jag försöker.
I could stand by the side,
And watch this life pass me by.
So unhappy,
but safe as could be.
So what if it hurts me?
So what if I break down?
So what if this world just throws me off the edge?
My feet run out of ground,
I gotta find my place,
I wanna hear my sound.
Don't care about all the pain in front of me,
cause I'm just trying to be happy.
Det nya året har redan gått mig till huvudet. Jag förstår inte riktigt hur man kan ändra inställning så fort men jag har verkligen börjat se livet på ett helt annat sätt. Jag försöker verkligen, jag försöker se allt som kan göra mig glad. Livet har kanske bara gjort det lite svårare för mig att hitta de ljusglimtar som finns, fast nu är jag på god väg till ett gott tillstånd.
Det finns fortfarande steg som jag inte är redo att ta, fast de är små om man jämför med de jag redan har tagit. Jag har fått för mig att detta året kommer bli mitt år och även om man börjar på ett nytt år så ska det automatiskt sett inte vara början på ett nytt liv - fast så är det verkligen för mig. Nu handlar det bara som att gå vidare och vidga vyerna.
Tänk att så lite kan skapa så mycket. Ett litet "ja" kan bilda en lyckokedja som aldrig tar slut. För just nu känns det som om min lycka precis har börjat och om allt går bra så kanske hela detta året kan bli min lyckokedja - jag hoppas verkligen på det.
Nu fokuserar jag på allt som är positivt i mitt liv - allt som gör mig glad.
Hur kunde jag förändras så mycket över en dag?
Var det kanske bara en mental gräns?
Årets...
fest: jag har varit på så många detta året, fast den jag minns bäst är antagligen studenten. Fy fasen vad jag festade den dagen och kvällen, och herregud vad jag hade roligt. Hela dagen var fest och även om det regnade som aldrig förr så förstörde det inget. Jag hade skitroligt.
person: Emmylie. Jag har många fantastiska människor i mitt liv, fast Emmylie är min andra hand. Hon har varit med på allt och hon har fått höra om alla mina konstiga problem. Ja, jag har många underbara vänner, fast ingen får mig att skratta som Emmylie. Det var hon och jag som gjorde 2009!
artist: Lady Gaga. Hon har verkligen varit 2009 och man har inte kunnat gå på en klubb utan att någon av hennes låtar spelats. Jag tyckte inte om henne i början men nu har hon blivit den som sjunger ut på varje fest jag har varit på. Bra dansmusik och vilken stil, ja jag tror att hon kommer göra 2010 till ett lika bra år inom musikens värld.
grupp: Hockey. De har verkligen en unik sångstil som fångar mitt intresse. Det finns många bra grupper men det är deras låtar som har berört mig mest, de rör vid något som är lite undangömt. Ja, det är väldigt svårt att förklara.
låt: Promoe - Svennebanan. Haha, den är kanske inte perfekt men det är den låten som har präglat hela min sommar och en bit in på hösten. Jag tror inte att det finns många som kan säga att de aldrig har hört den. Visst, jag är trött på den nu men innan sjöng jag på den varje morgon, middag och kväll - gör det mig till en ickemusikvetare, ja då får jag vara det.
bästa dag: 12 juni! Jag kommer aldrig glömma studenten, det var den bästa dagen i mitt liv so far. Jag trodde att det skulle vara en trevlig dag, fast att den skulle bli så bra hade jag ingen aning om. Herregud, allt gick i uppfyllelse då och jag kände mig stolt, vacker och perfekt.
