tänk vad tre små ord kan göra.
"Jag gillar henne..."
Tänk vad tre enkla ord kan göra, hur mycket det kan förgöra en människa. Även om man visste att det kanske aldrig var menat, så blir man ändå sårad när sanningen blir kastad i ansiktet på en. Det krossar en totalt.
Man får problem med verklighetsuppfattningen och allt känns så distant, man kan inte reagera på vanliga vardagssaker. Hjärtat slår lite saktare och pulsen stannar - där krossades en del av min själ.
Tänk vad tre enkla ord kan göra, hur mycket det kan förgöra en människa. Även om man visste att det kanske aldrig var menat, så blir man ändå sårad när sanningen blir kastad i ansiktet på en. Det krossar en totalt.
Man får problem med verklighetsuppfattningen och allt känns så distant, man kan inte reagera på vanliga vardagssaker. Hjärtat slår lite saktare och pulsen stannar - där krossades en del av min själ.
kan man älska någon på avstånd?
Kärleken känns, både i luften och i marken. Träden skiftar färg och kärleksparen vänder hemåt för att mysa tillsammans i en soffa för två, framför en film om kärlek. Enbart de som lever ensamma, de som inte hittat den som får världen att glänsa, fortsätter att vandra på gator som inte längre lever.
Dagen lever vidare på ångorna från våren och nätterna förgör ensamma tankar som brister i tomma tårar. Det är då jag tänker på dig, mannen som är mer fantasi än människa. Hur du får mig att skratta, gråta och leva - helt omedvetet. En vän som du är svår att hitta då du är speciell, det finns ingen annan som är så perfekt som du är för mig. Jag känner det - i varje nerv och muskel. Det hade varit du och jag om livet hade varit annorlunda. Hade det varit en annan tid så hade vi varit självklara - vi är som jordgubbar och kaffegrädde en vacker sommardag; vi passar perfekt ihop.
Fast livet är inte perfekt och vi lever inte i en förlorad tid, detta är verkligheten och då är det inte du och jag. Dock kan jag inte sluta tänka på hur det kunde ha varit, hur det fortfarande kan bli. Ja, man kan älskar någon på avstånd - det är precis vad jag gör just nu, varje timme, minut och sekund!
Jag kramar hårt min kudde
och tänker jämt på dig
var finns du ikväll min älskling
tänker du ibland på mig
att få ha dig vid min sida
får jag bara drömma om
för när jag vaknar varje morgon
är min säng som vanligt tom
Om du bara för nån timma
kunde komma hem till mig
och viska ljuvt dom orden
"du, jag lämnar aldrig dig"
inget kan slå en vacker hö
Kolla varifrån!
inget kan slå en vacker höstdag i Lilleskog som ligger 7km från mitt hem. Vilken känsla, vilket ljus och vilken tystnad. Mina tankar samlas äntligen på ett ställe och jag kan fokusera på varje individuell händelse som gör mig förvirrad. Även om jag sett den största förvirringen flera gånger så kan jag låta det rinna av mig. Jag önskar att en bil ska tuta, att ett speciellt ljus ska blända mig - avsaknaden sårar inte så mycket som jag trodde.
Ja, en fridfull plats skapar ett fridfullt sinne. Nu ska jag fundera lite till och hoppas på att alla mina problem blir lösta. Man måste ju tänka positivt.
'I need you like a heart needs a beat'
mina käraste ägodelar
Jag tror att alla äger något som är extra viktigt för en. Det kan vara en penna, en bok, en CD-skiva eller något annat som man tittar till en extra gång lite då och då. Även jag har en del sådana saker och för mig så betyder de mer än vad mycket annat gör. Det kan bero på olika saker - på att det var dyrt eller helt enkelt att det har ett speciellt minne som knyter an till saken i fråga.
Nedan så har jag det som betyder mest för mig när det gäller saker som jag äger. Jag har en del andra ting som också skänker mig extra glädje men just dessa personliga tillhörigheter är väldigt viktiga för mig. De har på olika sätt inspirerat mig till tankar och frågeställningar som annars inte hade dykt upp.
Jag må vara löjlig och lite sinnesjuk, men en del av dessa saker behandlar jag som mina egna barn. Vissa skaffar barn och passar dem, jag tar hand om mina Twilight-böcker. De är nog mina absolut käraste ägodelar; min Twilight-serie. Jag har dem på svenska, dock så funderar jag på att köpa dem på engelska också. Jag har läst dem ungefär 8 gånger + att jag läser mina favoritkapitel i böckerna lite då och då. Jag vet inte varför, men jag älskar dem. De får mig att tro på kärlek och jag lever mig in i en förbjuden & fantastisk lovestory.
Ja, vi har alla saker som vi älskar mer än något annat & dessa är de flesta av mina käraste ägodelar:
Böcker:
Harry Potter och de vises sten
Harry Potter och Hemligheternas kammare
Harry Potter och fången från Azkaban
Harry Potter och den flammande bägaren
Harry Potter och Fenixorden
Harry Potter och Halvblodsprinsen
Harry Potter och dödsrelikerna
Filmer:
Harry Potter och de vises sten
Harry Potter och Hemligheternas kammare
Harry Potter och fången från Azkaban
Harry Potter och den flammande bägaren
Harry Potter och Fenixorden
Från vänster:
halsband med mitt stjärntecken (lejon) på ena sidan och mitt namn (Mika) på andra. - fick jag av mormor.
halsband med ett hjärta i - fick jag av Anette i åttan eller nian.
halsband med olika berlocker - de var min mormors.
halsband med en ängel på som innehåller min månadssten - fick jag av Emmylie när jag fyllde 19.
färgglada armband - gjorde barnen på dagiset i Svarte när jag var där på sommarjobb.
