onsdag
en dos kärlek & ett krossat hjärta
jag saknar famnen som höll mig varm den natten,
jag saknar de genomträngande ögonen,
jag saknar kyssarna som spred värme inom mig,
jag saknar det barnsliga skrattet,
jag saknar de vackra orden,
jag saknar honom.
Jag har ofta sagt att jag avundas mina vänner som någon gång har hittat kärlek. Jag erkänner att jag har tyckt synd om mig själv eftersom de har hittat någon som får deras hjärta att slå snabbare, medan jag somnat med ensamma tankar och ett hjärta som slår sakta. För mig så har önskan om kärlek alltid varit en självklarhet, nu vill jag bara att det ska försvinna.
Jag är kär, för första gånger någosin så är jag verkligen kär. Och det suger! För visst är det underbart att vara kär i någon som tycker om en precis lika mycket tillbaka. Fast vad gör man om känslorna som finns där inte möts från andra hållet? Hur går man vidare?
Det kommer som en total chock, jag går förbi någon som doftar som honom och då rivs allt upp igen. Varje gång jag blundar så ser jag honom framför mig, hans vackra ögon som stirrar på mig i mörkret. Hans hand som smeker bort mitt hår från ansiktet och fäster det bakom örat. Varje dröm handlar om honom, han spelar huvudrollen i drömmarna som jag aldrig vill vakna upp ur. Jag kan inte tänka, jag kan inte leva, jag kan knappt resa mig ur sängen varje morgon. Det gör bara ont, som om någon har skurit mitt hjärta i två delar - som om jag aldrig kan läka.
Tårarna slutar inte rinna och varje gång någon nämner honom så vill jag bara ramla ihop och ge upp. Jag var inte redo för detta, det var inte meningen att det skulle bli såhär. Det ligger inte i min natur att tycka om någon, men han förstörde allt. För första gången i hela mitt liv så är det jobbigt att somna ensam, jag vill höras hans lugna andetag bredvid mig - det känns så fel på något annat vis.
Jag kan inte beskriva i ord vad som händer, det känns bara som om jag håller på att falla itu. Jag är inte längre hel, jag är inte längre en hel människa. Jag är bara ett förstört pussel som inte går att sätta ihop, en bit saknas - den biten har han. Jag tänker inte på något annat, han finns där hela tiden. Om någon hade sagt att det gjorde såhär ont att vara kär, då hade jag aldrig tillåtit mig själv att bli kär.
I wish
I wish that without me your heart would break
Yeah I wish that without me you'd be spending the rest of your nights awake
I wish that without me you couldn't eat
Yeah I wish I was the last thing on your mind before you went to sleep
Look all I know is that you're the nicest thing I've ever seen
And I wish we could see if we could be something
för jag vill bara somna brevid dig.
Men sängen känns så stor här utan dig
Jag undrar hur du mår
Och om du tänker på mig nu
I mina tankar finns det bara du
Dagen är okej, men på natten blir det svårt
Ensamneten slår emot mig så hårt
Jag klarar ingenting, och allt jag gör blir bara fel
Jag känner mig så obekväm och stel
weheartit
sunshine
"det man minns. ditt leende. man tänker på solsken när man tänker på dig."
- Det enda positiva som jag fått höra/varit med om denna dag. Just nu känns allt omöjligt och jag vill inte längre tänka. Jag önskar att alla tankar jag har i mitt huvud bara skulle försvinna. Så fort jag blundar så känner jag doften av den som får mitt hjärta att slå snabbare, varje gång jag öppnar ögonen så inser jag att denna människa inte är här och det får mig bara att känna en sådan sorg.
På samma gång saknar jag mormor, herregud vad jag saknar henne. Jag önskar att hon var här så jag kunde prata med henne, berätta om allt som gått fel sedan hon lämnade oss. Jag vill att hon ska ta mig i sin famn och ge mig världens längsta kram. Jag vill bara att hon ska vara här.
Just nu känns det mesta omöjligt och jag spelar upp det sista dygnet i mitt huvud om och om igen. Jag blir lika glad och lycklig varje gång, och precis lika ledsen blir jag när jag inser att det aldrig kommer hända igen.
Detta är slutet på min kärlekshistoria.
bokdröm
När jag äntligen har blivit framgångsrik och äldre så ska mitt vardagsrum se ut precis på detta sätt. För mig så finns det inget bättre än böcker, böcker och såklart musik. Att få sitta i ett fint belyst rum med en bok som får en att besöka en annan värld är något av det bästa som finns. Att bli någon annan och förstå att man faktiskt inte alltid är ensam här i världen, det finns någon som förstår.
En bok kan få en att känna något som man inte visste fanns, de kan få en att sakna något som man inte trodde man behövde. Det kan vara något simplet men även något livsavgörande, en sista bit som inte riktigt har hittat sin plats ännu. Jag trodde aldrig att jag skulle vilja ha någon vid min sida, en individ som gör mig till en bättre människa. Jag har aldrig sökt efter den biten i mitt liv eftersom jag aldrig har velat ha det, för mig så har just den delen av livet varit överskattad. Fast på sista tiden har jag funderat och förstått att även jag behöver den delen för att bli lycklig. Dock så är uppenbarelsen lättare att få än att hitta just det som kommer göra en lycklig.