årstid: Sommar. Alla danser, alla fester, alla fikastunder, all frihet. Det har varit underbart och jag har verkligen levt denna sommaren. Jag minns inte hälften av alla fester, precis så som det ska vara, och jag kommer aldrig glömma andra halvan av dem. Det kan inte bli bättre än sommaren som varit, det går inte att överträffa en nästan perfekt årstid.
hatobjekt: Falska människor. Det värsta som finns är när någon pratar skit om sin vän, det gör inte vänskapen till något äkta. Om man sedan gör det flera gånger om så blir det bara värre. Jag förstår inte varför folk måste prata om andra enbart för att må bättre själva. Det är sådana människor som jag ska klippa ut ur mitt liv nu.
måste: Växa upp. Hur mycket jag än vill, så kan jag inte vara ett barn föralltid - jag är inte Peter Pan. Nu har skolan tagit slut för mig och det är dags att bli vuxen. Jag måste gå vidare in i en ny fas i mitt liv, en fas som jag är vettskrämd för.
film: New Moon, ja ni förstår nog varför. Jag älskar böckerna, jag älskade den första filmen och jag älskar den andra filmen ännu mer!!
kändiskärlek: Robert Pattinson!! Om han hade velat ha mig, då hade jag varit världens lyckligaste person på denna jord. Egentligen så hade jag bara velat träffa honom, fråga lite saker om hans musik och säga hur mycket hans få låtar har hjälpt mig genom väldigt jobbiga stunder. Han verkar trevlig och han är så snygg att jag antagligen hade svimmat om jag hade sett honom. Det låter galet men jag har aldrig varit så kär i en kändis innan, visst var man lite förälskade i killen som spelade Pippi Långstumps vän i filmerna - fast detta är rent ut sagt sjukt.
känsla: Jag har skrattat mer än jag har gråtit, vilket är en stor förbättring sen förra året. Det är mycket tackvare vänner som gör mig glad och en pappa + två bröder som alltid finns där. Man skulle kunna säga att jag är lyckligt lottad, för det är jag verkligen. Jag har en skyddsängel, a partner in crime, en hönsmamma, en rockabillydrottning, en skrattvän och många fler som alltid får mig att må bättre. Och nu 2009 så har jag lärt mig att verkligen uppskatta de jag har och glömma de som inte är mina riktiga vänner.
mina nyårslöften
1. Leva mer hälsosamt
Målet är att gå ner i vikt, men det viktigaste är att jag lever hälsosamt. Träna, äta rätt och ta hand om min kropp. Jag har redan börjat men jag måste komma in på rätt spår igen. Jag ska bli medlem på mitt gym igen, sedan börjar mitt delmål som är sommaren.
2. Inte gråta över spilld mjölk
Om det inte blir något då ska jag inte bryr mig längre. Det är bara att gå vidare om en motgång trycker ner en, det är en del av livet. Jag måste helt enkelt börja tro på att det kan bli bättre igen. Innan har tårarna fallit varje gång en person har sårat mig, nu har jag lärt mig att jag inte behöver vissa för att bli lycklig.
3. Ta körkort
Jag ska helst ha körkort innan jag har fyllt 20 (31 juli) fast innan året är slut funkar också. Jag måste verkligen ta tag i det efter min praktik, ett körkort behövs nu. Innan har jag inte sett meningen med det men nu vet jag att det verkligen skulle underlätta. Därför blir det ganska intensivt med pappa, vi ska köra så ofta vi kan.
4. Söka in till lärarhögskolan
Jag måste beställa tid med en studievägledare som kan hjälpa mig, men målet är att vara student till hösten nästa år. Jag har velat bli lärare i minst sex år - så nu ska jag ta tag i det!
5. Bli mer sparsam
Jag kan slösa ganska mycket, eller jag slösar väldigt mycket. När jag får pengar så försvinner de. Nu ska jag börja spara och verkligen ha mål för vad mina pengar går till - och nej, en chailatte på Espresso house är inte ett mål :P. Jag vill resa och därför ska jag nu börja spara till en resa för mig själv, till New York.
6. Uppskatta de simpla sakerna
Varje dag förkastar vi saker som egentligen är lyx. Mat på bordet, vatten i kranen och nära & kära som älskar en - alla har inte sådan tur som vi. Därför ska jag börja uppskatta varje soluppgång som om det vore den sista jag såg, jag ska även uppskatta varje ord, kram och skratt jag får ta del av - man vet inte när det tar slut.
lättad
Idag kom allt tillbaka - orden, glädjen och skämten. Jag hade haft fel och nu är jag glad för det, jag var enbart paranoid. Jag trodde att jag hade förstört det enda som gav mig lite glädje, jag tänkte på det faktum att alla kanske inte kan alltid - så fel jag hade. Nu kan jag le igen, nu blir jag glad för varje "hej" jag får. Jag tar vara på varje andetag, bokstav och känsla - som om det vore det sista jag fick.
