sörja mitt annorlunda liv. När solen lyser som mest och värmen omringar mig, när jag vet att det kommer göra som minst ont. Då kan jag tillåta mig själv att tro på kärlek.

weheartit.com

Friends Forever ♥

Will we think about tomorrow like we think about now?
Can we survive it out there?
Can we make it somehow?
I guess I thought that this would never end,
and suddenly it's like we're women and men.
Will the past be a shadow that will follow us 'round?
Will these memories fade when I leave this town?
I keep, I keep thinking that it's not goodbye,
keep on thinking it's a time to fly.

As we go on, we remember,
all the times we had together.
And as our lives change,
come whatever,
We will still be friends forever!


ibland blir det bara för mycket.

Tårarna bränner bakom ögonlocken. Det är dagar som denna då det gör som ondast eftersom jag inte kan förklara varför det känns som tusen stick i magen. Hjärtat känns bortkommet, som om någon har stulit det utan min vetskap. Huvudet snurrar av tusen tankar som jag inte får grepp om eftersom de susar runt i ett kaos av förvirring. Kroppen känns trött och den sviker mig. 

Jag kan inte förklara det bättre än så, jag kan inte ens förklara det för mig själv.
Jag känner mig bara ledsen, hela jag känns som ett stort sorgemoln.
Jag vet bara inte varför.

När jag vet varför så kan jag hantera det, i värsta fall förtränga det, nu kan jag bara följa med strömmen och låta mig själv bli bortforslad mot djupt vatten. Det är det som skrämmer mig, havet som jag måste simma i när jag inte riktigt har lärt mig ur man håller sig ovanför ytan. Det känns bara ensamt och jag känner mig ganska värdelös just nu.

Så mycket kommer tillbaka, så många anklagelser.
Ibland känns det som om det var jag som splittrade min familj och släkt, ibland känns det som om det var därför mormor lämnade oss - jag var inte bra nog för att lösa alla problem, jag var inte stark nog.
Ibland känns det som om min framtid är skriven och det finns inget lyckligt slut på min saga. Jag har inte jobbat tillräckligt hårt för att lyckas, jag kommer sluta precis på det sättet som skrämmer mig mest.
Ibland känner jag mig helt enkelt inte stark nog för att klara även den enklaste uppgiften, det är som om varje molekyl i min kropp vägrar samarbeta och jag sjunker mot botten.

Ibland är jag bara ensam - min största rädsla.

Nu ska jag gå en runda och försöka tränga bort dessa oförklarliga tankar. Ikväll orkar jag inte med en massa som jag själv inbillar mig. Imorgon är det studenten och jag ska vara glad tills dess. Herregud, Elin ta för fan studenten! Jag måste börja peppa nu!

hur lämnar man den man älskar, jag kommer aldrig förstå.

Mitt hjärta är ingen leksak.
Precis som alla andras slår det, precis lika lätt kan det gå itu.

För varje kyss har jag gett en del av mitt hjärta. Kärlek till någon annan just när läpparna möts. Det är inte alltid magiskt, ibland finns inte ens stubinen där för en möjlig påtändning, men har man tur så hittar man fyrverkerierna bland det vardagstråkiga.

Hjärtat har lurat mig så många gånger att jag nu knappt har något hjärta kvar att ge. Det finns en tomhet där det borde finnas något som slår snabbare när jag träffar någon som skapar fjärilar i magtrakten. Men sökan efter kärlek har bara gett mig besvikelse och tårfyllda nätter. Jag har svårt för att fixa hålen i något som inte riktigt vill bli lagat. Varje hål håller ett minne och om jag fixar hålet så försvinner kanske minnet, minnen som får mig att vilja existera.

Mitt hjärta tänker ta semester över sommaren för att vila upp sig.
Lite lugn och ro, lite perspektiv på allt.
I'm tired of stupid boys...

weheartit.com

mitt hjärta är ditt att förstöra!

Och jag skäms för att be och jag skäms för att gråta
Mitt hjärta är ditt att förstöra, låt din vän få veta
Och jag skäms för att säga att du är kvar i mig
Skratta åt det, för då kommer jag kanske över det
Hur kunde du falla när hon sa, jag älskar dig, jag älskar dig så mycket att jag hatar mig

Mina vänner säger: "Vakna upp
Och sluta tänk på det"
Men vad vet dom? Nu är nån annan än jag närmare
Livet innan det kunde jag, utan och innan
Jag kunde haft det så för alltid
Men jag föll för dig och du förtjänade en nominering för rollen du spelade

Det kommer alltid finnas en hand för dig nånstans
Du kan sluta dina ögon och aldrig känna dig ensam
Och alla vill väl ha dig nu
Dom har ju väntat på det här

Det var en gång, det var en fest
Och jag gick med nån för han påminde om dig
Men sen kom gryningen, jag reste mig, gick ut genom dörren
Och jag gick genom den tidiga morgonen
Den rena, tidiga morgonen

Och jag visste inte varför jag gjorde så
Åh, jag visste inte varför.

allting kommer ordna sig, bara jag får somna bredvid dig.