Kärlekste för två - fick jag av Jan-Åke på Klostret.
Det som jag värdesätter mest är det på bilden nedan.
Böcker:
Om jag kunde drömma (Twilight) - engelska och svenska
När jag hör din röst (New moon) - svenska
Ljudet av ditt hjärta (Eclipse) - svenska
Så länge vi båda andas (Breaking dawn) - svenska
Film:
Twilight
Nedan så har jag det som betyder mest för mig när det gäller saker som jag äger. Jag har en del andra ting som också skänker mig extra glädje men just dessa personliga tillhörigheter är väldigt viktiga för mig. De har på olika sätt inspirerat mig till tankar och frågeställningar som annars inte hade dykt upp.
Jag må vara löjlig och lite sinnesjuk, men en del av dessa saker behandlar jag som mina egna barn. Vissa skaffar barn och passar dem, jag tar hand om mina Twilight-böcker. De är nog mina absolut käraste ägodelar; min Twilight-serie. Jag har dem på svenska, dock så funderar jag på att köpa dem på engelska också. Jag har läst dem ungefär 8 gånger + att jag läser mina favoritkapitel i böckerna lite då och då. Jag vet inte varför, men jag älskar dem. De får mig att tro på kärlek och jag lever mig in i en förbjuden & fantastisk lovestory.
Ja, vi har alla saker som vi älskar mer än något annat & dessa är de flesta av mina käraste ägodelar:
Böcker:
Harry Potter och de vises sten
Harry Potter och Hemligheternas kammare
Harry Potter och fången från Azkaban
Harry Potter och den flammande bägaren
Harry Potter och Fenixorden
Harry Potter och Halvblodsprinsen
Harry Potter och dödsrelikerna
Filmer:
Harry Potter och de vises sten
Harry Potter och Hemligheternas kammare
Harry Potter och fången från Azkaban
Harry Potter och den flammande bägaren
Harry Potter och Fenixorden
Från vänster:
halsband med mitt stjärntecken (lejon) på ena sidan och mitt namn (Mika) på andra. - fick jag av mormor.
halsband med ett hjärta i - fick jag av Anette i åttan eller nian.
halsband med olika berlocker - de var min mormors.
halsband med en ängel på som innehåller min månadssten - fick jag av Emmylie när jag fyllde 19.
färgglada armband - gjorde barnen på dagiset i Svarte när jag var där på sommarjobb.
Kärlekste för två - fick jag av Jan-Åke på Klostret.
Det som jag värdesätter mest är det på bilden nedan.
Böcker:
Om jag kunde drömma (Twilight) - engelska och svenska
När jag hör din röst (New moon) - svenska
Ljudet av ditt hjärta (Eclipse) - svenska
Så länge vi båda andas (Breaking dawn) - svenska
Film:
Twilight
när natten börjar dyker minnena upp
Det är som värst när natten gör sitt intrång och dagen är så långt borta som den kan vara. När mörkret har blivit som mörkast och hela samhället ligger i en dvala. En ynka bil kör förbi utanför, dock enbart ett tecken på liv i denna tysta stad.
Det är då jag tänker på henne, den mormor som jag aldrig kommer glömma. Alla nätter som hon tröstade mig när jag grät över livets orättvisor, när jag var hungrig och ville ha mormors speciella köttbullar eller när vi gick våra promenader bara hon och jag eftersom Max ännu var för liten för att följa med och Kim var för stor för att kunna njuta av det.
Varje gång jag går förbi hennes lägenhet så faller det en tår, medvetet eller undermedvetet, men en tår slingrar sig alltid fram och rinner ner för kinden. Alla gånger jag kommit till henne efter skolan för att få saft och hemmagjorda kakor. Hon skulle lära mig det - att baka. Jag skulle komma hem till henne nu i somras och lära mig göra chokladmuffins, vaniljstänger och drömmar - dock så dog den drömmen med mormor.
Vi skulle fika hon och jag för att jag hade fyllt år, på min födelsedag skulle jag bjuda med henne på Hartmans. "Guds plan" stämde inte med min och istället för att fika på min födelsedag så gick jag på hennes begravning dagen innan min 19:års dag.
Det är som värst på natten när alla tanker hinner ifatt en, när ens känslor stiger och man inte kan kontrollera det själv. Då minns jag alla minnen och alla saker vi skulle ha gjort. Fast ljuset i denna sorgsna saga är att jag aldrig kommer ge upp mina drömmar - det är något som mormor lärt mig.
I miss you<3
Det är då jag tänker på henne, den mormor som jag aldrig kommer glömma. Alla nätter som hon tröstade mig när jag grät över livets orättvisor, när jag var hungrig och ville ha mormors speciella köttbullar eller när vi gick våra promenader bara hon och jag eftersom Max ännu var för liten för att följa med och Kim var för stor för att kunna njuta av det.
Varje gång jag går förbi hennes lägenhet så faller det en tår, medvetet eller undermedvetet, men en tår slingrar sig alltid fram och rinner ner för kinden. Alla gånger jag kommit till henne efter skolan för att få saft och hemmagjorda kakor. Hon skulle lära mig det - att baka. Jag skulle komma hem till henne nu i somras och lära mig göra chokladmuffins, vaniljstänger och drömmar - dock så dog den drömmen med mormor.