Jag lever i en värld där alla förstör och lever sina egna liv. Jag har en egen vrickad uppfattning om vad jag vill och kan. Jag har aldrig varit riktigt normal, mina tankar är för snevända för att jag ska kalla mig själv normal, fast det är helt okej. Jag har egna tankar som ofta skapar kaos och just nu så flyger alla på små rosa moln - tänk att en människa kan skapa så mycket lycka. Fast jag är rädd, rädd för att en person ska betyda så mycket. Jag bara väntar på den dagen då det krossar mig, när orden betyder mindre och känslorna är så mycket större.
Nu ska jag bevara denna känsla och stoppa undan den,
en dag kanske jag behöver bli påmind om vad vänskap och kärlek är.
äntligen är det över?
och gör mig liten som få.
Men du får mig att le som ingen annan
och sjunka lågt och be om mer.
Åh när det äntligen är över,
när broarna inte syns till.
Åhh när du gett dig över,
så faller jag tillbaks,
dit du vill.
När jag ändå är ensam,
ja, vad spelar jag för roll?
Så när du säger jag finns om du behöver,
ja då öppnar jag min dörr.
Och när jag ser att du ringer,
försöker jag att hålla kvar.
Kvar i alla löften som lovats,
Men vem är jag ikväll?
Ja, jag måste vara en idiot. Annars hade jag inte gått tillbaka om och om igen till något som sårar mig så mycket. Jag ger mina tankar till fel man och mina läppar till fel läppar, det är bara så fel. Mina val görs på frågor som jag redan har fått svar på, mina drömmar kommer aldrig blir sanna - fast det vill jag nog inte med en man som han.
Jag har gjort så många misstag och de byggs bara på, fast ibland känns det så lätt. Ja lättare än att förstå. Jag har aldrig haft han men jag tror att en del av hans tankar har tillhört och tillhör mig. Det är det enda jag begär, det enda jag vill ha. En gång var han den enda jag tänkte på, den enda famn jag ville ha. Nu har allt förändrats och jag känner inte längre den varma famn som gjorde mig så lugn - nu ger den mig bara förvirring.
Det är dags att släppa det som varit och gå vidare,
fast det är inte alltid så lätt när det enda man måste släppa,
är det enda som får en att känna sig speciell.
en tyst minut.
Ikväll ska jag ha en tyst minut för Tore, mannen som var min andra morfar. Han var så mycket som min riktiga morfar inte var och jag vet att han älskade mig lika mycket som jag älskade honom. Även om jag inte har träffat honom på ett tag, mormors död tog knäcken på honom, så har jag inte slutat önska att han har haft det bra. Jag var chockad i början men nu faller tårarna för ännu en i min familj. Även om det inte finns något blodsband så finns där ett kärleksband - ibland är blod inte tjockare än vatten.
Tore, jag saknar dig!
jag kommer alltid älska dig,
& jag hoppas att du har funnit ro nu♥
Mormor & Tore♥
på djupet
Mitt liv lever efter en ledsam ton just nu. Allt som en gång var finns inte längre kvar, nu återstår bara halvtaskiga minnen av saker som var mycket bättre på många sätt - mycket sämre på andra. Jag var som en rädd kanin, jag kunde inte ens lämna min håla. Jag levde ensam med mörkret som gav mig näring. Jag vågade inte stå för saker som jag hörde och jag sa aldrig emot när jag visste att något var fel. Jag vill inte sticka ut, jag vill inte synas.
Jag var så rädd för orden som kunde krossa mig, jag var rädd för att förlora den lilla mark jag stod på. Nu när jag tänker tillbaka så var jag mest rädd för mig själv. Jag har nog aldrig hatat någon så mycket som jag hatade mig själv, jag vill ta livet av någon - av den som hindrade mig från att vara lycklig.