Skuggorna skapar mönster som jag inte förstår. Utanför hörs en ensam skata som ännu ej funnit ro bland grenar och blad. Ur hörlurarna hörs "I will never let you down" som Eskimo Joe sjunger på sitt speciella vis. Låten som fått tårarna att falla av fler anledningar än jag kan minnas. Natten är ung men jag är redan trött på den, ett blanklöst mörker som inte längre skuggar bort det fula.

En besviken natt.

Jag ligger under täcket i min varma säng, precis som 80% av Sveriges befolkning gör just nu. En del ska jobba imorgon, vissa måste stiga upp några tidiga morgnar till innan sommarlovet börjat och de som är som mig ligger och tänker på alla problem som kommer återkomma imorgon. Vi vill varken sova eller vara vakna, vi är likgiltiga.
Musiken får vara min drog inatt när allt annat känns förgäves.
Med musiken så klarar jag av allt, till och med en sömnlös natt.

- 7/6, 22:44

weheartit.com

tusen saker

Det finns tusen saker jag skulle vilja skriva ner.
Saker som jag har gått och burit på i snart sju år.
De krossar mig lite mer för varje dag som går,
de stjäl min glädje och fyller mig med hat.

Tusen saker jag vill skriva, tusen saker jag inte kan skriva.

Jag hade sårat människor som jag vet läser min blogg,
jag hade skapat ilska hos andra och en del hade velat låsa in mig på psyket.
För mycket hade förstörts.

Fast jag kan säga så mycket som att jag är ledsen,
så jäkla ledsen.
Och arg,
arg på de som har förstört för mig - de som har fått mig att må som sämst.

Jag är trött på detta,
därför skriver jag detta konstiga inlägg för att få det värsta ur mig.
Nu ska jag gå en runda,
jag tänker vandra ensamma-gatan fram!

två vita helger

Jag förstår det knappt själv men jag har inte festat på två helger. För en del så låter det som a piece of cake, men för mig som har levt för att socialisera mig på helgerna har nu börjat bygga på ett litet tomrum i mig själv. Fast det känns bra, det gör verkligen det. Jag har börjat prioritera annorlunda och hittar andra meningar med livet än att supa mig full varje lördag och vara bakis på söndag.

Denna sommar kommer bestå av lugna kvällar på stranden med engångsgrillar, kött, sallad och trevligt sällskap. Visst ska jag festa till det lite extra då och då, men just nu ser jag inte så stor mening med att göra det varje helg, jag sparar hellre de pengarna.

Eftersom jag ska jobba på lördag så innebär det att jag inte kommer dricka på Elins student som jag ska till på fredag. Det känns lite tråkigt att varken kunna fira med henne på riktigt eller följa med till Öja, men jag behöver verkligen pengarna så jag måste välja det i första hand. Fast jag ska ändå till hennes mottagning och försöka göra hennes student ännu bättre, jag vet själv hur underbar min student var för snart ett år sedan.

Ja, alkohol är inte längre en lika stor del av mitt liv. För er som inte känner mig så kan ni inte riktigt veta hur det var innan, för er som faktiskt känner mig så vet ni precis hur det var. Jag har förändrats och det förvånar mig inte om jag faktiskt inte rör en droppe alkohol förrän jag fyller 20(den 31 juli). Det är inget jag har planerat, men vi får helt enkelt se vad som händer.

Nu ska jag vila lite, lyssna på musik och sedan ska jag träffa Linn. Söndag innbär alltid Triangeln för att äta en gyrossallad och sedan Espresso house för att ta en frapino. Vi hörs♥

har killar en radar?

Idag så började ett gammalt ragg höra av sig igen. Jag har inte pratat med honom på minst en månad, inte ens ett hej lite då och då för att höra så att allt är okej. Nu hade jag äntligen släppt honom igen och verkligen glömt alla minnen som han har ägt. Fast precis när jag släppte taget så hörde han av sig, ett sms som faktiskt lämnade mig chockad och förvånad.

Har killar en radar som går igång när tjejen de vet vill glömma dem äntligen har glömt dem? För det känns verkligen så. Varje gång jag har försökt glömma en kille och han tillslut har lämnat mitt huvud så dyker han upp från ingenstans och skakar till mig tillvaro ännu en gång. Det gäller inte bara killen som hörde av sig ikväll, det har hänt flera gånger med flera olika killar. Exempelvis så träffade jag någon annan när jag var på Willys innan, en kille jag inte tänkt på på ungefär två veckor. Helt plötsligt står han nästan bredvid mig och jag känner hur det börjar pirra i magen ännu en gång - precis som innan.