Vi skulle fika hon och jag för att jag hade fyllt år, på min födelsedag skulle jag bjuda med henne på Hartmans. "Guds plan" stämde inte med min och istället för att fika på min födelsedag så gick jag på hennes begravning dagen innan min 19:års dag.
Det är som värst på natten när alla tanker hinner ifatt en, när ens känslor stiger och man inte kan kontrollera det själv. Då minns jag alla minnen och alla saker vi skulle ha gjort. Fast ljuset i denna sorgsna saga är att jag aldrig kommer ge upp mina drömmar - det är något som mormor lärt mig.
I miss you<3
fly like the vind
En önskebild jag har är att bara flyga iväg, skapa vingar och sen flyga ut över världen likt en vind. Ibland skulle jag vilja öppna mitt fönster på vid gavel och bara hoppa ut för att sedan kunna flaxa med vingarna för första gången. Känna varje vindpust i ansiktet - varje gång lika fantastisk som den föregående. Då skulle jag vara lycklig, som en fågel som får frihet efter fängelseskap. Jag skulle följt med i medvinden och låtit luften bestämma mitt öde.
Hur lång tid hade det tagit innan vinden vänt och blåst hem mig igen?
Hur många dagar hade kunnat gå innan någon saknat mig?
Jag hade varit gladare bland molnen i min egen atmosfär. Jag hade njutit av varje tur bland träden och varje tacksam pust som tryckt mig närmre världens kärna. Jag hade flygit jorden runt, för att kunna se allt som jag någonsin förälskat mig i genom bilder och filmer.
En snörik dag i New York en kall decemberdag, en stekhet oktoberdag i Australien, en stressfylld dag i Kina och kanske en vacker vårdag i Skottland när slätterna börjar bli gröna igen efter en kall och dödande vinter.
Så mycket att se och så lite tid, därför skulle jag vilja kunna flyga. Få se allt och lite till, få uppleva och känna sig levande.
Ibland så känns livet så rutinmässigt, det är ingen konst att göra samma sak dag ut och dag in - man lever inte på riktigt. Jag skulle vilja leva, känna varje bris i kroppen och hur hela ens själ njuter av lite äventyr. Att få se något nytt, inte samma gamla husknut varje dag när man kommer hem från stan.
Ja, jag önskar att jag kunde flyga.
Flyga bort från en tråkig vardag och till något som betyder något - flyga rakt in i ett äventyr.
Hur lång tid hade det tagit innan vinden vänt och blåst hem mig igen?
Hur många dagar hade kunnat gå innan någon saknat mig?
Jag hade varit gladare bland molnen i min egen atmosfär. Jag hade njutit av varje tur bland träden och varje tacksam pust som tryckt mig närmre världens kärna. Jag hade flygit jorden runt, för att kunna se allt som jag någonsin förälskat mig i genom bilder och filmer.
En snörik dag i New York en kall decemberdag, en stekhet oktoberdag i Australien, en stressfylld dag i Kina och kanske en vacker vårdag i Skottland när slätterna börjar bli gröna igen efter en kall och dödande vinter.
Så mycket att se och så lite tid, därför skulle jag vilja kunna flyga. Få se allt och lite till, få uppleva och känna sig levande.
Ibland så känns livet så rutinmässigt, det är ingen konst att göra samma sak dag ut och dag in - man lever inte på riktigt. Jag skulle vilja leva, känna varje bris i kroppen och hur hela ens själ njuter av lite äventyr. Att få se något nytt, inte samma gamla husknut varje dag när man kommer hem från stan.
Ja, jag önskar att jag kunde flyga.
Flyga bort från en tråkig vardag och till något som betyder något - flyga rakt in i ett äventyr.
med fjärilar i magen
Jag blir lite gladare, det skapas fjärilar i magen och jag kan inte sluta le - är detta vad folk kallar kärlek?
Jag har aldrig trott på kärlek, för mig så har det bara varit för de som vill bli sårade. Det går till en viss gräns, när man har sårats en gång för mycket, då man slutar att söka efter det som skapar så många tårar.
På något sätt så vill jag inte chansa för i min fantasi så slutar det alltid i katastrof. Jag har hittat en vän, någon som verkligen lyssnar och som tycker om mig för den jag är - inte för den jag kan bli. Det är en av de sundaste och mest förgörande relationer som jag har, då den både kan skänka mig glädje och ett krossat hjärta. Kan man verkligen satsa fullt ut om risken för att hela ens existens ska krossas är så stor?
Jag har alltid haft svårt för att våga - i skolan, bland vänner, i andra gruppsammanhang och i kärlek. I valet mellan prat och tystnad så har jag alltid valt det sistnänmda, allt för att en enda åsikt inte ska skapa en bild av mig som inte är sann. Kalla det feghet, kalla det förnuft, ja kallade vad vad du vill - jag kallar det överlevnad.
Nu dyker samma mönster upp igen; prat eller tystnad?
You know it seems the more we talk about it,
it only makes it worse to live without it.
But lets talk about it,
wouldn't it be nice.
Jag har aldrig trott på kärlek, för mig så har det bara varit för de som vill bli sårade. Det går till en viss gräns, när man har sårats en gång för mycket, då man slutar att söka efter det som skapar så många tårar.