Nu tänker jag inte längre på min rädsla och allt som en gång fick mig att gå bland de mörka molnen. Nu ser jag framåt och försöker förgöra de tankar som en gång skadade mig själ. Även om det är svårt att tänka på morgondagen så vill jag inte längre leva igår - nuet är för värdefullt.
Det känns som igår när jag satt på mitt rum och grät över en pojke som inte ville ha mig. Jag torkade tårarna och insåg att jag inte behöver någon för att veta att jag duger, visst så känns det aldrig riktigt bra eller molnfritt i mitt liv, fast jag förstår nu att ensamheten inte är något som jag borde frukta. Om jag skulle vara ensam tills den dag jag dör då är det bara något jag får leva med - det är något jag kan leva med nu. Jag kämpar inte mot tårarna utan jag låter dem rinna och sedan går jag vidare, precis som allt annat i livet så har jag mer än en boll i luften.
Fast ibland kommer det tillbaka, det som kanske en gång kunde ha blivit så mycket bättre. Jag tänker på val som jag kunde ha gjort på annat sätt - som hade gjort mitt liv just nu en nivå bättre. När de tankarna kommer fram så försöker jag tänka att det inte finns någon mening med att ångra saker som hänt eller att gå och oroa sig för val som man ska göra senare. Lev i nuet, det är det enda jag försöker göra nu.
"Du är kvar med samma folk, kvar med samma man
Lever kvar i samma damm, och du går i samma kläder
Blir glad av samma rus, som en lögn i vackert väder i ett övergivet hus
Det är att leka med eld när du drar upp det här igen
För du ser i mina ögon att jag försvann för länge sen
Det finns ingen att behaga, inget att förklara
Inget att försvara, jag gav upp för länge sen"
- Melissa Horn
5 saker en tjej absolut inte vill höra från en kille hon är kär i:
Ja, eller det är i alla fall saker som jag absolut inte vill höra...
1. Situation: Man ligger hemma hos tjejen och myser. Hennes mamma kommer in på rummet och ska lämna kläder och sedan går hon igen.
Killen säger: "Din mamma är en riktigt snygg MILF (Mother I Like to Fuck). Hur kan är sådan snygg kvinna vara singel?".
VARNING! Killen kanske träffar dig för att kunna spana in din mamma, redan där borde varningsklockan slå. Eller så är han bara sugen på mogna kvinnor, vilket fall som helst så kan det sluta illa.
2. Situation: Tjejen och killen går på stan. Killen stirrar på en annan kille.
Killen säger: "Jag skulle väldigt gärna vilja ha en trekant med dig och en kille till, fast utan dig ibland också."
VARNING! Killen kanske bara vill testa gränserna fast detta kan tyda på att han kanske dras åt "det andra laget" så att säga.
3. Situation: Tjejen och killen går på bio. Efteråt har de följe hem och innan de ska skiljas så pratar de lite.
Killen säger: "Jag är så glad att jag kan prata med dig. Du är precis som en killkompis fast tjej, men jag ser dig inte som tjej. Du är som en i gänget, en riktigt grabb!"
VARNING! Det är nog dags att dra sig bort från killen och försöka glömma honom. När man väl har kommit in i "vänlådan" så är det nästintill omöjligt att komma ur den igen. Det är nog dags att inse fakta, hur ledsen man än blir.
4. Situation: Tjejen och killen har sex och efteråt ligger de och myser.
Killen säger: "Fan vad underbart det var. Fast nästa gång så skulle du väl kunna göra den första delen lite annorlunda. *Hans ex's namn* gjorde alltid det på ett speciellt vis och det var riktigt skönt.
VARNING! Man vill aldrig blir jämför med andra tjejer när det gäller sex. Klart att man ska kunna delge sin partner vad man tycker om men man behöver verkligen inte nämna andra tjejer när man gör det.