Ja, detta är verkligen en fenomen som jag skulle vilja besmästra. Jag förstår verkligen inte hur det går till, har de ett sjätte sinne i krossade hjärtan? Eller är det helt enkelt så att de tänker på en lika mycket som man själv tänker på dem? Jag skulle gärna vilja veta, det hade gett mig lite peace of mind.

pic; weheartit.com

life's a bitch and then you die


jag är trött på att aldrig vara nöjd med mitt utseende,
jag orkar inte längre hitta fel på mig själv.


Vad vet du om gryningen förrän du mött varje morgon med sömnlösa ögon?


När jag var yngre så älskade jag allt som hade med livet att göra. Varje liten blomma var som ett nytt mirakel och jag ville spara alla färger i en liten burk som jag kunde ta fram när vardagen började bli för grå. Jag har så många bra minnen från när jag var yngre. Julafton var alltid min favoritdag eftersom vi firade den med hela släkten hemma hos en av mina mostrar. Det var alltid lika mysigt att gå in genom ytterdörren och känna doften av pepparkakor, julskinka och värme. Det var den bästa dagen på hela året och jag brydde mig inte ens om julklapparna - det var kärleken som jag längtade efter.

Något som jag aldrig kommer glömma är när jag, mormor och Tore körde till Tomelilla för att köpa garn. Vi körde förbi ett ställe som sålde blommor och vi stannade till för att se om det fanns något fint. Jag vet inte riktigt vad vi köpte, varken i blomsteraffären eller garnaffären, men jag vet hur lycklig jag var för att jag fick följa med. Vi satt på torget i Tomelilla och åt glass, bara vi tre. Det var magiskt.

Sista gången jag träffade mormor innan hon hamnade på sjukhuset var på min student. Det sista hon sa till mig innan jag åkte därifrån var: "Jag är så stolt över dig Mika." Jag kommer aldrig glömma det, jag kommer aldrig glömma de orden som gjorde den dagen perfekt.

Jag kan inte tänka på mormor eftersom det gör för ont. Jag kan inte minnas min tid med henne för det krossar mig nästan. Jag kan inte besöka henne på kyrkogården eftersom jag undermedvetet förnekar att hon är död. Jag saknar henne, antagligen mer än någon annan. Hon var min medelpunkt, den som höll båda mina fötter på jorden, den som visste att jag kunde bli och göra allt jag verkligen ville - hon trodde på mig.

Jag saknar allt. Jularna, promenaderna, luncherna, berättelserna och allt annat. Mest av allt saknar jag mormors kramar och hennes doft, det går inte ens att beskriva i ord. Hon doftade sommar och hennes kramar gav mig trygghet. Hon gav mig lycka och jag kommer alltid älska henne för det, i detta livet och nästan.


sjung om dina sorger och ditt krossade hjärta, berätta för alla vad han inte gav dig.

Vad vet du om gryningen?
Förrän du mött varje morgon, med sömnlösa ögon.

Vad vet du om solen?
Förrän nån släckt alla ljusen.
Och vad vet du om att inte vilja vakna längre?
Ni kommer få se er ungdom ruttna framför er.

Och vad vet du om kärleken?
Förrän du förgäves hatat den.
Och vad vet du om hur hjärtat kan bränna?
För kärlek som aldrig kan dö, men inte heller leva.

Han kommer aldrig tillbaka.

Det är mitt eget fel,
vad som än händer med mitt hjärta.
För jag har alltid vetat att du skulle stanna,
jag blir hellre ensam än lycklig med någon annan.

Tysta ner musiken, han kommer aldrig hit igen.

isn't it obvious that I need you?

I spend time to try to get to know you,
as life passing by I show you my heart,
I couldn't be more true.

I spend trust despite of everything that I've lost,
I put my trust in you.

If holding hands is too descret,
let's make out in the middle of the street.
If this flowery just ain't enough for you,
help me God, tell me what to do.
Couldn't be more true,
isn't it obvious that I need you?

weheartit


Hi. I'm Edward Cullen


Istället för att ta tag i mina problem så undviker jag dem och gör annat. Jag är helt enkelt bäst på att skjuta fram oundvikliga situationer och jag förnekar problemens existens tills de ger mig en rak höger.

Sådan är jag, Mika i ett nötskal.

Nu ska jag städa mitt rum även om min rygg nästan tar död på mig. Under tiden så ska jag lyssna på alldeles för hög musik även om mina öron knappt klarar av det. Allt för att tränga bort tankarna som får mina tårkanaler att reagera.

Visst är livet riktigt roligt ibland!!

!!