Fast mina böcker dämpar en del av den saknade då de kan få mig att känna just de känslor som jag aldrig har rört vid innan. De kan göra mig känslosam och nostalgisk, glad och förväntansfull. Så när jag har kommit på plats här i livet så ska jag skapa ett rum fyllt av böcker, precis som det ovan. För mina böcker är just nu min stora kärlek.
andetagen
Nu skulle jag ge vad som helst för att kunna andas normalt. Min nervositet har förvandlats från lågmäld till panik, att jag ens kan stå upp utan att vackla till förvånar mig. Jag känner varken lungor eller kropp medan hjärtat visar sin rätta plats fullt ut. Det slår som en arg trumma och den dova smärtan som bildas runtom är som en vacker ihågkommelse som får mig att lugna ner mig lite.
Fyra månader. Allt prat fram till denna punkt.
Nervositet. Ångest. Panik. Glädje. Rädsla.
Jag vet inte vart jag ska bli av, allt bara snurrar. På ett sätt vill jag bara hoppa av denna karusell, jag ville inte ens hoppa på den från början. På ett sätt vill jag bara se vad som händer när karusellen är över och jag äntligen får känna fast mark under mina fötter igen. It's a game we're playing, a game I may like.
Det enda jag tänker på är felen. Felen på mig själv, felen som kan uppstå under helgen och alla saker som jag kommer säga på fel sätt. Det finns så mycket som kan gå som jag inte vill, detta faktum får mig att vilja stoppa karusellen en liten stund så jag får tid att andas normalt igen. Just nu känns det som om jag ska kvävas, på ett bra sätt.
mormor
gud vad jag saknar dig!
vilken famn ska trösta mig nu när du inte är här?
jag älskar dig ♥
känslor
Tårarna bränner bakom ögonlocken och jag kan inte riktigt kontrollera alla mina känslor. Solen skiner utanför men den skiner inte på mig, det är ett mörker runt mig - som tjock dimma. Ikväll har jag sagt saker, inget jag ångrar men som gör mig sorgsen. Det är beslutande ord som skapat en viss stämning, lögner som har blivit till verklighet. En del har ingen aning om vad ordet 'ärlighet' betyder, det är sådana människor jag tycker synd om.
Jag tänker inte längre umgås med människor som inte vill mitt bästa, som verkligen bryr sig. Jag är över stadiet där jag har lärt mig att bli trampad på, ikväll har jag blivit en ny människa. Jag tänker inte trycka undan min sorg och ilska över val som människor jag känner gör - de får göra vad de vill nu. De väljer själv om de vill ha mig nära, en del gör självklara val från början. Tårar ska inte längre falla för människor som inte förtjänar dem, jag är över allt det.
Medan vinden blev kyligare och himlen blev mörkare, just denna kväll, så gjorde jag ett val. Valet att inte vara någon annan. Jag tycker att jag har fått så mycket att det räcker och blir över - jag förtjänar faktiskt lite lycka nu. Så ikväll har jag klippt banden till de som inte bryr sig och stärkt banden till de som verkligen älskar mig. Jag har alltid fått höra att kvalité är bättre än kvantitet, jag börjar äntligen hålla med.
Detta är början på något nytt,
jag känner det nu.
Detta är början på livet,
utanför trädgården trygga blad.
Happy!
Det går inte att förklara allt jag känner just nu eftersom jag inte ens själv kan ta på alla tusen tankar som snurrar runt i mitt huvud. Jag känner bara hur en känsla börjar byggas inom mig, den liksom bubblar upp från magtrakten som tusen fyrverkerier. Jag gillar denna känslan, att allt är så enkelt och fritt. Det är skönt att känna mitt bultande hjärta igen, det är precis som om det har legat i dvala.
Nu ska jag njuta av glädjen,
fan vad skönt det känns.
I'M SO HAPPY!!
weheartit.com
where is my missing heart?
saknad
Johanna och jag har kommit varandra närmre det sista året som gått och hon kommer alltid vara den glada, den som får igång festen när alla andra vill gå och lägga sig. Hon kan vara lite förvirrad ibland, typ hela tiden, men tillslut så blir det alltid bra ändå. Varje minne med henne får mig att skratta när jag tänker på det - vi har bara haft roligt tillsammans.
Linn är min söndags-vän. I två veckor nu så måste jag avstå från Trinageln-mat och Espresso house på söndagarna eftersom det inte alls skulle vara samma sak utan min lilla Linn. Vi kan skratta fyra timmar i sträck, sen skrattar vi lite till - åt saker som egentligen inte är roliga. Vi har varit med om mycket och herregud vad vi har roligt tillsammans. Vi kan prata om allt mellan himmel och jord, lättsamma grejer men också väldigt seriösa saker.