5. Situation: Tjejen och killen är ute och festar, hon går på toa och han dansar vidare. När hon kommer tillbaka så ser hon att killen sitter och pratar med en annan tjej. Hon hör vad han säger till henne.
Killen säger: "Nej för fan, det är inte min tjej. Hon är min syster, jag tycker så synd om henne så jag tar med henne ut ibland. Man kan kalla det samhällstjänst."
VARNING! Det finns bara en sak att göra i detta läge: gå fram och slå killen på käften. Nej, kanske lite dramatiskt. Fast då mår man alltid lite bättre efteråt. Om en kille säger såhär så är han inte bara osäker på sin raggning utan även på sig själv och killar som han är verkligen inte värda besväret - de kan vara riktiga svin.
Dessa fem är de som jag absolut inte skulle vilja höra. Det finns klart fler som man absolut inte vill höra, men dessa är de jag kom på just nu. Man kan alltid spinna vidare på det och öka ut det. Fast för tillfället så räcker detta.
Har ni några liknande händelser som har hänt er eller som ni har hört?
Det hade varit roligt att se om detta verkligen sker i verkligheten, jag kan ju säga att inget ovan har hänt mig. Dock så har en del av dem hänt några av mina vänner och det är aldrig roligt.
pic: Nightlife
jo, jag älskar nog snö!
I varje fönster lyser små bekräftelser på att det finns liv och i varje hjärta finns det minnen från liknande dagar. Det är nog därför jag aldrig riktigt kommer kunna hata julen. Även om det var min mormors årstid så kan jag inte kasta bort allt bara för att mormor nu är den som kastar flest snöbollar från himlen. Hon är kanske inte den som lagar världens godaste köttbullar längre men hon är fortfarande den jag tänker på mest när jag klär granen, öppnar mina julklappar och tänder min julstjärna.
Ja, jag kan inte längre hata julen. För hur ska man kunna hata något så vackert?
natten kväver mig
Tänk så många timmar vi sover egentligen, jag har varit vaken största delen av natten och tiden smyger sig fram tills man äntligen somnar. Dock ringer klockan 45 minuter senare och berättar att jag absolut inte ska få mer sömn. Natten invaderar mina drömmar och får tankarna att flyga runt i mitt huvud som tusen spikar. De slår mot min hjässa och tvingar tillbaka sömnen.
Jag visste inte hur mycket några få ord kunde krossa en människa - nu vet jag! Igår fick jag höra orden som dödade en del av min själ, de pulveriserade hela min mur som jag byggt upp som försvar. Jag har aldrig känt mig så värdelös och ensam i hela mitt liv, i just det ögonblicket så hade precis alla lämnat mig och kvar fanns ingenting. De orden som jag aldrig trodde skulle yttras från någon annan än mig själv till mig själv kom från ett oväntat håll. Det var nog därför det krossade mig extra mycket.
Jag vill inte gå in på vad som sades, vilken situation som gällde eller vem det var som sa det - fast hela min existens blev till en enda stor gråtattack. Jag har nog aldrig varit med om så många känslor på samma gång. Fast jag kanske borde göra vad som sades och jag är kanske det som sades...
Jag ligger alltid vaken lite längre på nätterna eftersom det finns så mycket jag måste tänka över. Det är full fart hela dagen och den enda gången jag verkligen har tid att tänka är när jag ska sova. Fast inatt var det extremt och mina tankar ville inte sluta attackera mina sinnen. Detta slutade med lite sömn och det känns verkligen som om nätterna kväver mig sakta men säkert.
ibland blir det inte som man tänkt sig
Jag har alltid haft ett klart mål i livet, att hålla mig ovanför ytan. Jag har aldrig varit den som varit extraordinär eller speciellt bättre än någon annan. Jag har flytit med bland färgerna och alltid hållit mig i bakgrunden som en neutral gråhet. Jag har aldrig krävt plats och anledning för min existens har alltid varit för att göra det lättare för andra.