Jag har precis begått världens största misstag.

jag saknar dig.

& jag har precis fått världens konstigaste mail.

jag saknar barndomen.

+ att jag inte kommer kunna sova inatt eftersom mitt huvud är fyllt av skit.

jag saknar mina drömmar.

how can I forget the way you made me feel when everything around me reminds me of you?

Another shot of whiskey, can't stop looking at the door.
Wishing you'd come sweeping in the way you did before.
And I wonder if I ever cross your mind.
For me it happens all the time.

It's a quarter after one, I'm a little drunk and I need you now.
Said I wouldn't call but I lost all control and I need you now.
And I don't know how I can do without, I just need you now.

Yes I'd rather hurt than feel nothing at all.
I just need you now.

I will follow you into the dark


Månen står som högst på den stjärnfattiga himlen. Jag sitter i min trygghet bakom väggar och glas, fast i min själ så finns tryggheten på platser som jag inte når - hos människor som jag ännu inte känner. Jag ser bortom grannhusen, bortom mitt nuvarande ganska tråkiga liv mot ett vackert mörker. När jag var yngre så kunde jag inte vistas på mörka platser, likt många andra barn. Jag hade alltid en nattlampa vid sängen för jag trodde att den skulle skrämma bort alla spindlar som annars hade dödat mig när jag sov. Ja, jag var ett väldigt fantasifullt och konstigt barn.

Fast jag växte upp i samband som min rädsla försvann.
Jag blev rädd för annat, jag blev rädd för verkligheten.

Nu flyr jag bort i tystnaden,
genom mörkret och tillbaka till min trygghet - till mina drömmar.

Besvikelse, det som sårar mest och som tar längst tid att läka. Det är vad jag rymmer ifrån, därför gömmer jag mig i natten. Jag tittar ut genom fönstret och låtsas att jag är någon helt annanstans. I ett litet rum i Helsingborg med en +one, på ett flygplan påväg mot New York, ensam på en öde ö med alla mina böcker. Jag vill inte vara här, jag vill inte finnas nu - jag vill helt enkelt inte känna vid verkligheten.

Klockan tickar på och natten blir allt mörkare, vilket får mig att känna en viss njutning. Salem Al Fakir går på reapeat i bakgrunden och jag lyssnar till tystnanden utöver musiken - ibland det det vackraste som finns. Utan musik så hade världen varit tyst och grå, fast utan tystanden så hade musiken bara varit medel för att fylla luckorna. Livet blir vad man gör det till, fast om man då inte vill göra något med det. Vad händer då?

om drömmar blev verklighet, då hade jag varit världens lyckligaste människa.

There's no one in town I know
You gave us some place to go
I never said thank you for that
I thought I might get one more chance

What would you think of me now,
So lucky, so strong, so proud?
Never said thank you for that
Now I'll never have a chance

May angels lead you in
Hear you me my friends
On sleepless roads, the sleepless go
May angels lead you in

And if you were with me tonight
I'd sing to you just one more time
A song for a heart so big
God couldn't let it live.


gamla texter

När jag städade hos pappa för några dagar sen så hittade jag en del papper som var mina. Nu har jag kollat igenom det mesta och jag är förvånad över hur lite jag har förändrats. Jag hade skrivit ner ganska mycket av mina tankar och känslor som jag kände då. Detta är inte något jag skrivit för ett halvår sen, detta är texter och stycken som är minst fem år gamla - saker jag skrev när jag gick på högstadiet.

En del av det är nästan jobbigt att läsa, känslor som krossar mig ännu en gång. Jag behöver inte gå in på allt men jag mådde inte bra när jag gick på högstadiet, det var de tre värsta åren i mitt liv. Fast jag har gått vidare och nu mår jag bättre, men när jag hittar saker som dessa så tänker jag tillbaka på den tiden - det framkallar samma känslor om och om igen.

Jag har även kommit på att jag älskade att skriva låtar, något som jag inte var så värst duktig på. Jag älskade även att skriva på engelska eftersom jag tyckte det lät bättre, så mycket av det jag har hittat är på engelska. Haha, jag skrattar när jag läser det för jag kunde verkligen inte stava på engelska. Fast det gör inget eftersom jag minns det så väl när jag skrev det och minnena får framtiden att ljusna.

Något av det jag skrivit(ingen redigering, ni får stå ut med stavfelen):
"I can't be like you,
why can't you understand that?
I don't want to be like you,
hated my my dother.
You have to chous,
a life with me of by yourself.

I can't talk to you,
because you don't lissen.
I can't help you,
because you won't lett me in.
Please lett me help,
but don't turn the words
."

"I see you every day,
but you don't look my way.
I smell your expensive perfume,
and I know you won't love me.
Now and forever
."

god natt!


weheartit


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0