På något sätt så vill jag inte chansa för i min fantasi så slutar det alltid i katastrof. Jag har hittat en vän, någon som verkligen lyssnar och som tycker om mig för den jag är - inte för den jag kan bli. Det är en av de sundaste och mest förgörande relationer som jag har, då den både kan skänka mig glädje och ett krossat hjärta. Kan man verkligen satsa fullt ut om risken för att hela ens existens ska krossas är så stor?
Jag har alltid haft svårt för att våga - i skolan, bland vänner, i andra gruppsammanhang och i kärlek. I valet mellan prat och tystnad så har jag alltid valt det sistnänmda, allt för att en enda åsikt inte ska skapa en bild av mig som inte är sann. Kalla det feghet, kalla det förnuft, ja kallade vad vad du vill - jag kallar det överlevnad.
Nu dyker samma mönster upp igen; prat eller tystnad?
You know it seems the more we talk about it,
it only makes it worse to live without it.
But lets talk about it,
wouldn't it be nice.
-
I’m trying to wash of the stains,
try not to think about the pain.
I know I’ve got no place to hide,
God knows the times that I tried.
I want to be normal, I want to feel safe
waking up screaming, it’s always the same.
I don’t want to turn off the light
hope someone hears me tonight.
Hold me, tell me everything’s ok.
Show me there’s a way to beat the monster
save me, make it go away.
try not to think about the pain.
I know I’ve got no place to hide,
God knows the times that I tried.
I want to be normal, I want to feel safe
waking up screaming, it’s always the same.
I don’t want to turn off the light
hope someone hears me tonight.
Hold me, tell me everything’s ok.
Show me there’s a way to beat the monster
save me, make it go away.
vänskap på hög nivå
Detta är en anledning till varför jag älskar att umgås med Emmylie och Elin.
Detta är även en anledning till varför de är två av mina bästa vänner.
De gör mig alltid glad, de fyller mitt liv med skratt som ingen annan kan. Vi pratar om allt och det blir liksom alltid bra när vi väl bestämmer oss för något. Även om vissa inte anser att alla hönsen är hemma, så säger jag som så;
Vi är inte bakom flötet, vi är framför det!
saknaden finns där hela tiden.
Även om jag inte pratar om det, så finns den där hela tiden. Klumpen som tynger ner min bröstkorg, som gör det svårare för luften att nå lungorna. Jag har hindrat mig själv från att tänka på det, fast ibland så ploppar det upp i huvudet när jag känner mig svag. När tröttheten tar över, kroppen orkar inte med ansträngningen och hjärnan stänger av - då kommer minnena. Tankarna som alltid funnits där - de som håller min mormor vid liv inom mig.
Alla saker vi gjort tillsammans, alla pratstunder vi hade - 18 år, 11 månader & 18 dagar. Det var den tiden jag fick med denna person som betydde så mycket för mig. Det var för kort tid, det tog för slut för snabbt.
Du var alltid där - varje skrapsår, varje födelsedag och varje bråk. Du var den som lappade ihop vår familj och gav tillbaka glädjen.
Sorgen tynger ner mig, det känns som om jag håller på att drunka i den ibland. Det har blivit lite lättare men ibland så kommer smärtan upp igen. Snart är det jul - första julen utan min älskade mormor. Hon var den som bjöd hem alla och lagade maten. Hon skapade alltid glädjen som jag aldrig riktigt hade innan jag kom hem till henne varje julafton. Jag har alltid hatat julen, men hon fick mig att älska den varenda år.
Det var magiskt - min mormor var magisk.
Jag pratar inte om det hela tiden, jag drar inte upp det med familjen eller vännerna men jag tänker på henne varje dag. Hon lever i mitt hjärta och där kommer hon alltid finnas. Mormor var en av mina bästa vänner och hon är fortfarande den jag pratar med när jag behöver stöd, enda skillnaden är att nu är bönerna tysta och svaren stumma.
jag älskar dig<3
Alla saker vi gjort tillsammans, alla pratstunder vi hade - 18 år, 11 månader & 18 dagar. Det var den tiden jag fick med denna person som betydde så mycket för mig. Det var för kort tid, det tog för slut för snabbt.
Du var alltid där - varje skrapsår, varje födelsedag och varje bråk. Du var den som lappade ihop vår familj och gav tillbaka glädjen.
Sorgen tynger ner mig, det känns som om jag håller på att drunka i den ibland. Det har blivit lite lättare men ibland så kommer smärtan upp igen. Snart är det jul - första julen utan min älskade mormor. Hon var den som bjöd hem alla och lagade maten. Hon skapade alltid glädjen som jag aldrig riktigt hade innan jag kom hem till henne varje julafton. Jag har alltid hatat julen, men hon fick mig att älska den varenda år.
Det var magiskt - min mormor var magisk.
Jag pratar inte om det hela tiden, jag drar inte upp det med familjen eller vännerna men jag tänker på henne varje dag. Hon lever i mitt hjärta och där kommer hon alltid finnas. Mormor var en av mina bästa vänner och hon är fortfarande den jag pratar med när jag behöver stöd, enda skillnaden är att nu är bönerna tysta och svaren stumma.
jag älskar dig<3
det är inte lätt att vara kär
Det är inte lätt att vara kär, speciellt inte om man vet att man aldrig kan få den man vill ha. Det är som att sträcka sig efter ett riktigt saftigt och munvattnade äpple, fast man når inte riktigt för det ligger för långt bort på bordet och man sitter fastkedjad i stolen. Det är precis vad olycklig kärlek är - man vill ha något som nästan finns inom räckhåll men man når det inte riktigt.