Jag var den som kom fram med plåster och blåste på såret när min lillebror ramlade när han och jag spelade fotboll på asfalten, jag var den som hämtade posten på morgonen så att mamma och pappa skulle få några extra minuter av lugn, jag var den som hjälpte min bänkkamrat i skolan med matten även om jag själv inte var klar med den och jag var den som grät med min bästa vän för att hon hade blivit sårad. Jag är fortfarande den personen...
Fast saker förändras och när jag tänker tillbaka så har jag aldrig riktigt varit en vän, mer en dörrmatta. Det blev aldrig riktigt bra nog och tillslut så kämpade jag med att hålla mig ovanför ytan. Ibland var det extra jobbigt och då kändes det verkligen som om jag höll på att drunkna. Jag kämpade, oftast förgäves, för att hitta någon mening med varför det alltid var jag som stod där ensam tillslut.
Jag känner mig ofta som världens sämsta dotter, syster och vän. Jag är otillräcklig och vad jag än gör så finns det någon som gör det bättre. Jag kommer aldrig skina som en klar färg - jag kommer alltid vara grå. För när det väl gäller så kommer fegheten fram och då ser man väldigt enkelt vem som står bredvid en och möter kriget, medan vissa vänder sig om och springer.
kan man bara ha en bästa vän?
Nu är det inte längre så, nu lägger vi vår energi på något helt annat - "viktigare" saker. Jag gör precis som alla andra, jag har inte längre en bästa vän. Fast jag har flera bättre vänner som känner mig bättre än resten av mina vänner. Även om det är underbart att ha några nära vänner istället för en så saknar jag det ibland, känslan av att vara speciell. Det finns inte längre någon jag kan berätta allt för, antingen så berättas det vidare eller så pratas det skit om mig bakom min rygg. Egentligen borde jag inte bli förvånad, fast det sårar lika mycket varje gång.
Det har ingen betydelse hur liten saken är, men säger jag att det är hemligt, då vill jag inte att det ska komma ut. Hur svårt kan det vara? Jo, för vissa så kan det vara världens svåraste uppgift och det är just därför jag har börjar glida ifrån de människorna. Det syns kanske inte i början, men människor som jag trodde skulle finnas där föralltid har helt plöstligt flytit iväg - dels på grund av mig.
Jag tror att det finns många som inte vet, som inte har en aning om hur mycket de har sårat mig. Jag har tre bästa vänner, fast två av dem har sårat mig. Den jag en gång berättade allt för, hon som var precis som mig, är inte längre den jag ringer först. Just nu vet jag bara en enda människa i mitt liv som aldrig har sagt ett ont ord om mig, hon är min hönsmamma - min personliga ängel.
Things changes...
sometime I can't stop thinking.
Jag vet inte riktigt vad det beror på, det är odefinierbart, men jag känner mig riktigt nere. Jag kom in genom dörren, tog av min ytterjacka och sen kände jag mig patetiskt. Det beror kanske på det faktum att jag egentligen inte har någon framtid, att alla mina planer om att plugga vidare har försvunnit. Jag skulle kunna tänka mig att jobba i bokhandeln tills jag blev gammal, riktigt varför kan jag inte svara på. Jag älskar att träffa nya människor, jag älskar böcker och jag älskar att affären ligger i Ystad - that's it!
Det är nog tomhetskänslan av att alla mina planer helt plötsligt har malts ner till små korn som jag knappt ser. Jag trodde att allt var klart och att jag visste vad jag ville. Fast sen kom hösten och vinden blåste bort allt jag hade tänkt på. Nu sitter jag här och har inte en aning om någonting. Jag känner mig ledsen, meningslös och väldigt patetisk - det finns helt säkert folk som har det värre än jag. Fast just nu behöver jag tycka synd om mig själv och det tänker jag göra. If you can't deal with it you're not welcome.
pic; Jag, 2006.
den får mig att tänka på dig.
Du säger att kärleken aldrig var till för dig
Att du aldrig känt vinden högt över trädtoppen
Du säger att den delar sig vid kinden
Och blir hel igen bakom dig
Varje moln är trasigt
Du räknar allt sorgligt natten lång
Och hon du älskade en gång
Och kanske älskar än
Spelar det någon roll?