Mäjje är ju partyfixarn, sjuka fester har utspelat sig i hennes kök och hon har bidragit med humor, skratt och närvaro. Hon är den som hittar på sjuka grejer som alla skrattar åt i efterhand, men hon är även den som säger tröstande ord när man är ledsen. Jag har så många minnen som hon deltar i, minnen som får mig att må bättre när jag är ledsen. Det är myskvällar, Kingsan-dimman och den konstiga gångstilen som är bra om man har ont i magen. Ja, det finns så mycket att minnas - så många bra saker!
Det går inte ens att beskriva i ord vad Therese betyder för mig. Vi har våra standdagar, våra myskvällar och vår sjuka humor. Vi kan skratta, gråta och bara vara. Även om hon bara är borta i några dagar så kommer jag sakna henne, för nu kan jag inte träffa henne när livet inte riktigt går som jag hade tänkt mig. Dock så ska jag passa hennes lilla sötnos Fia, vilket kompenserar lite för att Therese är borta. Fia lyssnar alltid och hon berättar inte mina hemligheter för någon annan, så det kommer nog bli någon myskväll med Fia hemma i Therese lägenhet(a.k.a mitt tredje hem)!
Gud vad jag saknar dessa fyra människor redan!
Det känns sjukt att jag inte kan träffa dem när jag vill, speciellt Johanna. Fast jag har lovat henne att komma på besök och jag ska hålla mitt ord - i slutet av sommaren så blir det kanske Holland för mig! Fast det är ändå inte samma sak.
Nej, nu måste jag sluta tänka på att dessa fantastiska människor inte är hemma.
Jag saknar er♥
Rus
vi börjar bli i gasen, då lossar tungans band.
Vi som gått omkring och vart så blyga
vi slutar upp att smyga, modet kommer efterhand.
Senare när berusningen har lagt sig och
det som jag har sagt dig verkar ganska meningslöst.
Då undrar jag över hur du ser mig,
man får se upp hur man beter sig och då skrattar jag nervöst.
Mitt hjärta har en frusen inneboende med
pajat självförtroende som inte mår så bra.
Hon plockar fram allt det jag gömmer och minns
allt det jag glömmer och säger att hon är jag.
weheartit.com
det blir alltid värre framåt natten.
weheartit.com
förvirring
Nej, jag förstår mig inte på mina ack så förvirrade tankar.
weheartit.com
the end of the road, please no.
För en minut sen var du min.
En tredjedel av den jag var går hem,
för en är krossad, en är din.
Det här är slutet på vår film.
weheartit.com
I know the feeling.
det är över
Inatt gick mitt hjärta i tusen bitar, eller nej det försvann. Det bara flög sin väg när tårarna svämmade över och kroppen inte längre klarade av smärtan. Är det såhär det känns när man förlorat något man verkligen tycker om?
Ibland intalar jag mig själv att jag drömmer, men sedan händer något som påminner mig om det misstag som förstörde allt, som fick mig att tappa bort mitt hjärta i ett mörkt hav.
Tårarna slutar inte falla, det kvittar vad jag gör för de vill inte stanna i kroppen. De fläckar ner varje del av mitt liv och det känns inte längre bra. Allt känns fel. Varje andetag, varje rörelse, varje hjärtslag - de känns så överflödiga.
Inatt förlorade jag något så mycket mer än mitt hjärta. Jag förlorade en vän, någon mer också. Någon som förstod och som kunde bortse från alla fel för att se vad som är rätt. Jag var rätt, för honom var jag verkligen det. Nu famlar jag i blindo in i ett mörker som aldrig har sett så tungt ut. Solen försvann inatt när jag satt på en bänk med mig själv och pratade med luften genom snyftningar. Fast jag har mig själv att skylla och en del av mig kommer aldrig sluta hata mig själv för det jag gjort.
Inatt dog en del av mig, den delen som trodde på det lyckliga slutet.
Inatt försvann glädjen och förvandlades till smärta.
Inatt försvann jag.
Slutet har just börjat mellan dig och mig.
Det har blivit svårt att älska,
när all kärlek lett till besvikelse
Och compadres
Lever på gränsen till förintelse
Compadres, ni trodde man kunde svika kärlek
Men det kan man inte
Jag vet att du är ledsen
Jag är ledsen med
För allt som är kvar är en dröm om vad kärlek kunde va
Jag läser aldrig Proust igen
För slutet gör för ont i mig
Slutet har just börjat mellan dig och mig
weheartit
ingenting
Jag har inget hem, ingen plats där jag känner mig trygg.
Allt har gått i tusen bitar,
bitar som inte längre går att sätta ihop.
Vad som än händer så kommer det aldrig bli riktigt bra igen.
Det är över!
Jag har ingen som verkligen bryr sig om mig,
mer än som vän.
Ingen vill hålla om mig när tårarna faller,
ingen säger till mig att vad jag än tror så är jag ganska fantastiskt.
Inga kyssar på morgonen,
heller ej på kvällen.
Det är över!
Jag har inte styrkan att resa mig,
jag ligger kvar på den smutsiga marken.
Jag ser inte längre ljuset,
det är mörkret som omringar mig.
Det är över!
Tiden läker inte alla sår,
det blir inte alltid bättre,
ibland får man helt enkelt leva med smärtan.