Varje gång jag prata med Honom, killen med stort H, så fladdrar fjärilarna i min mage till och vaknar ur sin dvala. Helt plötsligt är de mer levande än de någonsin varit. Tankarna blir ofokuserade och hjärtat slår tre gånger snabbare för enbart hans existens får hela min kropp och själ att må bra. Jag lever i min drömvärld när jag pratar med Honom, den värld där han och jag hade varit perfekta för varandra.
Hade han bott i samma stad som mig eller bara en liten bit bort, då hade det nog varit han och jag. Då hade han nog varit den jag åkt till om jag hade en ledig helg eller kände för att umgås med någon som jag tycker om. Han hade varit den som hade tröstat mig om någon sårat mig och han hade funnits där för att säga alla rätta saker. Om det bara inte hade varit minst 50 mil mellan oss så hade det varit perfekt - då hade det varit vi.
Nu är livet inte perfekt.
Ingenting har någonsin sårat mig så mycket som när han sa att han börjat umgås med en tjej som verkade tycka om honom. Han trodde aldrig det och han visste inte vad han skulle göra, så han bad mig om råd. Jag fick bita mig i läppen, svara så gott jag kunde för att hjälpa honom och nu när jag ligger ensam i min säng i mörkret så faller tårarna. Fast jag borde inte bry mig, precis som han så har jag träffat andra och umgåtts med andra - fast enbart för att glömma honom.
Att vara olycklig kär är inte lätt och tankarna blir bara fler och fler. Att vara så djup och analyser så mycket ger mig huvudvärk därför ska jag sluta nu. Fast jag är lika mänsklig som alla andra och ibland behöver jag bara skriva av mig. Det är främst därför jag har en blogg, för att få ur mig alla tankar som finns inombords.
Varje gång jag prata med Honom, killen med stort H, så fladdrar fjärilarna i min mage till och vaknar ur sin dvala. Helt plötsligt är de mer levande än de någonsin varit. Tankarna blir ofokuserade och hjärtat slår tre gånger snabbare för enbart hans existens får hela min kropp och själ att må bra. Jag lever i min drömvärld när jag pratar med Honom, den värld där han och jag hade varit perfekta för varandra.
Hade han bott i samma stad som mig eller bara en liten bit bort, då hade det nog varit han och jag. Då hade han nog varit den jag åkt till om jag hade en ledig helg eller kände för att umgås med någon som jag tycker om. Han hade varit den som hade tröstat mig om någon sårat mig och han hade funnits där för att säga alla rätta saker. Om det bara inte hade varit minst 50 mil mellan oss så hade det varit perfekt - då hade det varit vi.
Nu är livet inte perfekt.
Ingenting har någonsin sårat mig så mycket som när han sa att han börjat umgås med en tjej som verkade tycka om honom. Han trodde aldrig det och han visste inte vad han skulle göra, så han bad mig om råd. Jag fick bita mig i läppen, svara så gott jag kunde för att hjälpa honom och nu när jag ligger ensam i min säng i mörkret så faller tårarna. Fast jag borde inte bry mig, precis som han så har jag träffat andra och umgåtts med andra - fast enbart för att glömma honom.
Att vara olycklig kär är inte lätt och tankarna blir bara fler och fler. Att vara så djup och analyser så mycket ger mig huvudvärk därför ska jag sluta nu. Fast jag är lika mänsklig som alla andra och ibland behöver jag bara skriva av mig. Det är främst därför jag har en blogg, för att få ur mig alla tankar som finns inombords.
midnattstankar
Klockan slår tre och jag ligger fortfarande klarvaken och tänker på allt möjligt. På den framtid som jag inte längre ser, på killen som får mitt hjärta att slå lite snabbare men som inte är min, morgondagen som snart är här men som inte är välkommen. Tankarna flyger och far medan musik strömmar ut ur mina hörlurar.
Håkan Hellström - Kärlek är ett brev skickat tusen gånger
Lars Winnerbäck - Timglas
James Blunt - Goodbye my lover
James Morrison Feat. Nelly Furtado - Broken Strings
De spelas om och om igen medan natten blir ännu mörkare och mina tankar flyger allt längre bort. Det är bara jag och musik - den bästa musiken som finns. Jag grubblar över livet och de orättvisor som vi alla möter och som vi alla hatar, de som är en del av livet.
Jag blundar, andas in, andas ut, en tår faller och jag försöker glömma allt. Någon timme av frid - lite space. Tillslut ger sig yrseln med sig och jag faller in i en dvala medan Håkan, min favorit, sjunger mitt favoritstyck i hans låt.
Vad jag bryr mig om är att se dig gråta
för jag har gråtit
och du ringde aldrig
Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaks till dig
Vad jag bryr mig om är att se som i slow-motion
när du går sönder inuti
så som jag gjorde nyss
Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaka till dig
Håkan Hellström - Kärlek är ett brev skickat tusen gånger
Lars Winnerbäck - Timglas
James Blunt - Goodbye my lover
James Morrison Feat. Nelly Furtado - Broken Strings
De spelas om och om igen medan natten blir ännu mörkare och mina tankar flyger allt längre bort. Det är bara jag och musik - den bästa musiken som finns. Jag grubblar över livet och de orättvisor som vi alla möter och som vi alla hatar, de som är en del av livet.