Nej kanske ingen
Kanske allt egentligen
Och du undrar vem som kysser henne nu
Du undrar vem
Vem om inte du
Och läpparna, du kallade dina
Det gör ont att veta
Men lika ont att undra
nu står jag helt ensam
Just nu känner jag mig ganska patetisk och väldigt trött, jag borde sova men jag kan inte blunda. Alla minnen och stunder som gjorde mig lycklig invaderas av framtiden. Nu börjar allvaret, nu börjar det riktiga livet. Mitt liv innehåller inte det jag vill ha, det är egentligen inget liv för mig.
Innan hörde jag röster som stöttade mig, innan kände jag kramar som värmde mig och jag dansade bredvid fantastiska själar - nu har själarna hittat rätt, nu återstår bara jag. Jag klandrar ingen, det är mitt eget fel. Jag skyller inte ifrån mig - vad finns det för mening med det?
Jag måste nog sova, alla tankar trycks mot mitt pannben och ger mig huvudvärk. Imorgon är en ny och förhoppningsvis bättre dag, för mycket tankar skapar sorg - jag är trött på sorgen!
jag skulle kunna älska dig
Min familj säger aldrig något sånt, kanske att min mamma någon gång säger "jag älskar dig" till mig men sanningshalten i det känns alltid väldigt låg. Jag förstår inte var allt började men varje gång någon säger/skriver något snällt till mig så tror jag inte på dem.
Det kan vara något litet som; "Vad söt du är idag, du passar verkligen i den klänningen." eller något stort som; "Jag älskar dig, du är verkligen en av mina bästa vänner."
Jag vill verkligen tro på det men det finns en liten röst i mitt huvud som säger till mig att det inte kan vara så, att det de säger är lögner. Jag vet inte riktigt varför jag känner så, det har alltid varit så och när jag tänker tillbaka så har jag aldrig trott på något som sagts till mig. Jag ifrågasätter det alltid eftersom självsäkerheten ligger på 0.
Nu har jag börjat prata med någon som gör mig glad, som skapar en vacker atmosfär. Han får mig att skratta och även om jag är ledsen så gör han mig glad tackvare några välvalda ord. Han är allt jag har letat efter, allt jag har varit rädd för att släppa in på livet. Jag blir vettskrämd ju mer jag pratar med honom, rädd för att bli beroende av hans värme.
Jag har inte förmågan att älska, det är inget som ligger i min natur. Klart att jag älskar mina nära och kära, fast varje människa jag verkligen har älskat har lämnat mig på olika sätt - därför kan jag inte älska.
Fast jag skulle kunna älska honom...
december är "sjukmånaden"
När kylan börjar dra in över landet och vi närmar oss det nya året så kommer även en massa bakterier och virus som försämrar våra dagar. Även om december är en fantastisk månad på många vis så brukar folk oftast bli sjuka just under denna tid. Det beror på mycket: att man går för lättklädd, man har ingen halsbuk eller mössa(40% av kroppens värme kommer ut genom huvudet) och man umgås med folk som redan är sjuka.
Nu är det min tur att må dåligt och egentligen är det kanske inte så konstigt att jag är sjuk. Jag jobbar i en bokhandel och då är jag runt människor hela tiden + att jag tar i böcker och liknande som andra, möjligtvis sjuka människor, redan har rört. Därför blir det en vilodag för mig idag.
När jag väl ska vila, då brukar jag plocka ihop ett litet kit som jag har på mitt nattduksbord. Detta för att jag ska behöva röra mig så lite som möjligt. Ett bra tips är att dricka mycket vatten, det renar ut kroppen och gör att man blir friskare mycket snabbare. Så jag har alltid en stor flaska vid sängen som är fylld med vatten - at all times.