Jag blundar, andas in, andas ut, en tår faller och jag försöker glömma allt. Någon timme av frid - lite space. Tillslut ger sig yrseln med sig och jag faller in i en dvala medan Håkan, min favorit, sjunger mitt favoritstyck i hans låt.
Vad jag bryr mig om är att se dig gråta
för jag har gråtit
och du ringde aldrig
Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaks till dig
Vad jag bryr mig om är att se som i slow-motion
när du går sönder inuti
så som jag gjorde nyss
Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaka till dig
a nonbeliever
För vissa så är det en självklarhet - det finns en för alla. För sådana som mig, som har blivit sårade av kärleken allt för många gånger, har gett upp. Att tro på kärlek är som att tro på Gud, man tror på något som egentligen inte finns utan som man skapar själv. Precis som vi alla har en egen uppfattning om vem Gud är och hur han ser ut, så har vi alla en olik syn på kärlek. Jag tror inte på Gud - jag tror inte på kärlek.
Kärlek är som en sjukdom, den nässlar sig in och infekterar hela kroppen. Man går och tänker på den man håller kär hela tiden och allt annat blir över. Man kan inte fokusera på det som man ska göra utan man lever i ett hav av rosa moln - jag vet för jag har själv upplevt det. Jag vill inte låta som en bitterfitta, men jag har beslutat att istället för att ta chansen och kanske hitta något fantastisk så har jag slutat leta efter det. Kärlek är inte längre något jag behöver, det är inget som får mig att må bättre - det ger mig ångest.
Det finns tusen kärlekssånger om par som hittat varandra och lever lyckliga. Det finns ännu fler låtar som handlar om människor som får deras hjärtan krossade. Alla tårar som fallit för att någon gjort slut och alla lustfulla tankar som finns för att man inte vågar berätta för den man tycker om hur mycket den betyder - allt för att inte bli sårad. Jag tror att ungefär 40% av världens befolkning just nu går och är olyckligt kära.
En kille som förälskat sig i grannen som är gift, läraren som tycker om den 30 år yngre eleven, biträdet i affären som kollat in killen som kommer in dagligen, killen som går in i affären enbart för att kolla in biträdet som han tycker är den vackrast kvinnan i världen, pojken som gillar flickan som alltid sitter på gungan på lekplatsen, kvinnan som är kär i mannen som lagar hennes bil - som tycker om henne tillbaka.
Alla är olyckliga för de vågar inte visa vad de känner. De går dag ut och dag in medan de tänker på den som får hjärtat att slå ett extra slag och skapar fjärilar i magen.
Precis som alla andra idioter så är jag olyckligt kär. Jag tycker om någon men jag vågar inte säga det för jag vill inte förstöra den relation vi redan har. Det bildas fjärilar i magen, mitt hjärta slår snabbare när jag pratar med honom, han har huvudrollen i mina drömmar och enligt mig så är han helt fantastiskt. Fast jag intalar mig själv att jag inte tror på kärlek - det är bara trams. Och jag lever vidare - precis som om han inte får mig att må så mycket bättre än vanligt varje gång jag hör från honom.
Cause you know – love, it's too hard to break.
Love, aint nothing you can take,
it's a little thing we make
Would you hate me if I said I know,
you'd enjoyed the show?
Here's to you, love when you needed it most.
- Elin Ruth Sigvardsson feat. Lars Eriksson
Kärlek är som en sjukdom, den nässlar sig in och infekterar hela kroppen. Man går och tänker på den man håller kär hela tiden och allt annat blir över. Man kan inte fokusera på det som man ska göra utan man lever i ett hav av rosa moln - jag vet för jag har själv upplevt det. Jag vill inte låta som en bitterfitta, men jag har beslutat att istället för att ta chansen och kanske hitta något fantastisk så har jag slutat leta efter det. Kärlek är inte längre något jag behöver, det är inget som får mig att må bättre - det ger mig ångest.
Det finns tusen kärlekssånger om par som hittat varandra och lever lyckliga. Det finns ännu fler låtar som handlar om människor som får deras hjärtan krossade. Alla tårar som fallit för att någon gjort slut och alla lustfulla tankar som finns för att man inte vågar berätta för den man tycker om hur mycket den betyder - allt för att inte bli sårad. Jag tror att ungefär 40% av världens befolkning just nu går och är olyckligt kära.
En kille som förälskat sig i grannen som är gift, läraren som tycker om den 30 år yngre eleven, biträdet i affären som kollat in killen som kommer in dagligen, killen som går in i affären enbart för att kolla in biträdet som han tycker är den vackrast kvinnan i världen, pojken som gillar flickan som alltid sitter på gungan på lekplatsen, kvinnan som är kär i mannen som lagar hennes bil - som tycker om henne tillbaka.
Alla är olyckliga för de vågar inte visa vad de känner. De går dag ut och dag in medan de tänker på den som får hjärtat att slå ett extra slag och skapar fjärilar i magen.
Precis som alla andra idioter så är jag olyckligt kär. Jag tycker om någon men jag vågar inte säga det för jag vill inte förstöra den relation vi redan har. Det bildas fjärilar i magen, mitt hjärta slår snabbare när jag pratar med honom, han har huvudrollen i mina drömmar och enligt mig så är han helt fantastiskt. Fast jag intalar mig själv att jag inte tror på kärlek - det är bara trams. Och jag lever vidare - precis som om han inte får mig att må så mycket bättre än vanligt varje gång jag hör från honom.
Cause you know – love, it's too hard to break.
Love, aint nothing you can take,
it's a little thing we make
Would you hate me if I said I know,
you'd enjoyed the show?
Here's to you, love when you needed it most.
- Elin Ruth Sigvardsson feat. Lars Eriksson
låtar som berör
Jag tror att alla har minst en låt som gör att man blir lite mer emotionell, som plockar fram det innersta ur en. Det kan vara en låt som påminner om något, som spelades när något speciellt hände eller där man minns texten väldigt tydligt för det får en att komma ihåg något viktigt som hände just då - rätt låt vid rätt tillfälle helt enkelt. Sen finns det de som inte minns varför just den låten betyder så mycket men lika förbannat så känner man hur känslorna svämmar över lika mycket varje gång när man hör denna speciella låt.
Jag har en del sådana låtar, som på olika sätt får mig att missas exakta tidpunkter i mitt liv. Vissa är glasklara medan andra låtar minns jag inte varför just de berör mig så mycket. Fast varje gång jag hör dem så rör det upp en massa känlor inom mig och ibland slutar det t.o.m med att jag fäller en tår eller två.
En sådan låt är Goodbye my lover av James Blunt. Detta är precis en sådan låt som uppstod från ingenting, inget minne som jag kan plocka fram och analysera isönder. Jag vet bara att varje gång jag lyssnar på denna låt så blir jag ledsen, kroppen ger liksom upp och jag orkar inte kämpa emot nedstämdheten.
Make love in this club av Usher är också en sådan låt men skillnaden är att jag minns precis varför den berör mig så mycket. Första gången jag föll för någon så spelades den låten. Jag minns allt: datum, dofter, händelser och framför allt känslorna som fick mig att må bra. Jag kände mig verkligen vacker den kvällen. Så varje gång jag lyssnar på den låten så pirrar det till lite i kroppen och det börjar bildas fjärilar i magen. Enbart p.g.a en låt!
En del låtar berör väldigt mycket, de speciella låtarna som man aldrig kommer glömma. De är inte många men det är guldklimparna bland sandkornen - lite bättre och lite vackrare.
Har ni någon låt som verkligen berör er?
Jag har en del sådana låtar, som på olika sätt får mig att missas exakta tidpunkter i mitt liv. Vissa är glasklara medan andra låtar minns jag inte varför just de berör mig så mycket. Fast varje gång jag hör dem så rör det upp en massa känlor inom mig och ibland slutar det t.o.m med att jag fäller en tår eller två.
En sådan låt är Goodbye my lover av James Blunt. Detta är precis en sådan låt som uppstod från ingenting, inget minne som jag kan plocka fram och analysera isönder. Jag vet bara att varje gång jag lyssnar på denna låt så blir jag ledsen, kroppen ger liksom upp och jag orkar inte kämpa emot nedstämdheten.
Make love in this club av Usher är också en sådan låt men skillnaden är att jag minns precis varför den berör mig så mycket. Första gången jag föll för någon så spelades den låten. Jag minns allt: datum, dofter, händelser och framför allt känslorna som fick mig att må bra. Jag kände mig verkligen vacker den kvällen. Så varje gång jag lyssnar på den låten så pirrar det till lite i kroppen och det börjar bildas fjärilar i magen. Enbart p.g.a en låt!
En del låtar berör väldigt mycket, de speciella låtarna som man aldrig kommer glömma. De är inte många men det är guldklimparna bland sandkornen - lite bättre och lite vackrare.
Har ni någon låt som verkligen berör er?
Var det verkligen bättre förr?
När jag fyllde tio så valde mina föräldrar att gå olika vägar. Jag förstod det inte då, men nu när jag tänker tillbaka så var det då jag började växa upp. Jag har alltid varit ett riktigt "Svensson-barn", vilket enligt mig innebär: en väldigt stabil uppväxt där livet flyter på rutin.
För så var det alltid för mig när jag var yngre. Vakna, dagis/skolan, träffa kompisar, kvällsmat med hela familjen, läxor, tv och sömn. Så var det dag ut och dag in, inget förändrades. På ett sätt är jag glad för det för det gav mig en trygghet som jag alltid kunde återvända till. Om något hände så kunde jag alltid komma hem för där visste jag att det fanns människor som älskade mig.
När mina föräldrar satte sig ner och berättade för mig och mina två bröder att pappa skulle flytta så grät jag. Men inte för att de skulle flytta isär, vilket för mig innebar att de inte älskade varandra, utan för att jag inte längre skulle träffa pappa varje dag om jag ville det. Det skapade ett tomrum och detta gjorde att tryggheten försvann. Jag tappade även tron på att kärlek fann. Innan hade jag väntat på drömprinsen som skulle komma, men då insåg jag att verkligheten bara var en besvikelse. Den dagen blev jag vuxen.
Många händelser har fört mig till den plats jag är idag. Jag är glad för alla saker som inträffat, bra och dåligt, för om de inte hade hänt så hade jag inte suttit här nu med underbara vänner, en fin familj och en framtid framför mig.
Var det bättre förr? Saknar jag det som var?