Ja, jag tycker om december. Kylan är något som jag är tacksam för, alla ljusen skiner upp ens vardag och om vi har tur så kommer det snart ett perfekt snöfall. Perfekt betyder att det inte smälter och fryser till is eller blir slask på gatorna. Det ska ligga i små drivor och man ska bara känna stämningen som skapas. Ja, även om december är en underbar månad på sitt vis så hatar jag att alla förkylningar och liknande som alltid kommer såhär års.
Mitt Sjuk-kit:
Kärlekste(har inte smakat det än och det är det enda jag har hemma)
Ipren 400mg
näsdukar
Stephenie Meyer - Så länge vi båda andas
Paulo Coelho - Segraren står ensam
ibland är livet riktigt orättvist
Mina bröder har alltid varit min mammas favoriter, speciellt min storebror Kim. Nu när han har flyttat hemifrån så har min lillebror Max blivit mammas guldkorn. Egentligen så ska jag inte säga något eftersom jag antagligen är pappas favorit, pappas flicka!
Jag vet att mina föräldrar älskar alla oss barn ungefär lika mycket, dock så skulle min mamma gå några extra meter för mig om jag behöver något medan hon skulle springa milen för mina bröders skull. Fast som sagt så ska jag inte klaga, min pappa är min bästa vän och jag kan berätta allt för honom. Vi shoppar, fikar och går på matcher tillsammans - bara för att umgås. Vi går även promenader och då pratar vi om exakt allting mellan himmel och jord, det är väldigt lätt att prata med honom.
Nu är det jul och denna julafton kommer bli väldigt intressant. Jag tycker att barnen ska få ungefär likvärdiga julklappar, kanske att de som är äldre får lite mer. Har man önskat något speciellt så kan man få det, då har priset inte så stor betydelse. Fast det borde vara rättvist!
Denna jul kommer nog inte bli så rättvis, fast det återstår och se. Jag hoppas på en massa böcker från min bror och pengar från mamma och pappa - sen räcker det!
svacka?
Jag satt och pratade med två vänner i förrgår, vi pratade om livet och alla våra drömmar. Jag har inga drömmar och inga mål, det känns väldigt otillräckligt. Det har ingen betydelse vad jag gör här i livet för där kommer alltid finnas en lucka som inte går att fyllas. Det värsta är att jag inte vet vad det är hålet ska fyllas med. Fast jag känner det på mig, livet kommer alltid vara otillräckligt.
Jag vet vad många tänker, att jag inte kan veta vad framtiden har att erbjuda. Jag är ju trots allt bara nitton år och jag har inte ens sett 1% av vad världen har ett erbjuda. Men jag har sett tillräckligt för att tappa hoppet om världens skönhet. Jag har sett de värsta såren, de hungrigaste barnen och jag har hört orden som sårar mest. Jag är inte en naiv tonåring, jag är en realistisk vuxen.
När vi pratade om detta så sa en av mina vänner att jag är i en svacka, att det kommer bli bättre snart. Det är bara något man måste ta sig igenom, hur jobbigt det än är. Fast jag tror inte att det är en svacka, för jag har känt såhär i sex år nu och det har inte blivit bättre. Svacka? Ja, kanske. Min livsstil? Jo, mer sannolikt.
Vad hade du gjort om du vann 20 miljoner?
Vissa hade köpt ett hus på Österlen, andra hade rest jorden runt för att se världen och en del hade flyttat till en storstad för att få ut så mycket som möjligt av livet. Jag hade gett hälften till min pappa, vars en liten del till mina bröder, sedan hade jag rest till New York, Australien, London och alla andra storstäder. Efter det så hade mitt liv varit levt, då hade jag inte sett någon mer mening med varför just jag fanns.
Det låter kanske väldigt deppigt och teorin om att jag lever i en svacka blir kanske större, fast det är inte så. Jag vill se världen innan jag dör, jag vill ge min pappa och mina bröder ett så bra liv som möjligt och jag vill bara leva.
Hur ska man kunna leva om man har gjort allt man har som mål att göra?
jag säger det inte tillräckligt ofta.
Stahaijna och Lil Mama
jag älskar er<3
nej nu blev det helt plötsligt väldigt känslosamt, sorry!