Jag har alltid undrat hur det skulle varit om mina föräldrar bodde ihop. Nu när jag testat båda delar så skulle jag verkligen inte kunna se mina föräldrar tillsammans - de är för olika. Fast på ett litet hörn så undrar jag hur det hade blivit, det är som om jag har en liten tioåring inom mig som bara längtar tillbaka till den tryggheten i ett helt hem. Istället för ett helt hem så har jag två halva, fast för mig så fungerar det precis lika bra.
jag och min lillebror leker. På bilden är jag nog 9år och Max är 6år, fast jag är inte säker.
För så var det alltid för mig när jag var yngre. Vakna, dagis/skolan, träffa kompisar, kvällsmat med hela familjen, läxor, tv och sömn. Så var det dag ut och dag in, inget förändrades. På ett sätt är jag glad för det för det gav mig en trygghet som jag alltid kunde återvända till. Om något hände så kunde jag alltid komma hem för där visste jag att det fanns människor som älskade mig.
När mina föräldrar satte sig ner och berättade för mig och mina två bröder att pappa skulle flytta så grät jag. Men inte för att de skulle flytta isär, vilket för mig innebar att de inte älskade varandra, utan för att jag inte längre skulle träffa pappa varje dag om jag ville det. Det skapade ett tomrum och detta gjorde att tryggheten försvann. Jag tappade även tron på att kärlek fann. Innan hade jag väntat på drömprinsen som skulle komma, men då insåg jag att verkligheten bara var en besvikelse. Den dagen blev jag vuxen.
Många händelser har fört mig till den plats jag är idag. Jag är glad för alla saker som inträffat, bra och dåligt, för om de inte hade hänt så hade jag inte suttit här nu med underbara vänner, en fin familj och en framtid framför mig.
Var det bättre förr? Saknar jag det som var?
Jag har alltid undrat hur det skulle varit om mina föräldrar bodde ihop. Nu när jag testat båda delar så skulle jag verkligen inte kunna se mina föräldrar tillsammans - de är för olika. Fast på ett litet hörn så undrar jag hur det hade blivit, det är som om jag har en liten tioåring inom mig som bara längtar tillbaka till den tryggheten i ett helt hem. Istället för ett helt hem så har jag två halva, fast för mig så fungerar det precis lika bra.
jag och min lillebror leker. På bilden är jag nog 9år och Max är 6år, fast jag är inte säker.
sex = tabu
En sak jag alltid har funderat på är: varför är sex så tabubelagt i vårt samhälle? Enligt vissa så får man helt enkelt inte prata öppet om det: "det är något privat mellan en man och en hustru.". Jag håller inte alls med om detta, sex är lika naturligt för oss som mat och vatten. Därför förstår jag inte varför man måste ligga lågt med just det sexuella.
Jag pratade med en kvinna en gång om just sex. Jag minns inte riktigt hur vi kom in på det eller varför jag just prata med henne om det men efter ett tag så säger hon:
"Jag förstår mig inte på människor som pratar öppet om sex. De som skriver om det på sina bloggar eller i artiklar för tidningar. Man ska bara vara sexuell när man är ensam med sin man, annars är det förbjudet. Dagens ungdomar flyger och far fram och tillbaka bland olika sexpartners och hur slutar det: jo de får antingen någon sjukdom eller så blir de på smällen. Fast egentligen är det rätt åt dem för de beter sig som slampor."
Okej, för det första så är inte alla så. Hon drog verkligen alla över en gräns och det kvittade vad jag sa för hon lyssnade inte. Hon tyckte att hon hade helt rätt men egentligen har hon inte en aning om hur det verkligen är. Visst, vissa skyddar sig inte under samlag och det kan resultera i ett barn men det är ju inte så varje gång. De flesta är väldigt försiktiga och de väljer inte att ha sex förrän de har hittat någon de älskar - som älskar dem tillbaka.
Jag har funderat mycket på varför vi i dagens samhälle inte kan prata mer öppet om sex och öppna ögonen på de som i nuläget är blinda för verkligheten. När ska vi se att vi alla är precis likadana och att alla har behov, vare sig det gäller mat, toalettbesök eller sex.
Jag pratade med en kvinna en gång om just sex. Jag minns inte riktigt hur vi kom in på det eller varför jag just prata med henne om det men efter ett tag så säger hon:
"Jag förstår mig inte på människor som pratar öppet om sex. De som skriver om det på sina bloggar eller i artiklar för tidningar. Man ska bara vara sexuell när man är ensam med sin man, annars är det förbjudet. Dagens ungdomar flyger och far fram och tillbaka bland olika sexpartners och hur slutar det: jo de får antingen någon sjukdom eller så blir de på smällen. Fast egentligen är det rätt åt dem för de beter sig som slampor."
Okej, för det första så är inte alla så. Hon drog verkligen alla över en gräns och det kvittade vad jag sa för hon lyssnade inte. Hon tyckte att hon hade helt rätt men egentligen har hon inte en aning om hur det verkligen är. Visst, vissa skyddar sig inte under samlag och det kan resultera i ett barn men det är ju inte så varje gång. De flesta är väldigt försiktiga och de väljer inte att ha sex förrän de har hittat någon de älskar - som älskar dem tillbaka.
Jag har funderat mycket på varför vi i dagens samhälle inte kan prata mer öppet om sex och öppna ögonen på de som i nuläget är blinda för verkligheten. När ska vi se att vi alla är precis likadana och att alla har behov, vare sig det gäller mat, toalettbesök eller sex.
